När jag nu kommit igång med bloggen igen så dimper det ner ett paket i brevlådan. Dödbok 5 (1901-2009) var innehållet och sedan dess har jag suttit vid datorn och släktforskat. Konstigt nog är de människor som jag haft svårt att hitta dödsdatum på i många fall döda mellan husförhörens avskaffande och 1947. Nu har jag klarat de flesta. Tänk att man inte var intresserad av släktforskning när det fanns människor att fråga. Jag har upptäckt att det är många andra som har dragit samma slutsats, men så är det.
1 kommentar:
Jag håller med dig. Man börjar för sent egentligen. Jag skaffade en liten intervjubandspelare för en del år sedan, men den hade gömt sig långt ner i en låda. Hittade den igår av en slump.
Den var tänkt att göra nytta vid samtal med släkten...men icke...! Nu är de som visste något borta och då är det ju bra att kunna ta till CD-skivor.
Ja,ja. Så är det.
Skicka en kommentar