Kolbullar vid Trummesjön.

En av Sandhults Hembygdsförenings stora begivenheter som dessutom återkommer varje år är kolbullestekning/ätning vid Trummesjön. 2014 var inget undantag, vädrets makter hade ställt upp för oss och Alf, Leine och Birgitta stekte så svetten lackade medan Eva-Karin serverade med sylt i samma takt. Ordförande Gunnar Toresson tog upp betalning till reapris. Får man en kolbulle med saft för 20 SEK på något annat ställe? Måste man förresten heta Gunnar för att vara ordförande i en hembygdsförening?  Trevligt som sjutton var det och musiken stod Backabogänget för, när inte auditoriet stämde upp i Ålefeskarns vals så att musiken överröstades. Alf lyckades dessutom att få dem att spela Bränd Pers vals. Oj, oj, oj.

Här följer några bilder från tillställningen.

Musikträffen i Götseredssugan.

En fantastisk dag blev det för åskådare, musikanter och Hembygdsföreningens styrelse. Tyvärr var det få medlemmar i kommittén för köksarbetet som hade behagat ställa upp. Det ledde till att Eva-Karin och Leine fick tillbringa större delen av dagen med kaffekokning, dukning och diskbalja. I övrigt var allt kanonbra även om en och annan musikant saknades men det var många nya som väl fyllde tomrummen. Jag skall inte nämna några namn men en tjej som hette Rebecka lämnade ingen oberörd med sin version av Per-Erik Moraeus "Koppången".
Här följer ett antal foton;

Eva-Karin i arbetsdräkt
 

Bäst
 

Kanon
 

Bland det bästa
 

Bland det bästa

Hur skall detta gå?

Vid Hembygdsstugan 2011

Under lång tid har jag varit lite imponerad av spelglädjen som Backabogänget står för. Vid flera utomhusbegivenheter har jag fotat dem. Tyvärr för det mesta i motljus men det har blivit rätt bra ändå. Visst är man stolt när de frågade om jag ville öva med dem, jag som inte spelat med någon ordning på många år. Nu har vi övat flera gånger och jag har i dag medverkat vid en spelning på Sandhults äldreboende, Ekekullen. Efteråt planerade man höstens aktiviteter och det verkade som de ville ha med mig några fler gånger. Det fick mig att för första gången på åtta år skriva in en planering i almanackan. Herre Gud, vad har jag gett mig in på? Repertoaren är ju inte riktigt densamma som jag har haft tidigare men kul som sjutton är det. Jag får väl öva och stå i när nybörjarvärken i fingertopparna har släppt. Och jag brukar ju komma ner på fötterna för det mesta så håll tummarna! Och vill ni ha ett smakprov så kom till Trummesjön på söndag när Hembygdsföreningen kallar till Kolbullestekning och ätning.

Vid Trummesjön 2011

Nationaldagsfirandet i Götsered.

Som jag antydde i dagens tidigare blogg firade vi Nationaldagen i sällskap med mer än femtio personer vid Sandhults Hembygdsförenings stugor. Underhållningen sköttes med bravur av Backabogänget vilket Mumien påpassligt förevigade med sin fantastiska mobiltelefon. Här följer hennes kortfilm över en av firandets passager och se upp så kanske ni även ser bloggredaktören i den keps som han förärades som gåva av samma Mumie vid Tallinnbesöket förra veckan.

För att det inte skall bli för Svenskt så avslutar jag med Bohusläns flagga och funderar över hur det hade sett ut om inte Karl X Gustav hade förvärvat ovan nämnda landskap vid Freden i Roskilde 1658, eller om P-G Gyllenhammar lyckats med Norgeaffären på 90-talet.

Kolbullar vid Trummesjön.

Idag var det dags för ytterligare en av Sandhults Hembygdsförenings klassiker. Kolbullar serverade vid Trummesjöns vackra strand ackompanjerad av Backabogänget. Vad passar väl bättre i dessa sammanhang än Helgdagskväll vid timmerkojan med föreningens ordförande Gunnar Toresson som solist på klarinett. Eller som svågern vanvördigt uttryckte det, blåsrör. Vi skickar stafettpinnen vidare till Gunnar i Uddevalla. Inledningsvis var väl vädrets makter inte riktigt på vår sida men när Backabogänget visat att de kan spela även under paraply så tinade makterna upp och vi fick lite sol med tonvikt på lite. Trevligt värre alltså och då måste jag kanske berätta vad kolbullar är och det gör jag med hjälp av Wikipeda.
Själv tänker jag på kroppkakor eller rårakor när jag känner smaken och det är inte så dumt det heller. Som avrundning av den trevliga tillställningen och all musik kom det en storlom insimmandes och var hur sällskaplig som helst.

Att den inte är rädd för alla människor? sa en dam varvid en lustigkurre utbrast "den kanske är lomhörd".

Klicka gärna på bilderna så blir de större!