Midsommarhälsning.

Vi i Nordtorp önskar alla en Glad midsommar även om vi p g a vädret kanske får lämna WO med stången. Men om det blir uppehåll kanske vi kan ses bakom källaren frampå.

Musikträff vid Götseredsstgan.

Så var det äntligen dags för årets mustkaliska höjdpunkt i Sandhults Hembygdsförenings regi. Här spelas det i alla former, inomhus-, utomhus- och buskaspel.

Veteranbilsrally.

Varje dag en ny upplevelse. Våra goda vänner Ingbritt och Lasse bjöd in oss att deltaga i ett veteranbilsrally med buss. Det verkade roligt så vi tackade naturligtvis ja. Det blev en fantastisk upplevelse och jag kan se framför mig hur det vattnas i munnen på Roland när han får se bilderna. Lasse har som sagt en buss från 1954 med 23 sittplatser.

Bussen av märket Volvo har gått i reguljär trafik i Dalarna. I den samsades vi åtta personer på 23 platser och glammade under tiden vi for cirka 10 mil från Alingsås nästan till Vara ner mot Sollebrunn för att så småningom gå i mål Gräfsnäs vid Antens strand. På vägen var inlagt stopp på flera ställen, företrädesvis gamla dansbanor, där vi fick svara på tipspromenadsfrågor och utföra olika bollskicklighetsövningar. Naturligtvis hade vi tio rätt av tio på tipspromenaden men ingen i gänget var någon större bollbegåvning så vi fick nöja oss med en trafiksäkerhetsväst i pris. Men vad har priser för betydelse? En dag som den här var helt fantastisk och det var länge sedan som jag hade så roligt som vi hade i bussen med nya och gamla vänner. Tilläggas kan att vi fick en god måltid när vi gått i mål i Gräfsnäs. Flera av medresenärerna hade tänkt på att det finns bättre måltidsdrycker än läsk så vi undfägnades både med vin och öl. Tackar, tackar, Leif och Ingbritt. Ett stort tack till Ingbritt och Lasse för att vi fick följa med på denna intressanta och trygga färd. Bussen var också mycket populär bland åskådarna på de olika stationerna så vi hamnade säkert på många kort.
Här följer nu en bildkavalkad på deltagande ekipage, kompisar och mottagningskommittén i Gräfsnäs.

Fordar

Saab

Buick

Volvo

FIAT

Mustanger

Ford

Ford

Ford

Volvo

Ölbil

MC från 1936

Ölbil

Vår fantastiske chaufför och bussägare, Lasse

Mottagningskommittén

Ingbritt och Eva-Karin

Eva-Karin och Ingbritt

Agneta

Inger

Snabbtur till Alsace.

För några år sedan var några av våra äldsta vänner på besök. Vi förärades då två flaskor Alsacevin. Det var en fantastisk dryck gjord på druvan Gewurztraminer, en druva jag vid det tillfället aldrig hade hört talas om. Jag läste på om druvan och blev intresserad av såväl vinkulturen som Alsace i sin helhet. Frågan dök upp, varför har vi aldrig varit på plats trots att vi spenderat mer än femton semestrar i Alperna? Svaret stod snart klart. Våra vandringar har ju ägt rum i mer höglänt terräng i länder där tyska är huvudspråk. Så lite man vet, det går utmärkt att göra sig förstådd på tyska i Alsace, viken är ett gammalt tvisteämne mellan Frankrike och Tyskland. Druvan Gewurztraminer är framavlad i Südtirol men är idag förknippad med Alsace. Vi bestämde oss för att åka dit. På egen hand med bil börjar kännas jobbigt och bussresa genom halva Europa var väl inte heller vad man önskar sig. Då hittade vi plötsligt en annons från Rolfs Flyg&Buss och bestämde oss för att med nämnda Rolf flyga till Zürich och sedan bussas runt några dagar för att se hur det kan utvecklas framöver. Nästa gång kan man ju flyga själv och hyra bil. Ett bra beslut! Leine och Alf som är duktiga vinkännare fick höra att vi skulle åka och beställde också en resa. På så sätt fick vi ju garanterat trevligt sällskap.
Redan på Landvetter dök vår mycket kunniga guide, Monica Scharn upp

 

och ordnade alla praktiska detaljer. Som Munskänk hade hon ju en stor kännedom om mat och vin, men även de historiska kunskaperna var imponerande. Vi lärde oss alltså en hel del och var mycket nöjda med henne. Att sedan resebyrån ordnat logi på ett sådant sätt att det blev 20-25 mil bussåkande i onödan kan ju inte hon lastas för.

Första dagen som väl måste betraktas som en resdag hade man ändå lyckats ge utrymme för en stadsvandring i Zürich där vi även lunchade på egen

 hand innan resan fortsatte till Mulhouse där vi efter inkvartering fick en fantastisk trerätters innan pensionärströttheten kom smygande och manade till sängs.
Nästa dag stod Colmar på programmet och här väntade en lång, intressant stadsvandring i de gamla kvarteren på oss. Till lunch åt vi en traditionell rätt som hette Flammkuchen eller på franska tarte flambée. Som pizza men tomatsåsen är utbytt mot ostmassa, oftast med en syrlig smak.

 

 

 

Därefter följde vinprovning i Bergheim men först efter det att vi tagit en runda i en rondell med frihetsgudinnan inuti.

Bergheim, har jag vid flera systeminköp kunnat konstatera vara produktionsort men det ställe vi fick möjlighet att besöka hade jag aldrig hört talas om tidigare. Efter en intressant föreläsning av vingårdens innehavarinna följde provsmakning av en Riesling och två olika Pinot gris. Jag tyckte Rieslingen var bäst så vi inköpte en för hemtransport. För säkerhets skull köpte vi även en dyrare Gewürztraminer trots att vi inte hade provat den.

 

Dagen avslutades på hotellet med en traditionell Alsacerätt, korv, rökt fläsk, surkål och annat. Det hela sköljdes ner med ett antal glas vin och stämningen i gruppen var märkbart hög även om den inte kunde jämföras med ett engelskt sällskap i samma lokal.

Fredag var en heldag i Strassbourg där vi åkte bussrundtur i EU-kvarteren,  besiktade Domen och de gamla kvarteren. Lunch och härligt väder ingick.

Nästa dag innebar en bergsresa i de vackra Vogeserna men här var vädergudarna inte på vår sida. Det var kallt och vi befann oss mestadels i molnen. En utsökt lunch bjöds dock på 1300 meters höjd invid en sommarrodelbana. (Det var länge sedan man åkte på en dylik).

och ett besök hos en osttillverkare fick bli dagens höjdpunkter.

Sen middag på hotellet, snart var det morgon och tidig avfärd till Zürichs flygplats. Allt gick smidigt och efter en vinglig landning i blåsten på Landvetter hann vi hämta katterna och komma hem lagom till Elitloppsfinalen. OJOJOJ ett sådant lopp.
Avslutningsvis kan nämnas att vi hade ett underbart sommarväder hela tiden förutom på höjderna i Vogeserna och att hjärtflimret håller sig borta ännu. Men det är svårt att anda på höjder över 500 m ö h.