Ytterligare ett stolleprov avklarat.

Förra året var vi ett gäng gamla lekkamrater som besegrade Stora- och Lilla berget i Uddevalla. I år var det Hallaberget som stod på tur och efter en kraftansamling och god hjälp av kamraterna lyckades vi bestiga toppen. Då fick jag blodtrycksfall och var tvungen att inta sittläge med huvudet mellan benen för att skapa jämvikt innan svimningsanfallet kom. Jag lyckades och kunde för egen maskin ta mig ner igen. Det var fantastiskt att stå på en topp som jag inte varit på sedan 1956 och utsikten var på flera sätt annorlunda idag.


På toppen

Vårt hus och flera andra finns ju inte kvar idag och nya byggnader hade smugit sig in i luckorna. Huruvida det berodde på svimningsanfallet eller inte har jag svårt att bedöma men fotografierna blev inte särskilt bra. Men vadå, det är ju ingen fotoblogg.


Toppen nerifrån

Efter en rundvandring i barndomens kvarter ställdes kosan mot Anders Knapes utsikt som var lättare att bestiga.

VY

Fin utsikt över Fjordar och broar blev belöningen innan vi fortsatte till Gustafsbergs badortsrestaurant för att inmundiga en alldeles utsökt lunchbuffé till pensionärspriset 85 SEK/pers. Inte blev de sämre av att vi träffade såväl Monica och Roland samt Gunnar med vilka vi växlade några ord med innan de gamla minnena fick fritt spelrum till kaffet. Tack Georg för en minnesvärd dag! Jag hoppas på en återupprepning nästa år. Som om detta var nog för en hjärtsjuk pensionär så fortsatte min dag ute i Rotviksbro där jag skulle hämta Mumien som varit hos goda vänner under tiden. Men där blev det efterrätt och kaffe och prat till längt fram på kvällen så ni förstår att jag var trött vid hemkomsten, även om jag fått vila trekvart i Alingsås där en sportbil förolyckats vilket gav svår trafikstockning.

Kolbullar vid Trummesjön.

Idag var det dags för ytterligare en av Sandhults Hembygdsförenings klassiker. Kolbullar serverade vid Trummesjöns vackra strand ackompanjerad av Backabogänget. Vad passar väl bättre i dessa sammanhang än Helgdagskväll vid timmerkojan med föreningens ordförande Gunnar Toresson som solist på klarinett. Eller som svågern vanvördigt uttryckte det, blåsrör. Vi skickar stafettpinnen vidare till Gunnar i Uddevalla. Inledningsvis var väl vädrets makter inte riktigt på vår sida men när Backabogänget visat att de kan spela även under paraply så tinade makterna upp och vi fick lite sol med tonvikt på lite. Trevligt värre alltså och då måste jag kanske berätta vad kolbullar är och det gör jag med hjälp av Wikipeda.
Själv tänker jag på kroppkakor eller rårakor när jag känner smaken och det är inte så dumt det heller. Som avrundning av den trevliga tillställningen och all musik kom det en storlom insimmandes och var hur sällskaplig som helst.

Att den inte är rädd för alla människor? sa en dam varvid en lustigkurre utbrast "den kanske är lomhörd".

Klicka gärna på bilderna så blir de större!

Ofrivilligt blogguppehåll eller vissa straffar Gud direkt.

I förra veckan när vi fick trevligt besök av Uddevallabloggaren Gunnar Klasson med fru skröt jag om hur duktig jag har blivit på att sluta med ansträngningar så fort kroppen säger till. Det hade jag glömt dagen därpå och skulle vara färdig med allt innan Matilda med familj anlände. Det slutade med dusch och ont i magen. Fredag, när jag lagade middag blev jag helt plötsligt yr och efter ätandet konstaterades hög feber. Under täcket för att vara fit for fight på lördag då vi skulle vara barnvakter för Matilda under tiden föräldrarna var på Ullevi och lyssnade på Iron Maiden. Eller Iran Mölndal som Ronny Jönsson sade. Mumien drog hela lasset med gott resultat medan jag mest låg i sängen. Söndag morgon bar det av till akuten och jag blev inlagd med diagnosen Divertikulit. Hög kvalitet på insatserna och nu är jag tillbaka och hoppas kunna skriva om något trevligare i morgon.

Stadsvandring och annat.

När jag har ärende uppåt Bohuslän kollar jag alltid om det finns aktiviteter i Uddevalla Hembygdsförenings regi så att jag kan planera in rätt dag. I går var det en sådan dag när vi av den utmärkte ciceronen Gunnar Klasson guidades runt från Museet till Hallmans hörn, därefter över tre broar och runt kyrkan till torget. Trots att jag trodde mig veta en hel del om staden lärde jag mig mer om Uddevallas historia och de kvarter vi passerade än vad jag kunde innan. Tack för det Gunnar. Dessutom träffade jag gamla bekanta och andra trevliga människor. Bilden här ovan föreställer brofästet från 1757 till en bro som gick snett över ån mellan träbron och Ludvig Hanssons bro. Nästa vandring går av stapeln 11 juni och rekommenderas varmt.

I dag blir det ny träff med gamla bekanta, då Televerkets seniorer samlas för våravslutning på Pub Fähuset i Vänga. Fika, lotterier, tipspromenad och underhållning står på programmet.

Ovan välkomsttalar ordförande Kjell Engström 27 maj 2007. Av bilderna att döma var det lika vackert väder den dagen som idag.