Resor i Österled.

Mumien och jag är riktiga vanemänniskor. Vart tionde år åker vi till huvudstaden i vårt östra grannland, Helsingfors. Nu är det i och för sig inte mer än tio år sedan vi började med denna vana, men trevligt är det. Förra gången var det en modern uppsättning av Mozarts opera Trollflöjten som var anledningen till resan, men vi hann även med den akustiskt fulländade Tempelplatskyrkan och den gamla konstnärskrogen Kappeli. Den här gången var det släktforskning som var huvudnumret. Min svärfar, Mumiens pappa, gjorde redan på sextiotalet ett lysande forskningsarbete då han visade att Mumien har bott i Nordtorp sedan 1600-talet. Men i alla stycken kom han inte till full klarhet och även om jag kommit lite längre så är det fortfarande flera frågetecken varför svärmors förfäder flyttade till Finland i slutet av 1800-talet. Men att Mumiens konstnärsådra kommer från grannlandet har vi redan tidigare konstaterat då hennes mamma var kusin med Tauno Häkli som var en mycket begåvad målare och fotograf. När vi nu fick tillfälle att träffa hans dotter Vuokko och hennes man Eero Hokkanen blev det en verklig höjdpunkt på resan. Inte nog med att vi fick en trevlig eftermiddag och kväll med dem, de körde även runt oss på en sightseeing som hette duga. Visst får man se mer genuina miljöer med de infödda än på en guidad tur. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Helsingfors?feat=directlink

Under utbytet av släktforskningsresultat fick vi också en hel del nya kunskaper i hur kyrkobokföringen gått till genom åren. Här hemma tror vi att de finska kyrkböckerna är översatta till svenska medan det i realiteten är så att de redan i originalet är försvenskade och att de finska namnen försvunnit ur källan. Jag kände mig som en representant för den svenska kolonialmakten och gjorde direkt jämförelsen med hur engelsmän uppträdde i sina kolonier. Mönstret går igen i Südtirol också. Jag är glad att jag får leva med- och träffa människor som är människor och inte bara värderar ens ursprung. Oj, oj, oj vad långrandig jag blir. Sveaborg och Totikki får jag berätta om vid ett annat tillfälle.