Solig avslutning på lovet.

Idag var jag riktigt sugen på att gå ut i solen när jag såg alla skidåkare. Vis av tidigare misstag väntade jag till efter lunch innan jag tog på nödvändig utstyrsel och kastade mig ut. Det räckte med att komma utanför verandan för att inse att det blåste snålt från nordost och att de sextio graderna i solfångaren var i sydläge. Då gör jag lite nytta istället tänkte jag och hastade in i ladugårdens uppvärmda verkstad. Där var sex grader, men jag lovar att det kändes varmt. En sladd väntade på att få kopplingsdon iskruvat så då leker jag elektriker och spar 600 kr/tim. Det gick inget vidare då jag inte hade glasögon med mig och det var helt omöjligt att få in sladden i skruven. Jag gör det vid ett annat tillfälle tänkte jag och bar istället in en korg ved så sparade jag 30 kWh á 1,05. Därefter var jag Mumien behjälplig med att montera hissgardiner i SOLrummet. Jag vet inte vad en sådan montör kostar i timmen men eftersom vi var två så sparade vi nog minst 500 SEK. Det är märkligt att jag klarar så mycket när "bästföredatumet" har gått ut för länge sedan, men Mumien säger att ont krut förgås inte så lätt! Umkraut vergeht nicht so leicht säger de i England?!

BRRRRR!!!!!!!!!

En isande vind möter redan på verandan. När jag dristar mig att gå runt huset skär den genom märg och ben. Det blir ingen tidning hämtad tänker jag. Då ringer dörrklockan. Gösta, min gode granne står utanför. Kom in säger jag så inte all värme rinner ut. Ja du säger han inte kan vi dra upp buskar i morgon som vi bestämt. Det är så blött så då kör jag sönder hela trädgården. OK då nöjer vi oss med att grusa vägar. Vi får passa på i morgon och onsdag om vi skall göra något i närheten av skogen. Älgjakten börjar ju i dag men vårt lag skall inte börja förrän torsdag. Då får vi se om lyckan står dem bi och om någon liten filé letar sig vägen till vår frys.
Knappt har Gösta gått förrän det ånyo ringer. Nu är det elverksföreningsgrabbarna som skall byta ut stolpar och vill ha godkännande av den nya placeringen. Det betyder att de fått tag i Televerket som försenat detta arbete oförsvarligt länge. Det är bra och när jag nu ändå var tvungen att packa in mig i vinterkläder kunde jag ju hämta Borås Tidning (eller tjilia tinninga som den kallas här på prärien). Det första jag gjorde när jag kom tillbaka in i stugvärmen var att kolla dödsannonserna. Jag var inte med i dag heller så då sätter jag i gång med middag för en. Mumien målar efter jobbet i dag så hon äter på lokal. Jag tror det blir släktforskning resten av dagen så då hör jag plingen när kommentarerna på bloggen rullar in.

Våren på väg?

Här har varit en underbar vecka. Värmen har kommit, blåsipporna har kommit, storspoven är här, snön är på väg att smälta, snickaren har kommit, elektrikern har kommit, veden är flyttad(inte häradet). Det påverkar humöret uppåt även om kroppen är i dåligt skick. Jag har inte haft på datorn sedan 1 april då ryggen blir ännu sämre när jag använder tangentbord och mus. Ändå tror jag att allt är ganska bra inställt ergonomiskt sett. OK, jag blir lite sporadisk på bloggen fram t o m påsk så blir det säkert bättre sedan. Tror ni förrestesten att bygget blir klart till Mumiens utställning?

EU-bidrag som kommer till nytta.

Ett av de trevligaste sätten att använda EU-pengar har man anammat på Azorerna. Här finns trädgårdsmästare som ansvarar för var sin sträcka av det allmänna vägnätet. Statens Järnvägar hade ett liknade system -banvakter-för banunderhållet på den tiden vi var i behov av transporter av andra orsaker än den heliga konkurrensen.

Vad får man nu ut av detta mer än att det tillfredsställer ögat. Jo, genom att rensa ut överblommade arter och tukta de snabbväxande tropiska, kan man främja artbestånden i harmoni med övrig natur. Det är så att all flora och fauna på Azorerna är inplanterad av människor. Och tack vare det perfekta klimatet trivs många arter som inte är så lämpliga för miljön i stort. Jag tror också att trädgårdsmästarna bidrag till trafiksäkerheten är betydande. Även om de naturligtvis inte rår på fartdårarna. En av de arter som gör nytta trots sin enorma utbredning är Kanonviskan. Den infördes så sent som på 1800-talet i från de lägre sluttningarna på Himalaya och dess rötter har förmågan att binda upp stenar och lös jord viket minskat rasrisken betydligt på senare tid. Vägarna är otroligt vackra och vid utsiktsplatser och planteringar går naturen över i vad man måste beskriva som parker eller trädgårdar.

Det kör i hop sig.

I dag använder jag ett av svärmors favorituttryck, det kör i hop sig. Här är man van att ta allt i sin egen takt och så händer allt på en gång. Elektrikern kommer klockan 10 för att försöka rätta till mina inkopplingsförsök. Men klockan 10 det var ju då vi skulle hämta nya bilen. Efter en svår prioritering kommer jag fram till att vi behöver lampan bättre än bilen. Bilen skulle ju ha levererats efter nyår så vad gör några timmar hit eller dit.
Efter nyår förresten, det är det ju fortfarande så deras leveransbesked kanske var riktigt ändå. Hur som helst så kommer vi konstigt nog att anses vara lite "mindre" av miljöbovar i framtiden, då vi skall köra på etanol. Men detta är ju bland annat framställt av sockerrör vilka odlas i före detta regnskogar i Brasilien!?!!??. Ursäkta om jag inte riktigt får logiken att gå ihop med miljökraven.

Men det allra bästa är att jag i fortsättningen styr min tid själv.
Det har inte varit några problem att köra hustrun på morgonen när jag behövt bilen, men min aktionsradie har varit kort då jag alltid måste vara tillbaka innan hon slutar jobbet.
Igår var det första dagen det var tillräckligt torrt att ta ner ljusslingorna. Hängde för säkerhets skull upp dem inomhus innan nerpackningen för sommarförvaring. Jag lyckades också tukta kaprifolen lite. Vädret var underbart +6 grader och en stor gul skiva på himlen. Men det ser ut att rätta till sig redan idag. Fukt, dis och nollgradigt.