Nationaldagsfirandet i Götsered.

Som jag antydde i dagens tidigare blogg firade vi Nationaldagen i sällskap med mer än femtio personer vid Sandhults Hembygdsförenings stugor. Underhållningen sköttes med bravur av Backabogänget vilket Mumien påpassligt förevigade med sin fantastiska mobiltelefon. Här följer hennes kortfilm över en av firandets passager och se upp så kanske ni även ser bloggredaktören i den keps som han förärades som gåva av samma Mumie vid Tallinnbesöket förra veckan.

För att det inte skall bli för Svenskt så avslutar jag med Bohusläns flagga och funderar över hur det hade sett ut om inte Karl X Gustav hade förvärvat ovan nämnda landskap vid Freden i Roskilde 1658, eller om P-G Gyllenhammar lyckats med Norgeaffären på 90-talet.

Sommar och sol ger frågan?

Var har Nordtorpsborna landstigit när de nådde denna vackra hamn?

Flamma stolt.........

Något heraldiskt mästerverk är inte Bohusläns flagga. Men ändå blev jag glad som en speleman när den idag damp ner i ett kuvert adresserat till den blivande pensionären. Lägligt var det också då den gamla svenska hade blåst sönder och blekts, om än inte av tropikernas sol så i alla fall av trägen användning. Nu får den hänga uppe lika länge som vimpeln på flaggstången. Det brukar betyda början av oktober.

Nu till något helt annat. I morgon är det kriteriekval och jag har ingen möjlighet att skriva på bloggen. Därför tänkte jag göra ett litet chanssystem på 100 rader som jag gärna visar här.

3

6

1-3-4-10-11

5

1-3-5-9-10

4-5-8

Vi hoppas på god tur och satsar de 27 kronor, som mina svågrar och jag har kvar i spelpotten, på nummer 6 Famous Fayline i 2:a V-64 avdelningen vilket är det samma som lopp 5. De två senaste loppen har Erik kört mycket passivt så nu är det upp till bevis. Nu är det dags för Famous att bevisa att han är så bra som vi tror och en värdig arvtagare till mormor Fay Topline.

Månadens utflykt avverkad.

När jag inledde mitt pensionärsliv var det en fantastisk känsla att själv kunna bestämma om jag ville umgås med någon och bara göra det jag ville och kunde. Nu har jag blivit mer pratsjuk igen och när jag då p g a dåligt väder blir i det närmaste instängd och inte heller orkar hjälpa till som jag borde med ombyggnaden så smyger sig depressionen på och det blir ännu tommare mellan öronen än vanligt. Men då heter ljuset i tunneln Berättarafton på Bohusläns museum i Uddevalla. Då passar jag på tillfället att hälsa på gamla kompisar och prata och sedan avsluta dagen med att njuta av gamla Uddevallabilder och få lyssna till ett antal människor som vet mycket mer än jag om staden. Jag har dessutom fått ett antal nya bekanta så det blir ju ännu mer prat innan mötet kommer i gång. Det enda tråkiga är att köra bil så långt.

I dag skulle jag haft besök av en miljöinspektörska som ville se vårt provhål för avloppet. Den stackarn blev sjuk och samtidigt som jag oroar mig för hennes hälsa tackar jag min lyckliga stjärna att jag slapp klafsa omkring på åkern i blåst och regn och fundera över markens genomsläpplighetsförmåga avseende infiltrationen. Bättre tider skola komma och i dag är allt mycket roligare. Jag kan då lägga energi på att planera inköp i samband med nästa veckas Ungötsleverätarresa till Helsingör. Det ni.

Måsen har flyttat till Lusharpan.

När Mumien träffade en bohusläning med båt blev släktingarna oroade. Inte över den trevlige unge mannen utan över det faktum att han inte hade några flytvästar i båten. Det hade man inte på den tiden men julafton 1966 klappade tomten på med en orange flytväst vid namn Måsen. Den har sedan följt henne genom åren i både egna och andras båtar. Även efter modernisering av flytvästar och annat på 90-talet fick den följa med och hänga i garderoben som reserv. I går insåg vi att den tar plats och förpassade den till Lusharpan (Miljöstation). Det var ett stort steg och för att bevara lite av nostalgin sparade vi den lilla blå visselpipan som var fäst i en av fastsättningsanordningarna. Det skall smidas medan järnet är varmt tänkte jag sedan och eldade upp tolv par skidor som stod och samlade damm på logen. Det är ju så vist ordnat att de finns inga pjäxor som passar till skidor från antiken. Även Elsas gamla ekskåp offrades i elden. Det har sparats för det var så vackert men senast det användes var takhöjden för låg så det hade sågats av. När jag fick ut det ur ladugården kunde jag också konstatera att sidorna var illa hanterade. Jag tror inte ens en Knut Knutsson hade något emot att det blev lågornas rov.

Semestrarna verkar vara slut.

I dag kom det både elektriker och snickare. I bästa fall kan det innebära att vi får både ljus och trösklar till Mumiens vernissage, vilken närmar sig med stormsteg. Vad skall jag oroa mig för nu när det mesta är klart? Misströsta inte. Jag kommer säkert på något.

I helgen besökte vi en av de vackraste platser jag känner till, Eriksberg på Bokenäs. Visst brukar jag säga att Bohuslän börjar vid Lysekil och går norrut men Eriksberg är undantaget som bekräftar regeln. Jag vet inte hur många gånger jag kört omvägen förbi när jag varit på väg hem från båten i Fiskebäckskil. Nu när vi inte har båt längre blir det inte heller så många bohuslänsbesök som vore önskvärt. Sjöboden på Eriksberg bjuder på många minnen. Där låg vi hela gänget och lyssnade på radio när Ingo blev världsmästare 26 juni 1959. Några andra historier kanske kan få pryda bloggen vid något senare tillfälle för nu skall jag ut och bygga upp flåset.

Bildfråga.

I min lilla serie med kända platser kommer här ytterligare en. Var är det och vad kallas det? Vem bodde här?