I´m to sick to pray.

https://www.youtube.com/watch?feature=player_detailpage&v=Ljl-Hg04-JU

Willie Nelson 80 år.

2012

I dag fyller Willie Nelson 80 år. Det om något är väl värt att fira. I år har jag inte sett någon turnéplan men hela förra året var han "On the road" var och varannan dag. Mumien och jag var på konsert med honom för fyra år sedan i Malmö. Han höll igång oavbrutet i två timmar. Jag hade inte orkat tio procent trots att jag är 12 år yngre.

2009



Vad många kanske inte vet är att han förutom sången och skrivandet är en fantastisk gitarrist. Nordtorp säger grattis och har såväl Bohusläns flagga som vimpeln i topp.

Gitarren Trigger är namnad efter Hopalong Cassidys häst.

Intensiv vecka.

Här har varit kallt snöigt och jag har varit allmänt dålig. Så plötsligt blir det varmare och kraven och motivationen ökar. Måndagens bilbesiktning av Forden kunde vi klarat oss bra utan men Uddevallaresan i onsdags var desto trevligare. Vad är trevligare än att sitta och prata med goda vänner om allt mellan himmel och jord och sedan avrunda med Berättarafton på Muséet. Torsdagen fortsatte med trevligheter tillsammans med gamla televerkare i PRO:s lokaler inne i Borås. Nu sitter jag här och känner att jag måste ut och plocka spik som snickarna spritt över stora arealer efter lagårdstakshaveriet. En himla massa pinnar från vårdträden pockar ocksåp på uppmärksamhet. Så inte hinner jag med så många böner. Men till skillnad från Willies text så är jag pigg som sjutton idag.

En sång på alla hjärtans dag.

En hälsning till er alla från den på senare tid skrivkrampande redaktören som också haft  ett ihållande fightande med Telias bredbandselände. Nu är han snart på
gång igen. Redan den 17:e skall alla problem vara lösta och ett nytt modem på plats. Visst skadestånd kommer dessutom att utbetalas till aktieägarnas stora förtret. Men så otrevlig som jag tvingades vara har jag inte behövt vara sedan jag slutade på Telia 1998. Men strunt i det och njut av Willie och hans sång till sonen Valentine.

What can they do to me now?



Jag satt här igår och tyckte allmänt synd om mig själv då jag kom och tänka på min gamle husgud Willie Nelson. Allt hade gått fel för honom, bilen var kraschad, hustrun hade lämnat och huset brunnit upp. Det var då han skrev låten What can they do to me now? Sedan vände allt och på mindre än tre veckor skrev han sina tre största hits, Crazy, Night life och Funny how time slips away. Det vänder här också tänkte jag och kände mig lite mindre yr, loggade in på ATG och spelade Famous Fayline dels som vinnare, dels som ena delen i Dagens Dubbel tillsammans med Admiral Newport. Vad hände, jo bägge vann men oddsen var oförskämt låga. Kan det ha berott på att bägge hade nummer 10?  Av bara farten blev det sju rätt på V86 också och idag har försäkringsbolaget meddelat att det på söndag blir besiktning tillsammans med företaget som är ansvarigt för takläggningen. Än är inte undrens tid förbi och kan jag nu få fart på sjukvården också kanske det blir ett riktigt GOTT NYTT 2012. Men för säkerhets skull är det väl lika bra att fortsätta arbetet med memoarerna och få klart det Vita arkivet.



Willies Gitarr