En dålig människa.

I mitt förra inlägg lovade jag lägga ut bilder av tavlorna. Det dröjer. Orsaken är den magvärk som jag haft sedan i fredags och som accelererade på måndagen och dessutom orsakade ett nytt hjärtflimmer. Jag blev inlagd på Borås lasarett och diagnosen blev divertikulit (inflammation i tarmficka). Det medförde en ny elkonvertering av hjärtat och antibiotika för magen så nu är jag hemma igen och känner mig riktigt bra. Jag redigerar bilder i morgon men prioriterar solbrännan då det prognostiseras vackert väder t o m i Boråsområdet. Som en parentes kan nämnas att britsarna på akuten fått en ny stoppning så inte var lika hårda som vid tidigare besök. Kan det vara så att vi bloggare har haft en, om än liten, påverkan på detta framåtskridande.

Succé för Eva-Karin.

Tack alla besökare av vernissagen och alla som inte kunde komma men hejade på med glada tillrop. Det är nog inte särskilt ofta som en premiärutställare i nedre pensionsåldern har fått så mycket beröm för sin mångsidighet. Som galleritillverkare och konstverksuppspikarhjälp tar jag åt mig en del av äran. Men visst var det roligt att så många bekanta såväl som helt okända dök upp och var nöjda med utställningen. Vad jag inte var nöjd med var att varken jag eller Mumien hann ägna besökarna tillräcklig uppmärksamhet. Än en gång fick man stå där med struten och upptäcka att om man skall träffa alla för en middag är de närmaste åren intecknade. Men känn ändå att vi tycker om er. Som "mitgleider" gjorde jag en helt ovetenskaplig undersökning vilken visade att merparten av de sextiotal besökarna ansåg att de bästa tavlorna , utan inbördes rangordning, var "Höst vid ån", "Rödbeta", "Tema eftertanke", "Islandsberg Bohuslän", "Trogna vänner", "Fåren på berget", "Going Kronos", "Mellan Sorrento och Capri", "Vattendroppar på blad".

Vi fick dessutom beröm för dekoren runt utställningen så med ett sådant flyt kom det inte som någon överaskning att Maharajah vann travderbyt till det glada oddset 2,08. Att V-65 sprack står vi ut med då insatsen på vinnarspelet var ovanligt stor. Att vi är en liten andelsägare gör inget, vi hyllar ändå tränare Hultman som även tränar tvåan i loppet Marshland.. Jag återkommer med bilder från utställningen.

Det mesta på plats.

Jag är inte mig själv. Stressar runt och kan inte tänka på annat än utställningen. Har jag missat något? Kunde vi gjort på något annat sätt? Mumien är lugnare. Allt ordnar sig, du har tänkt på allt säger hon och sätter igång att koka lingonsylt och äpplekakor. Hon har säkert rätt som vanligt och jag intar en mer optimistisk attityd. Vädret blir bättre än utlovat, det kommer fler besökare än vi räknat med och de blir nöjda med det de ser.

Hoppas att de även ser skyltarna som jag sätter upp från Backabo och att Vägverket behöver några dagar på sig innan de tar ner dem. De som har GPS och blir anvisade en helt annan väg än den vi beskrivit, troligtvis beroende på någon religiös programmerare som ansett att vi skall hålla oss på den smala vägen. De kommer också rätt. Men ibland är verklighetens väg bättre än teknikens. Klicka gärna på kartbilden så syns den.

Planering inför konstutställningen.

Vädret är nyckfullt med ömsom sol och ömsom hagelstorm. Det passar bra då vi får möjlighet att testa olika scenarier inför nästa helg. Dessutom ökar ju sannolikheten för bra väder. Enligt klart.se kommer lördagen att njutas i bästa väder här i Nordtorp. Under eftermiddagen skall vi provhänga tavlorna så att vi vet om konstnärskans tänk är riktigt och att det blir lagom luft emellan verken.

Semestrarna verkar vara slut.

I dag kom det både elektriker och snickare. I bästa fall kan det innebära att vi får både ljus och trösklar till Mumiens vernissage, vilken närmar sig med stormsteg. Vad skall jag oroa mig för nu när det mesta är klart? Misströsta inte. Jag kommer säkert på något.

I helgen besökte vi en av de vackraste platser jag känner till, Eriksberg på Bokenäs. Visst brukar jag säga att Bohuslän börjar vid Lysekil och går norrut men Eriksberg är undantaget som bekräftar regeln. Jag vet inte hur många gånger jag kört omvägen förbi när jag varit på väg hem från båten i Fiskebäckskil. Nu när vi inte har båt längre blir det inte heller så många bohuslänsbesök som vore önskvärt. Sjöboden på Eriksberg bjuder på många minnen. Där låg vi hela gänget och lyssnade på radio när Ingo blev världsmästare 26 juni 1959. Några andra historier kanske kan få pryda bloggen vid något senare tillfälle för nu skall jag ut och bygga upp flåset.

Verkstad och förråd.

I åratal har jag retat mig på att vi saknar ett bra verkstadsutrymme. Att stå utomhus och skruva brukar alltid utmynna i att jag kryper omkring och letar efter skruvar, fjädrar etc. i gräset. För att inte nämna vinterns fröjder då skruvarna hellre försvinner i snön. För två år sedan kom jag till skott och bestämde mig för att bygga ett utrymme till nytta och nöje med möjlighet att förvara färger och annat frostfritt. Efter det jag börjat bygga kom jag på att innan jag inreder kan Mumien ha en konstutställning så att människligheten äntligen får se de alster hon tillverkat genom åren. En hel del av tavlorna är redan utställda då de hängt i målarlärarinnans skyltfönster. Där hamnar dagens bästa och det är ju för det mesta Mumien.

Hade jag vetat vilket arbete det var att bygga verkstad hade jag nog gått en målarkurs i stället. Trots att jag hade hjälp av ett proffs när vi reglade upp väggar och golv lyckades vi inte riktigt dölja all små skevheter i en lagård som efter en ödesdiger brand 1911 är byggd i största hast. Men nu är det klart och att resten av fähuset inte är färdigt gör ju inte så mycket när vi beundrar konsten. På fredag blir det ny elkonvertering av hjärtat och när jag nu har lagt rökningen på hyllan skall det väl ha goda utsikter att lyckas. Det behövs en frisk gubbe nu när restaureringen av boningshuset förhoppningsvis skall komma igång under hösten. Men lite sol och mycket värme skall vi väl också hinna med innan nästa sommar.

Våren på väg?

Här har varit en underbar vecka. Värmen har kommit, blåsipporna har kommit, storspoven är här, snön är på väg att smälta, snickaren har kommit, elektrikern har kommit, veden är flyttad(inte häradet). Det påverkar humöret uppåt även om kroppen är i dåligt skick. Jag har inte haft på datorn sedan 1 april då ryggen blir ännu sämre när jag använder tangentbord och mus. Ändå tror jag att allt är ganska bra inställt ergonomiskt sett. OK, jag blir lite sporadisk på bloggen fram t o m påsk så blir det säkert bättre sedan. Tror ni förrestesten att bygget blir klart till Mumiens utställning?