What can they do to me now?



Jag satt här igår och tyckte allmänt synd om mig själv då jag kom och tänka på min gamle husgud Willie Nelson. Allt hade gått fel för honom, bilen var kraschad, hustrun hade lämnat och huset brunnit upp. Det var då han skrev låten What can they do to me now? Sedan vände allt och på mindre än tre veckor skrev han sina tre största hits, Crazy, Night life och Funny how time slips away. Det vänder här också tänkte jag och kände mig lite mindre yr, loggade in på ATG och spelade Famous Fayline dels som vinnare, dels som ena delen i Dagens Dubbel tillsammans med Admiral Newport. Vad hände, jo bägge vann men oddsen var oförskämt låga. Kan det ha berott på att bägge hade nummer 10?  Av bara farten blev det sju rätt på V86 också och idag har försäkringsbolaget meddelat att det på söndag blir besiktning tillsammans med företaget som är ansvarigt för takläggningen. Än är inte undrens tid förbi och kan jag nu få fart på sjukvården också kanske det blir ett riktigt GOTT NYTT 2012. Men för säkerhets skull är det väl lika bra att fortsätta arbetet med memoarerna och få klart det Vita arkivet.



Willies Gitarr

Knådad och öm.

Som jag mycket riktigt trodde beror en stor del av min yrsel på problem i nacke och rygg. Idag har jag fått en första behandling av min naprapat. Även om det är ömt på flera ställen och viss yrsel kvarstår så känns det i alla fall bättre. Kanske borde jag även minska ner släktforskningstiden vid datorn. Man far ju omkring några meter med musen varje gång när man letar i kyrkböckerna. Nej, så tråkigt skall vi inte ha. Jag delar istället in dagen bättre mellan tränings och hållningsövningar, släktforskning och blogg, trav och annat socialt umgänge. Ni skall se att med den målsättningen är jag pigg nog att åka till Dal om två veckor.