Ingen ren i år.

Såväl släde som renar har tjänat ut och skattat åt förgängelsen. Vad gör vi då? Ja, det får bli en överraskning. Jag säger inte något så har jag ingeting sagt men jag återkommer. Ni har väl hört om älgen som gick över ån och blev ren.

Möbelintag och gratismiddag.

Blomman för dagen

Höstbildsvinjetten här i bloggen byttes ju redan innan vi fick oss lite värme på sydligare nejder. Då det var ännu kallare vid hemkomsten bestämde vi oss för att ta in trädgårdsmöbler, den svenska vimpeln och Bohusläns flagga. Blomkrukor och andra dekorationer skulle även de få sin vinterförvaring. Det mesta i växthuset var redan borttaget men tomaterna hade mångfaldigat sig medan vi varit borta så det blev en hel del i sista skörden innan även dessa plantor fick skatta åt förgängelsen. Vi planterade ner den fina vinrankan vi fick av Maggan och Bengt (tanken är att den skall växa utomhu fr o m nästa år då den är mycket härdig) och då slog det mig att vi även fått några vinflaskor från dem och att det vinet var både växt och tillverkat på Eriksberg. Då gick jag in och drog i gång en älgfärsgryta vars köttråvaror presentats oss från jaktarrendatorn. Tre olika sorters lök kom från eget land och kantarellerna hade fru Pettersson plockat i de djupa skogarna runt huvudkommunen. Enda utgiften var strömmen som gick åt samt kryddorna och pastan som användes. Mums var det och vinet var sublimt. Tack alla som bidragit till det hela! Trötta var vi efter allt detta men jag lyckades ändå höja stämningen ytterligare med en brasa, kaffe och Madeiriansk Poncho. Minsann blev jag så högstämd att jag klämde i med en visa av Dan Andersson. "Jag väntar vid min stockeld". Allt detta 14 dagar innan vintertiden startar och ännu längre är det till nästa vår och sommar. Kanske jag kan få en solresa till om "jag sköter mig noga bara sparar och knogar, inte spelar och dricker utan bara älskar dig". Dig är i detta fallet Mumien och icke Carmencita.


Njut medan det går.

Höstsyrenen.

Här har blåst hela året och det är inget undantag idag. Höstsyrenerna börjar att decimeras av denna orsak. Dessutom undrar jag varför den gren på äppleträdet som var i störst behov av klippning i vintras ger mest frukt av alla. Jag har varit tvungen att stötta upp grenen så den inte går av. Hoppas bara att äpplena likväl som grenarna får vara i fred för älgarna till dess det är plockningstid.

Älgmat?

Nyårsafton på tu man hand.

Mumien och jag firade nyår på alldeles egen hand i går. Det har inte hänt så många gånger men var jättetrevligt. Vi inledde firandet redan vid adertonsnåret då Lae hade tillrett en gryta av Nordtorpsälg, Nordtorpsskogsmyror, Nordtorpskantareller och Nordtorpsenbär. Ett och annat barr hade väl också smugit sig ner bland övrig kryddning. Wismarsekten från 2009 och tillverkad enligt Champagnemetoden hade lägligt plockats fram ur vinkällaren mörkaste hörn där den förvarats vid den lämpligaste av temperaturer C+10 grader. Det fastnade under studiebesöket och denna Hanse Edition var den bästa vi fick provsmaka. Det spörs nog om jag inte skall ta en inköpstur för eget bruk. Gemensamt kläckte vi sedan idén att dricka Sekt till det vilda och spara ett glas till tolvslaget. Det kändes ju att det kunde bli för mycket med ett helrör Sekt mitt i natten. Jag är ju lite yr ändå. Det blev en formidabel succé med såväl mat som dryck. Och som inte det var nog fick vi titta på Grevinnan och Betjänten samt en slags filmbiografi över Loretta Lynn. Detta avnjöts med Irländsk Whiskey och Holländsk vodka medan Mumien slaskade Baileys. Jam Malmsjö läste sedan Tennysson med viss finess och hade det inte varit så dimmigt ute hade vi sett alla raketer som hördes från de rikare områdena i vår kommundel.

Utsikt från köksfönstret.

I dag var det dags för besök av älgen Helge igen. Faktum är att när han efter sedvanlig fotografering avvek visade det sig att hans kompis Sixten var med i kölvattnet.

Älgkött har hittat hem.

Onsdagen var en sådan där dag när elementen inte förstår om de skall arbeta eller vila. När jag dessutom skulle infinna mig hos tandläkaren klockan åtta för att byta ut surt förvärvade slantar mot ilningar och provisorisk lagning så steg ju inte temperaturen mot några hisnanade höjder precis. Om fjorton dagar skall en krona sättas in till mer än dubbla priset. Min fråga om det inte gick att sätta in en femtioöring istället avvisades och de tandvårdspersonalen tittade menande på varandra. Sådana här dagar behöver glädjeämnen så när Mumien föreslog ett besök på Restaurant Oliven i Borås köpte jag det rakt av. Problemet var att det kanske skulle komma en traktorspekulant före mörkrets inbrott, så vi fick avvakta detsamma. Inte kom det någon spekulant men vi var både mer hungriga och frusna när vi till slut satt bakom det dukade bordet och frossade på grekiska rätter. I bland har Mumien en förmåga att ytterligare höja stämningen genom att föreslå att hon kunde köra hem. Det gjorde min kropps värmeåtervinning snabbare och hon fick äta dessert hemma. När vi så småningom återvände till hemmets trygga sköte står vår viltvårdararrendator där med sin bil och en tung bärkasse med älgkött med hela skalan, från färs till stek. Vi tackar och gläds åt att älgstammen har växt till sig igen. Tre vuxna och två kalvar hade nedlagts och vår leverantör hade skjutit en av dem. Grattis.

Ett grattis skickar vi också till Ullviksbónn och Lennart som skjutit tre på egen hand. Nu skall jag gå ner och försöka få liv i traktorn så att spekulanterna kan strömma in i eftermiddag och bjuda över varandra. Tre stycken har aviserat sin ankomst.

BRRRRR!!!!!!!!!

En isande vind möter redan på verandan. När jag dristar mig att gå runt huset skär den genom märg och ben. Det blir ingen tidning hämtad tänker jag. Då ringer dörrklockan. Gösta, min gode granne står utanför. Kom in säger jag så inte all värme rinner ut. Ja du säger han inte kan vi dra upp buskar i morgon som vi bestämt. Det är så blött så då kör jag sönder hela trädgården. OK då nöjer vi oss med att grusa vägar. Vi får passa på i morgon och onsdag om vi skall göra något i närheten av skogen. Älgjakten börjar ju i dag men vårt lag skall inte börja förrän torsdag. Då får vi se om lyckan står dem bi och om någon liten filé letar sig vägen till vår frys.
Knappt har Gösta gått förrän det ånyo ringer. Nu är det elverksföreningsgrabbarna som skall byta ut stolpar och vill ha godkännande av den nya placeringen. Det betyder att de fått tag i Televerket som försenat detta arbete oförsvarligt länge. Det är bra och när jag nu ändå var tvungen att packa in mig i vinterkläder kunde jag ju hämta Borås Tidning (eller tjilia tinninga som den kallas här på prärien). Det första jag gjorde när jag kom tillbaka in i stugvärmen var att kolla dödsannonserna. Jag var inte med i dag heller så då sätter jag i gång med middag för en. Mumien målar efter jobbet i dag så hon äter på lokal. Jag tror det blir släktforskning resten av dagen så då hör jag plingen när kommentarerna på bloggen rullar in.

Tärnungar.

Jag har tidigare berättat hur vi småpojkar i Uddevalla fick låna Tu 2 av segelsällskapet Ägir och lära oss seglingens grunder. En kille uppe i Värmland som heter Anders Wiss, http://www.wiss.se/ renoverar tärnungar och seglar dem i dag. När Anders och en kompis var ute den fjärde september i år var det nog 40 år (kanske ännu längre) sedan två Tärnungar var ute i samma vatten samtidigt. Det finns t o m ett register över tärnungar på hans sidor. Det var en underbar liten båt att segla. Smärt och smidig och relativt snabb men ändå stabil och sjövärdig. Dessutom kunde 3-4 personer övernatta utan större trängsel. De fick dock inte vara i min nuvarande storlek (SR). Betyder enligt mumien skrattretande. Som jag skrev i går började älgjakten då. Här i Nordtorp har vi skjutit(!) lite på det så den första skjuts först i morgon onsdag.

Är det här våra äpplen?

När jag klippte gräset upptäckte jag en hög som älgen lämnat efter sig då han åt upp våra äpplen. Då kom jag ihåg att när jag var liten frågade barnen "vill du ha ett äpple?" Svarade man ja tack så lät det,"ta det hästen släppte." Jag vill inte ha älgens äpplen men associerade till att i dag är det här en riktig skitblogg.

Utställning.

Titta pappa, nu har de ställt fram korna. Så sa ett spontant barn från storstaden i början av sommaren. Vad skall då jag säga i dag när jag har besök av en älgko med kalv? Vi pratade i tio minuter under tiden de åt sly runt vår "återvinningsstation" trevligt, trevligt.Mindre trevligt var att de hade ätit upp merparten av våra äpplen innan jag fick syn på dem.