Om Släktforskning i Sandhults Hembygdsförening.

Släktforskning

 

16 november 17:00

 i Hembygdsstugan Götsered i Sandhult

 

 

 

Fler och fler intresserar sig för släktforskning. Hembygdsföreningen har därför inbjudit

Carl-Göran Järbyn från Borås Släktforskare som kommer och berättar vad släktforskning är och hur vi utövar den.

De som redan kommit igång kan vittna om hur fängslande det är att fördjupa sig i sina släktingar flera generationer bort.

Knådad och öm.

Som jag mycket riktigt trodde beror en stor del av min yrsel på problem i nacke och rygg. Idag har jag fått en första behandling av min naprapat. Även om det är ömt på flera ställen och viss yrsel kvarstår så känns det i alla fall bättre. Kanske borde jag även minska ner släktforskningstiden vid datorn. Man far ju omkring några meter med musen varje gång när man letar i kyrkböckerna. Nej, så tråkigt skall vi inte ha. Jag delar istället in dagen bättre mellan tränings och hållningsövningar, släktforskning och blogg, trav och annat socialt umgänge. Ni skall se att med den målsättningen är jag pigg nog att åka till Dal om två veckor.

Laes ö.

Jag satt för en stund sedan och tittade på ett program i TV om släktforskning. Det visade sig att Måns Herngren hade sitt efternamn för att någon förfader kom ifrån Norra Härene.
Kan det då vara så att jag kommer från Läsö?

Att det är så svårt.

Häromdagen kom Mumien hem med en trumpet hon lånat till mig. Inte kunde jag tro att det skulle vara så svårt att få ett bra ljud i en sådan tingest. Det lät ju fint för fyrtiofem år sedan. Det är att trycka med rätt tryck mot läpparna och sedan stöta ut tonerna som är så svårt. Men jag skall ge det några veckor och se om det blir några framsteg annars lägger jag ner. Katterna blir räddare när jag tutar än de blev när Mumien började spela dragspel, men blir jag bättre vänjer de sig säkert utan att bli trumpna även vid en trumpet. Annars är det ju ett bra sätt att få dem att gå ut och lufta sig. Frågan är vad jag hinner med för efter förra veckans Torpresa blev det fart på släktforskningen igen. Och nu pockar kvällens Solvalla på uppmärksamhet. De värsta förberedelserna är ju redan gjorda så vi får väl se om det blir som jag tänkt.

Släkttorpinventering i Torp.

Då är jag hemma igen efter en helt fantastisk dag i Valbo-Ryr, Ellenö och Färgelanda. Lennart hade lyckats lägga upp en idealisk färdplan från Torps köpcenter till Torps församling. Dessutom hade han engagerat Tommy och Anita, Margareta och Ove som förutom hjälp i torpvisning och släktforskning även bjöd på lekamlig spis av yttersta rang. Ibland när jag är riktigt självgod tycker jag att jag uträttat en hel del inom släktforskningen, men nu måste jag konstatera att det som återstår att få på pränt vida överstiger det som hittills uträttats. Men nog sorterades ryckbara trådar ut på ett fantastiskt sätt igår. Tommy tog oss bl a med till det gamla torpet Hultet som var helt uppslukat av skog och endast gjorde sig påmint genom stengrund- och källarrester men dessutom var utmärkt med en skylt av Hembygdsföreningen. Många bilder blev det trots att jag lyckades missa att fota tre av ciceronerna. Jag ber om ursäkt men det ger mig ju ytterligare en orsak att återuppleva dagen snart igen. Kul var det att se Stabbered där Lisa Kajsa föddes. Det var en krutgumma det. Jag minns hur hon satt och rökte i en kritpipa när jag var fem år. Ytterligare en av dagens höjdpunkter var när vi på hemvägen lyckades leta upp skogsvägen som ledde till gården varifrån det var ytterligare minst tio minuters promenad genom skogen till min morbrors gård. Snacka om skolväg för kusinerna och hur tog man sig fram på vintern?

Nordtorpare på Dal.

Så här kanske något såg ut. Bilden lånad på nätet.

Nöden är uppfinningarnas moder. I avsaknad av de kompetenta personer som har skämt bort mig med färdigprogrammerade datorer har jag tvingats att på egen hand utföra en massa stresshöjande nerladdningar och överföringar av både hård- och mjukvaror inför min förestående torpvandringsturné i Dalsland. Jag skall nämligen tillsammans med Lennart besöka ett antal av de platser som jag stött på i mina släktforskningsansträngningar genom åren. Färgelanda, Ödeborg, Torp och Valbo Ryr är de församlingar som i första hand skall inspekteras. En del av torpen har skattat åt förgängelsen men jag hoppas det finns några kvar som jag så småningom kan presentera här på bloggen.

Ineffektivt utan mus.

Att hantera min laptop som jag köpte häromsistens var ingen lek. Jag trodde jag skulle skrapa sönder naglarna på den där plattan som styr alla rörelser (den måste vara en ergonomisk katastrof). Jag är dessutom för gammal och för dum att lära om så idag har jag varit inne i Knalleland och köpt en mus med sladd. Då behöver man inte riskera att batterierna tar slut när man är på turné. Och vips, nu har jag lagt in både släktforsknings- och fotoprogram och är både nöjd och glad. Av bara farten rensade och förvällde jag gårdagens svamp och lagade falukorv i ugn med äpplen och lök till Mumien. Men visst är det tur att man kan det mesta så man slipper lära sig något nytt?

Släktforskningens vedermödor.

I och med vår flytt har vi gått igenom och sorterat upp mängder av handlingar, såväl egna som arvegods. Ett som jag bara måste dela med mig av är en skrivelse från kyrkoskrivaren i Sandhults församling till Mumiens farfar. Farfadern hade intresserat sig för sina förfäder och bett att få utdrag från kyrkoböckerna över tidigare generationer Nordtorpsbor. Här följer en avskrift: "Bäste Samuelsson! Det var inte småsaker ni begärde enl. till mig avlämnad handling. Hur kan ni hitta på dylikt? Och, vad glädje har ni därav? Lyckligtsvis äro vi inte skyldiga att utföra dylik arkivforskning. Det kunde gå på tok med det egentliga arbetet- men det mesta är här ovan. Behöver det fullständigas, vänd eder till komministern, som kanske åtager sig, givetvis mot betalning. Jag tager inte emot ersättning. Utdraget är för gammal bekantskap och gästfrihets skull."
Ja nog har vi det enklare idag som kan ge oss rätt in i de gamla böckerna via Arkiv Digital eller andra kanaler. Och när man ibland ändå stöter på patrull finns det massor med trevliga släktforskare att fråga till råds som inte är lika njugga med att dela med sig av sin kunskap som den gamle kyrkoskrivaren.

Jambalaya och släktforskning.

I går var vi hos goda vänner och åt en utsökt Jambalaya. Det inspirerar till att ha Hank Williams som bakgrundsmusik när jag nu skriver vidare. Efter maten fick vi möjlighet att lyssna på en ungefär 25 år gammal bandinspelning med svärfar där han på ett möte talade om Nordtorp genom tiderna. Jag kan föräkra er att det var en upplevelse att höra de berättelser på band som vi hört i verkligheten så många gånger förr. Jag konstaterade direkt att dialekten häromkring har ändrat sig fast det inte är så länge sedan. Som mycket kunnig amatörforskare och en väldigt god berättare lyckades han trollbinda publiken med början i fimbulvintern och avslutning i de problem man brottades på åttiotalet i Sjuhäradsbygden. Han konstaterade att järnåldern var en blomstringstid här i Sandhult och att att man hade malm till att smälta i sina "Hednablästror" har vi sentida bebyggare inte svårt att förstå när vi ser det järnhaltiga vattnet som finns i stort sett i varje brunn. En hednablästra var en håla där man lade myrmalm eller rödjord tillsammans med träkol och på så sätt smälte fram järnet. En annan intressant del i hans föredrag var hur ägarbilden på de olika gårdarna här i Nordtorp sett ut från Gustav Vasas tid och fram till idag. Jag har hittat ett intressant tidningsreportage från januari 1985 som jag lovar skanna in på bloggen så fort jag får ordning på min scanner. Men då får jag väl sätta mitt hopp till högre makter eller som Kris Kristofferson säger "Lord help me Jesus"

Jag fastnade.

När jag nu kommit igång med bloggen igen så dimper det ner ett paket i brevlådan. Dödbok 5 (1901-2009) var innehållet och sedan dess har jag suttit vid datorn och släktforskat. Konstigt nog är de människor som jag haft svårt att hitta dödsdatum på i många fall döda mellan husförhörens avskaffande och 1947. Nu har jag klarat de flesta. Tänk att man inte var intresserad av släktforskning när det fanns människor att fråga. Jag har upptäckt att det är många andra som har dragit samma slutsats, men så är det.

Tre veckor försenad.

I går passerade årets första trana. Det var på dagen tre veckor senare än förra året. Å andra sidan tror jag de var tidigare än normalt då. Man kan undra om de sticker upp till Hornborgasjön och deltar i muntrationerna och riterna där, eller om de drar bort till sitt normala sommarviste en bit härifrån direkt. Jag hoppas de delar våryran med de övriga. I går var jag flitig som ett bi annars. Jag har gjort i ordning en gammal lås och lyckades som avslutning bränna den svart med linolja efter ett gammalt smedrecept. Det hade jag inte trott sa Mumien med imponerat tonfall. Lätt som en plått sa jag men nämnde inte något om tidsåtgången. Dessutom var jag inne i Knallarnas Mekka och lämnade bilen för service. Nu behöver jag inte tänka på bilkörning före fredag då jag kan åka med Mumien när hon skall till jobbet. Det blir en lugn dag med släktforskning och fakturahantering och naturligtvis en promenad i halkan. En måste ju fresta lite.

Resor i Österled.

Mumien och jag är riktiga vanemänniskor. Vart tionde år åker vi till huvudstaden i vårt östra grannland, Helsingfors. Nu är det i och för sig inte mer än tio år sedan vi började med denna vana, men trevligt är det. Förra gången var det en modern uppsättning av Mozarts opera Trollflöjten som var anledningen till resan, men vi hann även med den akustiskt fulländade Tempelplatskyrkan och den gamla konstnärskrogen Kappeli. Den här gången var det släktforskning som var huvudnumret. Min svärfar, Mumiens pappa, gjorde redan på sextiotalet ett lysande forskningsarbete då han visade att Mumien har bott i Nordtorp sedan 1600-talet. Men i alla stycken kom han inte till full klarhet och även om jag kommit lite längre så är det fortfarande flera frågetecken varför svärmors förfäder flyttade till Finland i slutet av 1800-talet. Men att Mumiens konstnärsådra kommer från grannlandet har vi redan tidigare konstaterat då hennes mamma var kusin med Tauno Häkli som var en mycket begåvad målare och fotograf. När vi nu fick tillfälle att träffa hans dotter Vuokko och hennes man Eero Hokkanen blev det en verklig höjdpunkt på resan. Inte nog med att vi fick en trevlig eftermiddag och kväll med dem, de körde även runt oss på en sightseeing som hette duga. Visst får man se mer genuina miljöer med de infödda än på en guidad tur. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Helsingfors?feat=directlink

Under utbytet av släktforskningsresultat fick vi också en hel del nya kunskaper i hur kyrkobokföringen gått till genom åren. Här hemma tror vi att de finska kyrkböckerna är översatta till svenska medan det i realiteten är så att de redan i originalet är försvenskade och att de finska namnen försvunnit ur källan. Jag kände mig som en representant för den svenska kolonialmakten och gjorde direkt jämförelsen med hur engelsmän uppträdde i sina kolonier. Mönstret går igen i Südtirol också. Jag är glad att jag får leva med- och träffa människor som är människor och inte bara värderar ens ursprung. Oj, oj, oj vad långrandig jag blir. Sveaborg och Totikki får jag berätta om vid ett annat tillfälle.

Lane Ryr eller Norra Ryr.

Än en gång har jag fastnat i släktforskningens underbara värld. Den här gången var jag på väg bakåt i en dams rullor när en kyrkoskrivare hade passat på att ändra födelseorten från Lane Ryr till Norra Ryr vid inflyttning till Uddevalla. Den här felskrivningen förde hon sedan med sig resten av livet trots att hon så småningom hamnade i Torps församling i Dalsland. Torps församling är moderförsamling för Valbo Ryr vilken även benäms Norra Ryr. Det var ju inte konstigt att man ej kunde finna henne som född där när hon var född i Lane Ryr. Så den mänskliga faktorn måste tas i akt även i gudomliga böcker.

BRRRRR!!!!!!!!!

En isande vind möter redan på verandan. När jag dristar mig att gå runt huset skär den genom märg och ben. Det blir ingen tidning hämtad tänker jag. Då ringer dörrklockan. Gösta, min gode granne står utanför. Kom in säger jag så inte all värme rinner ut. Ja du säger han inte kan vi dra upp buskar i morgon som vi bestämt. Det är så blött så då kör jag sönder hela trädgården. OK då nöjer vi oss med att grusa vägar. Vi får passa på i morgon och onsdag om vi skall göra något i närheten av skogen. Älgjakten börjar ju i dag men vårt lag skall inte börja förrän torsdag. Då får vi se om lyckan står dem bi och om någon liten filé letar sig vägen till vår frys.
Knappt har Gösta gått förrän det ånyo ringer. Nu är det elverksföreningsgrabbarna som skall byta ut stolpar och vill ha godkännande av den nya placeringen. Det betyder att de fått tag i Televerket som försenat detta arbete oförsvarligt länge. Det är bra och när jag nu ändå var tvungen att packa in mig i vinterkläder kunde jag ju hämta Borås Tidning (eller tjilia tinninga som den kallas här på prärien). Det första jag gjorde när jag kom tillbaka in i stugvärmen var att kolla dödsannonserna. Jag var inte med i dag heller så då sätter jag i gång med middag för en. Mumien målar efter jobbet i dag så hon äter på lokal. Jag tror det blir släktforskning resten av dagen så då hör jag plingen när kommentarerna på bloggen rullar in.

Inställd resa.

Tisdag eller onsdag denna vecka hade jag tänkt åka till Uddevalla för att deltaga i Släktforskarföreningens Öppet Hus på biblioteket eller i föreningens lokal. Då väderutsikterna inte var de bästa insåg jag att det kanske inte var en nödvändig resa. Jag ringde i stället och frågade om någon kunde hjälpa mig via mail eller telefon. Som vanligt stöter man på trevliga människor och tack vare Irené och Hilding fick mitt arbete en rejäl skjuts framåt och jag sparade in 28 mil med miljöfarliga avgaser. Tack för det. Jag fick även tips om ett antal pärmar som kan föra mig ända till 1500-talet. Susann och Per har hjälpt mig tidigare så nu ligger här en länk till föreningen på min Blogg.