Den eminente Solnasnackaren
http://solnasnack.blogspot.com/har under den senaste tiden hållit oss informerade om vad som hänt i den Spanska korthärvan och de olägenheter man får utstå som drabbad. Det väckte ett minne från 1986 då jag var stolt innehavare av ett Diners Card. Det förvarades tillsammans med körkort, bankkort och 50 kronor i en plånbok som hängde på min kontorsstol. På den tiden hade man ofta en extra kavaj att hänga på stolen när man smet ut en stund. När någon frågade"var är Lae" så blev svaret "jag vet inte, men han kan inte vara så långt borta för kavajen hänger på hans stol."
Nåväl , vid detta tillfälle var det plånboken som var det intressanta och den försvann spårlöst. Bankkortet hittades söndertuggat av en automat på Norrby. I samma automat tuggades även en kollegas kort vilket blev stulet en trappa högre upp vid samma tillfälle. I övrigt inga spår. Kort spärrades, polisanmälan gjordes och till ett nytt körkort med foto fick nästa månads fickpengar användas. Diners var serviceminded och två dagar senare hade jag ett nytt kort. Jag var ganska stationär i Borås under vintern och våren detta år och behövde inte använda mitt kort. När sedan årsavgiften debiterades fram i maj lyckliggjorde Diners Club mig med två räkningar. Alltså även på det spärrade kortet. Vid min försynta telefonförfrågning om man brukade debitera årsavgift på spärrade kort blev svaret, Du har inget spärrat kort. En sådan tur att inte tjuven inte var informerad om det och hade använt kortet. Jag vågar inte tänka på följderna....
Men kortet blev spärrat, avgiften ströks och allt var frid och fröjd trodde jag. Men när vi i juni fick för oss att ta en lillsemester på Jylland kunde vi konstatera att frid och fröjd inte stod på dagordningen. Biljetten skulle hämtas i Stenaterminalen senast 06,45 på morgonen. Lång kö, många problem, men äntligen var det min tur. När jag lämnar fram kortet tittar den misstänksamma damen i en lista och konstaterar. Det här kortet är spärrat, det måste jag ta hand om. Diners hade alltså spärrat fel kort och det stulna gick antagligen utmärkt att handla med fortfarande. Då betalar jag med en check föreslog jag när adrenalinet kommit ner i en nivå som möjliggjorde konversation. Då får jag kontollera så att du har täckning på den sade expeditörskan med hög röst och en överlägsen min och jag kände hur rodnaden steg och hur folk bakom mig, i den nu ganska långa kön, suckade och stönade. Efter denna dag har jag vägrat att ha med Diners Club att göra och har klarat mig från liknande incidenter. Men det är säkert bara tur för skurkarna ligger alltid ett steg före kortföretagens säkerhetstjänster.
Vi svenskar och norrmän som var med fattade i alla fall inte något. Bättre var det för den finska delegationen, de hade i alla fall tolk. Det glömde Kommendören så det sades mycket innan tolken kom in och fick säga några meningar och sedan skrattade finnarna hejdlöst. Det upprepades flera gånger och den viktige militären skruvade besvärat på sig och funderade över om han verkligen var så rolig. Med undantag för rundvandringen var det ett mycket intressant besök och jag lärde mig mycket om samarbete. På kvällen var det fest och jag passade i dansens virvlar på att fråga den finska tolken vad hon hade sagt eftersom alla tyckte det var så roligt. JO sa hon, jag förstod inte ett ord av vad han sa så jag berättade historier på finska!!!!!!!!!!!
