Som man sår får man skörda.

Den här veckan har det verkligen varit skördetid här i Nordtorp. Vi har plockat upp lök, både gul och röd, som täcker en lastpall. Stark och god är den. Jag har upptäckt att man får mer tårar i ögonen vid skalning och skivning än man får av köpt lök. Morötter och tomater skördar vi kontinuerligt och igår gjorde jag en ordentlig svamprunda som resulterade i två och en halv liter kantareller av Järfällastorlek samt tre taggsvampar.

Kantarellerna

Tomaterna

Lök och Purjolök

 Purjolöken har en del kvar att växa före skörd men då får vi ju ytterligare en anledning till en liten skördefest igen.

Skördetröskan

Skördetröskan

 Idag har Mumien pockat upp resten av potatisen och det gav säkert tio kilo. Tio kilo var väl även den ungefärliga vikten på de lingon hon bar hem i onsdags och syltade ner. Så har även grannen skördat sin säd idag och det är en majestätisk syn att se dagens moderna skördetröskor dra fram över åkrarna här i Nordtorp. Det enda som inte gav den skörd jag räknat med var dagens V-75:a. Där hade jag tydligen inte läst på ordentligt före sådden.

Tröskan och tömningstransportkärran.

Herr Kantarell står i.

Inspirerade av ett tillfälligt uppehållsväder gick vi iväg på en liten motionsrunda. Redan efter trehundra meter såg vi några kantareller lysa i dikesrenen. Mumien som alltid är påpasslig hade natturligtvis en bärpåse(!!!) i fickan och vi bytte motionsrundan mot en svamprunda. Vi kunde snart konstatera att vi för en gångs skull var ute rätt dag. Skogskantarellerna hade verkligen skjutit fart och ingen annan hade varit där än. Lika påpasslig som hon var med påsen var hon med sin excelenta mobiltelefon med plektrum och kamera. Fotot blev som en reportagebild i BT:s söndagsbilaga. Fyra liter blev det så småningom och morgondagens förmiddag är räddad med svamprensning.

Nyårsafton på tu man hand.

Mumien och jag firade nyår på alldeles egen hand i går. Det har inte hänt så många gånger men var jättetrevligt. Vi inledde firandet redan vid adertonsnåret då Lae hade tillrett en gryta av Nordtorpsälg, Nordtorpsskogsmyror, Nordtorpskantareller och Nordtorpsenbär. Ett och annat barr hade väl också smugit sig ner bland övrig kryddning. Wismarsekten från 2009 och tillverkad enligt Champagnemetoden hade lägligt plockats fram ur vinkällaren mörkaste hörn där den förvarats vid den lämpligaste av temperaturer C+10 grader. Det fastnade under studiebesöket och denna Hanse Edition var den bästa vi fick provsmaka. Det spörs nog om jag inte skall ta en inköpstur för eget bruk. Gemensamt kläckte vi sedan idén att dricka Sekt till det vilda och spara ett glas till tolvslaget. Det kändes ju att det kunde bli för mycket med ett helrör Sekt mitt i natten. Jag är ju lite yr ändå. Det blev en formidabel succé med såväl mat som dryck. Och som inte det var nog fick vi titta på Grevinnan och Betjänten samt en slags filmbiografi över Loretta Lynn. Detta avnjöts med Irländsk Whiskey och Holländsk vodka medan Mumien slaskade Baileys. Jam Malmsjö läste sedan Tennysson med viss finess och hade det inte varit så dimmigt ute hade vi sett alla raketer som hördes från de rikare områdena i vår kommundel.

Ett bra kantarellår.

Häromdagen när jag gick min vanliga runda var det som om alla dikeskantarellerna var som bortsopade och orsaken till detta förstod jag 

när jag mötte ett par med en påse full av skogens gula guld. I dag var det återställt och jag fick med mig cirka två liter hem.

Man borde motionera mera.

Kom med,
nu ska vi gå ut på tramp,
gå ut på tramp, gå ut på tramp!
Ta korg och kniv,
vi ska plocka svamp,
ska plocka svamp
ska plocka svamp.
Det är så roligt i skogen gå,
i skogen gå,
i skogen gå,
och leta rätt på
de svampar små,
svampar små.

Karl Johan står där
så kort och tjock
med mörkbrun hatt
och snövit rock.
Grönkremla, smörsopp
och champinjon
och fjällskivling stolt
som en hög baron,
hög baron.
Där har vi taggsvamp
och kantarell,
och flugsvamp,
nej,
han är inte snäll.
Nu har vi korgarna fulla fått.
Nu lagar mumien oss något gott,
riktigt gott.

Jag läste i Bohusläningen....

..... att det rapporterats ovanligt många kantarellfynd så här tidigt på säsongen. Nyfiken som jag av naturen är, var jag tvungen att gå min runda för att se om tecknen håller i sig även här på höga inlandet. Nu är det ju så att alla kalhyggen häromkring har reducerat lokalerna för matsvamp, men ändå hittade jag tre små gulingar. De nio rödlistade såg jag som vanligt inte ett spår av vilket styrker min teori om att det bara var överklagningstillhyggen. Långt från hemmets härd och endast iklädd T-shirt upptill började det ösregna och om jag såg ut som en dränkt katt innan jag kom hem så var det bara förnamnet. Då var det skönt med en varm dusch innan jag uppfann en ny fiskgryta att överaska Mumien med när hon utarbetad av lönearbete anlände hemmet för att sätta igång med sömnadsarbete. Här syr vi hellre om fem sittdynor än köper en ny. 

Motarbetade miljösanerare.

I dag har Mumien och jag, som de sanna miljövänner vi är, varit och levererat fem banankartonger med eternitplattor på sopstationen So(p)backen. Vi har nämligen tagit ner de sista plattorna på gammelhuset. Är det inplastat? frågar ordningsmannen. Nej, det är packat i kartonger, säger jag och undrar varför jag åker bil fem mil för att komma i konflikt med dem som har rätt. Men eftersom de var av den mera serviceinriktade sorten så sa de att vi kunde få plastpåsar att lägga kartongerna i. Sedan var det bara att kasta hela härligheten över kanten. Men då går ju plasten sönder? försöker Mumien men inser snabbt att här var det bäst att fånga erbjudandet innan det försvann. Nu är vi en erfarenhet rikare men funderar på om man kanske skall plasta in de fasader där plattorna fortfarande sitter kvar. För det är väl större risk att asbestdammet sprids från en vägg än när de ligger i kartonger och är övertäckta med jord på avfallsanläggningen. Var det miljövänlig plast i plastpåsarna? undrade vi när vi for hem.

Förresten, var det kanske rödlistade svampar som bebott eternitplattorna de senaste 30 åren. Röda var de i alla fall. Tur i så fall att vi fick ner plattorna innan svampexperten hann se dem.

Svampställen.

De senaste åren har det ena efter det andra av mina kantarellställen försvunnit vid slutavverkningar av skog. Nu har även det allra bästa av dem skattat åt förgängelsen. Då ställer jag mig själv frågan, Orkar du leta nya ställen eller nöjer du dig med dem du får dela med andra? För inte betalar jag 200 kr/kg för dem. Nej, det blir nog att skära ner konsumtionen. Fast egentligen är det ju som med kräftorna. Det är roligare att plocka än att äta.

Svampsoppa.

Om du i Nordtorp hittat en Spindelrödhätting (Entoloma araneosum) en Korpnopping (Entoloma corvinum), en Backnopping (Entoloma atrocoeruleum), en Ögonnopping (Entoloma lividocyanulum) och en Blek Vinterskivling (Flammulina fennae) då har du gjort vad jag misslyckats med. Det påstås att de skall finnas i en igenväxt beteshage på vår mark. Men kan det bevisas eller är det bara ett rykte någon tagit till sig? Hur som helst, ingen av dem finns dokumenterade i vår svampbok så vi kan nog hitta bättre ingredienser till soppan. Varför inte en spik?

Svampkännare sökes för identifiering.

Glöm nu inte att klicka på bilderna så att ni ser vad de föreställer!!!

I morse fick jag se något gult på körsbärsträdet nere vid elljusspåret. Jag trodde någon drev med mig och hade sprutat fogskum mellan rötan och barken. Men det är svamp. Finns det någon som vet vilken sort? Den måste vara snabbväxande för jag har inte sett den i helgen trots att den är så iögonfallande.

Hej, jag heter nötväcka och bor här. Det är verkligen hyggligt av Mumien att upplåta gäststugan till mig varje år.

Här har en björk och en ek ingått så kallat partnerskap i väntan på sommaren.