Semestrarna verkar vara slut.

I dag kom det både elektriker och snickare. I bästa fall kan det innebära att vi får både ljus och trösklar till Mumiens vernissage, vilken närmar sig med stormsteg. Vad skall jag oroa mig för nu när det mesta är klart? Misströsta inte. Jag kommer säkert på något.

I helgen besökte vi en av de vackraste platser jag känner till, Eriksberg på Bokenäs. Visst brukar jag säga att Bohuslän börjar vid Lysekil och går norrut men Eriksberg är undantaget som bekräftar regeln. Jag vet inte hur många gånger jag kört omvägen förbi när jag varit på väg hem från båten i Fiskebäckskil. Nu när vi inte har båt längre blir det inte heller så många bohuslänsbesök som vore önskvärt. Sjöboden på Eriksberg bjuder på många minnen. Där låg vi hela gänget och lyssnade på radio när Ingo blev världsmästare 26 juni 1959. Några andra historier kanske kan få pryda bloggen vid något senare tillfälle för nu skall jag ut och bygga upp flåset.