Frågesport.

Förutom att jag firade Amerikas nationaldag 1991 i denna excellenta anläggning har det timat andra stora saker här. Jag tänker på en del i ett speciellt evenemang, tidsmässigt inte så långt ifrån mitt besök. En ledtråd, det är inte Depeche Mode jag tänker på. Alla svar belönas med ett HO, HO, HOO.

Sista gången på länge.

I dag rundar jag av skrivandet om amerikaresan. Jag har tidigare skrivit om Palm Springs, Jerome, Flagstaff, Grand Canyon, Yosemite, San Francisco, Universal Sudios, 4:e juli, Rose Bowl, Jordbävning, Watts och Disneyland. Vad jag inte skrivit är mycket, mycket mer, med Vasaorden, Hoover Dam och Las Vegas i spetsen.
Husägare i Glendale hade ålagts att sätta ut skunkfällor för att få bukt med en befarad rabiessmitta. June hade fått fem skunkar på sin lott och under vår vistelse där så fångades den tredje. Då blev det att ringa till hälsovårdsnämnden som kom och dödade den och tog hand om borttransporten. Här luktar skunk sa sönerna.
Jag måste också nämna Sea World i San Diego. Vad som imponerade mindre var San Diego Zoo, denna mönsteranläggning som jag hört så mycket talas om. Jag säger diplomatiskt, i inget annat land har djurparksdjur det bättre än i Sverige. Men djur skall inte vara i parker utan i frihet.
Många tokiga idéer slår man mynt av och en av dem var filmmagnaten Howard Hughes enorma flygplan, Spruce Goose, som skulle förstärka amerikanernas krigsmakt men inte kom högre än tjugo meter upp i luften. Sedan dess har den stått på museet i Long Beach. Det får plats en Boeing 747 under varje vinge. I samma anläggning ligger det gamla passagerarfartyget Queen Mary som hotell och där var det en upplevelse att strosa omkring. Jag blev visad till baren av Winston Churchill som lovade gratis buffé och jazzkonsert. Det blev det också. Amerikaner är verkligen experter på att göra show av det mesta och ibland trodde jag att varenda guide eller värd var utbildade på Dramaten. För ytterligare bilder se gärna mina webalbum på Picasa.

Californian state road one.

Den som har en möjlighet att färdas kustvägen från San Francisco till Los Angeles bör absolut ta vara på den. Framför oss ligger sjuttio mil naturscenerier och med jämna mellanrum dyker det upp intressanta platser som bara måste ses. Minst tre dagar behövs för att verkligen kunna sortera ut alla intryck. Färden går genom hårnålskurvor kantade av såväl mjuka gröna kullar som branta stup. Stora redwoodskogar och sömniga spanska småstäder bjuds det också på. Har vi tur kan vi se sjölejon och sälar på klipporna nere vid vattnet. Kanske även en val lite längre ut. Och hela tiden med Stilla havet i blickpunkten. Efter att ha passerat Henry Cowellskogen med sina redwoodträd blir första anhalten Santa Cruz. Här är ett "El Dorado" för surfare trots att vattentemperaturen är ganska låg. Vattentemperaturen uppskattas mer av de många sjölejonen som trängs på klipporna. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/CalifornianStateroadOne

Färden går vidare till Monterey. Staden som för alltid är förknippad med John Steinbeck och hans underbara persongalleri i "Riddarna kring Dannys bord","Det stora kalaset" etc. Det som inte är lika välkänt är att det var här Californien blev amerikanskt den 7 juli 1846. Jag har tidigare berättat om när Mumien blev attackerad av en arg fotorättsinnhavare utanför Wayfarers Church. I Monterey var vi inne i en affär som sålde posters från gamla filmer. Inte heller här var hennes fotograferingskonst uppskattad.

Nu fortsätter vi mot Pebble Beach via den avgiftsbelagda vägen 17 mile drive och passerar ett otal av de världsberömda golfbanorna samt landmärket The Lone Cypress. Här finns också en eucalyptuspark och vintertid miljontals monarkfjärilar. Efter alla vyer kommer vi så småningom till Carmel som förutom att det varit en av Californiens 21 spanska missionsstationer även har haft Clint Eastwood som borgmästare. http://www.guestlife.com/media/GuestLife/Monterey-Bay/Annual-2006/17-Mile-Drive-Pebble-Beach/ Mellan Carmel och San Simeon ligger det vilda Big Sur-området. Här är högt, kargt och bråddjupa raviner och ont om bebyggelse. Här bodde en gång Henry Miller och jag är nog lite avundsjuk på det. Efter incheckning på motellet i San Simeon var jag i skymningen nere vid stranden och njöt av bruset från Stilla Havet.

Nästa dag börjar vi med ett besök i Hearst Castle. http://www.hearstcastle.com/history/archival_materials.asp

Ett helt otroligt ställe som byggts av tidningskungen Randolph Hearst för mindre än hundra år sedan. Hit har man forslat statyer från antiken, hela kyrkoinredningar från Spanien etc. Vad säger arkeologerna om det? Det hela är sedan inramat med en nypa dålig amerikansk smak och är roligt att se även om jag anser att antikviteterna skall vara kvar i sina ursprungsländer. Under storhetstiden fanns här även en djurpark, varför det fortfarande finns förvildade djur som annars inte hör hemma här. Efter ha njutit av utsikten över Morro bay, med klippan som är som ett litet Gibraltar hamnar vi i en gammal dansk stad som heter Solvang. http://www.solvangca.com/1/photo/index.html Mycket pittoreskt men oerhört kommersialiserat. Stora blomsterodlingar utmed vägen och snart är vi i Santa Barbara där ett besök på piren är ett måste. Men med alla oljeriggar som syns ut i havet kan man alltid undra om vattnets kvalitet är lika god som det är blått. Om man fortfarande har energi kvar kan man titta på miljonvillorna i Malibu, men vi åkte direkt till sängen i Glendale.