I helgen besökte vi en av de vackraste platser jag känner till, Eriksberg på Bokenäs. Visst brukar jag säga att Bohuslän börjar vid Lysekil och går norrut men Eriksberg är undantaget som bekräftar regeln. Jag vet inte hur många gånger jag kört omvägen förbi när jag varit på väg hem från båten i Fiskebäckskil. Nu när vi inte har båt 
längre blir det inte heller så många bohuslänsbesök som vore önskvärt. Sjöboden på Eriksberg bjuder på många minnen. Där låg vi hela gänget och lyssnade på radio när Ingo blev världsmästare 26 juni 1959. Några andra historier kanske kan få pryda bloggen vid något senare tillfälle för nu skall jag ut och bygga upp flåset.
längre blir det inte heller så många bohuslänsbesök som vore önskvärt. Sjöboden på Eriksberg bjuder på många minnen. Där låg vi hela gänget och lyssnade på radio när Ingo blev världsmästare 26 juni 1959. Några andra historier kanske kan få pryda bloggen vid något senare tillfälle för nu skall jag ut och bygga upp flåset.
7 kommentarer:
Åh så fint, nästan så jag blir sugen på lite Bohuslän.
Annaa!
Så här 40 år efter att jag flyttade undrar jag om det hade varit lika vackert om jag bott kvar.
Jag måste nog kolla Eriksberg....har aldrig vart där vad jag vet.
Finfina Eriksberg - inte långt från Rörbäcks kile.
Skönheten sitter i betraktarens ögon , sägs det.
Man minns , som tur är , det finaste ,en skyddsmekanism , tror jag.
Simone!
Du har ju bara ett par mil att åka så denna lilla bildningsmiss är snart reparerad.
Loa!
Mellan Rörbäcks kile och Eriksberg låg Flygmotors semesterby på 50-talet. 5 juni förra året skrev jag en om liten incident som inträffade där. Jag saxar: "Fick du inga delar över" säger hon. "Det fick Laes kompis när han satt på en fotbollsplan och plockade isär en snurra, men den fungerade ändå." Associationerna var igång. Nämnde kompis fick en gång uppdraget att köra ett par med livsmedelskassar från livsmedelsaffären till ett stort svenskt företags semesteranläggning i Bohuslän. Som betalning för denna vänlighet skulle han ersättas med två kronor. Gubben var stor och tjock och madame om möjligt ännu större. Två stora bärkassar och en väska skulle också ner i den lilla aluminiumbåten med en 12-hästars Archimedes utombordare. När förtöjningen hade lossats blåstes full fart framåt och propellern vispade runt en bit ovanför vattenytan. Omstuvning av passagerare och gods följde samtidigt som en hel del publik samlades på ångbåtsbryggan. Vid försök två reste sig båten rakt upp vid gaspådraget och sjönk med aktern före en bit ifrån bryggan. Damen skrek och gubben svor medan de hjälptes i land av muntra åskådare. Matvarorna flöt omkring och jag minns särskilt ett band med prinskorv av försvarlig längd och kompisen som sa "Båten är väck och inte fick jag några pengar heller".
Anonym!
Du har så rätt så rätt.
Jo du Lae.
Visst är vårt kära Eriksberg vackert. Och sjöboden som inrymt så mycke glädje och (kärleks)-sorg. Tänk om dessa väggar kunde tala!!!!!
Å alla simmärken som tagits mellan bryggan och holmarna..
Jag blir så nostalgisk så jag nästan grinar.
Idag är det barnbarnen som är i den åldern vi var då.
Huvaligen vad åren går. Förr var man ung och nästan vacker nu är man knappt "och".
Kram Echset
Skicka en kommentar