Motarbetade miljösanerare.

I dag har Mumien och jag, som de sanna miljövänner vi är, varit och levererat fem banankartonger med eternitplattor på sopstationen So(p)backen. Vi har nämligen tagit ner de sista plattorna på gammelhuset. Är det inplastat? frågar ordningsmannen. Nej, det är packat i kartonger, säger jag och undrar varför jag åker bil fem mil för att komma i konflikt med dem som har rätt. Men eftersom de var av den mera serviceinriktade sorten så sa de att vi kunde få plastpåsar att lägga kartongerna i. Sedan var det bara att kasta hela härligheten över kanten. Men då går ju plasten sönder? försöker Mumien men inser snabbt att här var det bäst att fånga erbjudandet innan det försvann. Nu är vi en erfarenhet rikare men funderar på om man kanske skall plasta in de fasader där plattorna fortfarande sitter kvar. För det är väl större risk att asbestdammet sprids från en vägg än när de ligger i kartonger och är övertäckta med jord på avfallsanläggningen. Var det miljövänlig plast i plastpåsarna? undrade vi när vi for hem.

Förresten, var det kanske rödlistade svampar som bebott eternitplattorna de senaste 30 åren. Röda var de i alla fall. Tur i så fall att vi fick ner plattorna innan svampexperten hann se dem.

Avfallsortering.

I går hyrde jag en släpkärra och transporterade logröjningsöverskottet till miljöstationen. Att backa med släp är inget jag är särskilt duktig på så nu blev jag lite miljöbov igen när jag körde förbi Lusharpan och upp till Boda i andra ändan av Borås. Varför? Jo på Boda kan man köra runt och slipper vända. Men dom har okristligt många containers för olika sorters avfall. Jag stannade framför en som det stod brännbart på och började lasta av en skolbänk och en byrå. Då kom det en ordningsman och påpekade att det var inte brännbart utan trä. Är inte trä brännbart frågade jag samtidigt som jag kände hjärtat börja bulta. Jojomen sade ordningsmannen men det finns en speciell container för träavfall. Gör man flis av det frågade jag oskyldigt utan att få något svar. Vi sorterade efter bästa förmåga men när vi kom till ett fönster gick jag i förebyggande syfte och frågade var det skall ligga. Det är ju av trä sa ordningsmannen. Med min måttstock tyckte jag det var mer glas än trä och kände viss ångest när rutorna krossades bland byråer och sängar. Men speglar och glas utan ram skulle läggas som fylle. Gips var gips och en lampa var elektronik. Det fanns många fler skyltar men dem förstod vi på egen hand. Man lär så länge man lever och vi kom i väg ut på vägen igen. Då återstod att backa in släpet på dess parkering vid macken. Mumien dirigerade och jag vred hjulen åt fel håll så att släpet hamnade på tvären. Till slut kom vi på att man kunde ta loss släpet och rulla det på plats med handkraft. Det kommer att bli många vändor ytterligare till miljöstationen så jag kommer säkert att lära mig backa innan det är klart.