2009-Sälgens år.

För ett tag sedan hade Uddevallabloggaren en fråga om vad det var för frömjöl som såg ut att ligga som snödrivor på marken. Den kunniga läsekretsen löste genast problemet och alla fick veta att det var sälg. I Världsnaturfondens utmärkta publikation eko kan vi läsa följande: "För att uppmärksamma betydelsen av sälg som nyckelart i naturen och att antalet träd blir allt färre i den svenska naturen har Världsnaturfonden WWF och Naturskyddsföreningen utlyst 2009 som sälgens år. Målet är att lantbrukare, skogsägare, vedhuggare, skogsentreprenörer samt park- och trädgårdförvaltare skall informeras om sälgens betydelse så att de kan göra ett för naturen bra val när de med yxa, såg eller processor närmar sig sälg och videarter." Ett enligt min uppfattning vällovligt initiativ för att bl a göra ett bättre urval vid uppfyllande av EU-direktivet från 2007, vilket innebar att betesmark bara får ha 50 träd per hektar. Spara då fler sälgar som kan förse nykläckta och uppvaknande bin och humlor med nektar och pollen. Vi vårdar med glädje de två stora sälgar vi har. Ett han- och ett honträd på ömse sidor om stigen från vår tomt ut i skogen. Visst skräpar de ner men det väger lätt i förhållande till den nytta de gör.

Sov du lilla vide ung.

För ännu är det faktiskt vinter. Men när det nu börjar märkas att dagarna blir längre och solen i Nordtorp skiner från en klarblå himmel så tittar de små kissekatterna fram i toppen av trädet. Om Jambo skulle leka med dem och ramlade ner från trädet eller om han varit i slagsmål låter jag vara osagt. Men halt är han, stackarn. Han är lika ömklig som husse är när han har ont och kräver nu mycket "tyck synd". Om ni klickar på bilden hoppas jag att ni ser det första vårtecknet.