Möbelintag och gratismiddag.

Blomman för dagen

Höstbildsvinjetten här i bloggen byttes ju redan innan vi fick oss lite värme på sydligare nejder. Då det var ännu kallare vid hemkomsten bestämde vi oss för att ta in trädgårdsmöbler, den svenska vimpeln och Bohusläns flagga. Blomkrukor och andra dekorationer skulle även de få sin vinterförvaring. Det mesta i växthuset var redan borttaget men tomaterna hade mångfaldigat sig medan vi varit borta så det blev en hel del i sista skörden innan även dessa plantor fick skatta åt förgängelsen. Vi planterade ner den fina vinrankan vi fick av Maggan och Bengt (tanken är att den skall växa utomhu fr o m nästa år då den är mycket härdig) och då slog det mig att vi även fått några vinflaskor från dem och att det vinet var både växt och tillverkat på Eriksberg. Då gick jag in och drog i gång en älgfärsgryta vars köttråvaror presentats oss från jaktarrendatorn. Tre olika sorters lök kom från eget land och kantarellerna hade fru Pettersson plockat i de djupa skogarna runt huvudkommunen. Enda utgiften var strömmen som gick åt samt kryddorna och pastan som användes. Mums var det och vinet var sublimt. Tack alla som bidragit till det hela! Trötta var vi efter allt detta men jag lyckades ändå höja stämningen ytterligare med en brasa, kaffe och Madeiriansk Poncho. Minsann blev jag så högstämd att jag klämde i med en visa av Dan Andersson. "Jag väntar vid min stockeld". Allt detta 14 dagar innan vintertiden startar och ännu längre är det till nästa vår och sommar. Kanske jag kan få en solresa till om "jag sköter mig noga bara sparar och knogar, inte spelar och dricker utan bara älskar dig". Dig är i detta fallet Mumien och icke Carmencita.


Herr Kantarell står i.

Inspirerade av ett tillfälligt uppehållsväder gick vi iväg på en liten motionsrunda. Redan efter trehundra meter såg vi några kantareller lysa i dikesrenen. Mumien som alltid är påpasslig hade natturligtvis en bärpåse(!!!) i fickan och vi bytte motionsrundan mot en svamprunda. Vi kunde snart konstatera att vi för en gångs skull var ute rätt dag. Skogskantarellerna hade verkligen skjutit fart och ingen annan hade varit där än. Lika påpasslig som hon var med påsen var hon med sin excelenta mobiltelefon med plektrum och kamera. Fotot blev som en reportagebild i BT:s söndagsbilaga. Fyra liter blev det så småningom och morgondagens förmiddag är räddad med svamprensning.

Mellan skurarna.

Vi gick en liten kantarellrunda mellan skurarna.

Kantareller övervakade av vår skyddsängel.

Ett bra kantarellår.

Häromdagen när jag gick min vanliga runda var det som om alla dikeskantarellerna var som bortsopade och orsaken till detta förstod jag 

när jag mötte ett par med en påse full av skogens gula guld. I dag var det återställt och jag fick med mig cirka två liter hem.

Man borde motionera mera.

Kom med,
nu ska vi gå ut på tramp,
gå ut på tramp, gå ut på tramp!
Ta korg och kniv,
vi ska plocka svamp,
ska plocka svamp
ska plocka svamp.
Det är så roligt i skogen gå,
i skogen gå,
i skogen gå,
och leta rätt på
de svampar små,
svampar små.

Karl Johan står där
så kort och tjock
med mörkbrun hatt
och snövit rock.
Grönkremla, smörsopp
och champinjon
och fjällskivling stolt
som en hög baron,
hög baron.
Där har vi taggsvamp
och kantarell,
och flugsvamp,
nej,
han är inte snäll.
Nu har vi korgarna fulla fått.
Nu lagar mumien oss något gott,
riktigt gott.

Nu lutar jag mig tillbaka................

..............trodde jag. Efter Danmarksturnén och festen med Eriksbergsgänget lämnade barn och barnbarn oss ensamma i Nordtorp i morse. Mumien och jag gick ut och plockade av skogens gula gåvor. Det var då jag kom på att i morgon är det fyrtiofem år sedan hon sprang på mig på Smögenbryggan. Och på söndag har vi varit gifta i fyrtio år. Då måste jag ju hitta på något. Jag har ju köpt alla presenter jag kommit på genom åren och kan inte komma på något nytt. Men vad är väl det mot en tisdagskväll i Vedbäck? Jag tror det får bli Dalslands Kanal istället, romantiskt eller hur? Samtidigt kan man konstatera att vi är priviligerade som har en familj och en mängd av gamla och nya vänner att umgås med. Snart kanske krämporna avtar också. På festen i lördags lyckades jag komma ihåg hela låten "Help me make it through the night" utan att staka mig med varken text eller musik även om det var en något knackig början. Men som sagt vad var väl det när man hade gamla yrkesmusiker som Bosse Westling och Lennart Norberg att luta sig mot. Det ni, är bättre än Lae någonsin varit. Vet ni vad som stuckit upp i vårt nya land förresten? Jo, Edelweiss och Kinesisk smörboll.

Jag läste i Bohusläningen....

..... att det rapporterats ovanligt många kantarellfynd så här tidigt på säsongen. Nyfiken som jag av naturen är, var jag tvungen att gå min runda för att se om tecknen håller i sig även här på höga inlandet. Nu är det ju så att alla kalhyggen häromkring har reducerat lokalerna för matsvamp, men ändå hittade jag tre små gulingar. De nio rödlistade såg jag som vanligt inte ett spår av vilket styrker min teori om att det bara var överklagningstillhyggen. Långt från hemmets härd och endast iklädd T-shirt upptill började det ösregna och om jag såg ut som en dränkt katt innan jag kom hem så var det bara förnamnet. Då var det skönt med en varm dusch innan jag uppfann en ny fiskgryta att överaska Mumien med när hon utarbetad av lönearbete anlände hemmet för att sätta igång med sömnadsarbete. Här syr vi hellre om fem sittdynor än köper en ny. 

Ny energi.

I går var jag på Healing. Även om jag inte riktigt förstår hur och varför så gick jag hem med mindre smärta än vanligt. Det håller i sig idag också. En massa energi har jag och det resulterade i en lång promenad och två liter kantareller. Dessutom smed jag planer för röjning uppe vid Ingria. Den som lever får se. Ingria är ett gammalt torp där korna betade ända in på femtiotalet. Sedan schaktade man bort all matjorden vilken blev fotbollsplan i Sjömarken. Ingen skog planterades men idag är det verkligen i behov av röjning.

Skadedrabbad inför OS.

Tro det eller ej men jag har fått en likadan skada som Susanna Kallur. Den dyker upp med jämna mellanrum. Första gången hoppade jag över ett dike när det hände och fick sedan hoppa på ett ben mer än en kilometer för att komma hem. Andra gången var jag i skogen och sågade när det small till. Den gången hade jag tur för Mumien kom med kaffe. När hon uppmärksammat min belägenhet hämtade hon mjölkkärran och körde hem mig. Den här gången är det inte riktigt lika allvarligt men diskbråcket vid 7:e halskotan har också gått upp så inte är jag något särskilt trevligt sällskap för dagen. Men med smärtstillande, elastisk binda och ett stort mått dumdristighet lyckades vi i alla fall gå en liten sväng i går och räddade några av våra kantareller från allemansrättsinnehavarna. Skall försöka med en annan liten runda i dag innan Galoppderbyt sänds i TV.

Söndagspromenad

Tänk vad lite sol kan göra. I dag var det roligt att gå en runda i skogen. Jag mötte både jägare och motionärer. Sedan hittade jag kantareller, då kände jag att det är bäst att hämta kameran annars kanske ingen tror mig.