Även om det var ovisst in i det sista så segrade antibiotikan över bacillerna och vi kom i väg till slut. Inte kändes våra kroppar som de tjugoåringar vi brukar vara när vi reser. Men vi drog ner tempot och fick gjort vad vi planerat och lite till. Torsdag var ju resdag men vi kunde konstatera att våren kommit betydligt längre än hemma. Speciellt magnoliorna var imponerande men även ginsten lyste upp. I 
övrigt nöjde vi oss med en middag på hotellet och tog det lugnt i övrigt. Jag vaknade mitt i nattten av ett fruktansvärt åskväder. Det var helt ljust i rummet. Det var nog vad som behövdes för att våren skulle komma igång på riktigt. På morgonen var det nämligen strålande sol och dagstemperaturen låg runt 20 grader. Det hade inte jubilaren räknat med så hon hade nog lite för varma kläder. Efter en heldagsvandrig mellan sevärdheterna, hela staden är ju som ett stort museum, avslutade vi med en jazzkonsert med gôtt sväng och en repertoar som innehöll allt mellan Miles Davis och Louis Armstrong.
Så kom då själva högtidsdagen och den inleddes med besiktande av borgen och därefter vandring hela vägen ner för berget till Karlsbron och över densamma. Vid det laget var benen ganska stumma och vi var kloka nog att vila någon timma innan kvällens stora begivenhet, vilken bestod av klassisk konsert där Bach, Dvorak, Smetana, Mozart, Vivaldi och Tchaikovsky stod på programmet. Ensamblen var helt outstanding och akustiken i St. Clementkatedralen anses vara en av de bästa i världen. Som final på födelsedagen åt vi på en fantastisk grekisk restaurant. Då fick vi nästa överraskning, även här var det underhållning men nu med spansk och grekisk musik.
övrigt nöjde vi oss med en middag på hotellet och tog det lugnt i övrigt. Jag vaknade mitt i nattten av ett fruktansvärt åskväder. Det var helt ljust i rummet. Det var nog vad som behövdes för att våren skulle komma igång på riktigt. På morgonen var det nämligen strålande sol och dagstemperaturen låg runt 20 grader. Det hade inte jubilaren räknat med så hon hade nog lite för varma kläder. Efter en heldagsvandrig mellan sevärdheterna, hela staden är ju som ett stort museum, avslutade vi med en jazzkonsert med gôtt sväng och en repertoar som innehöll allt mellan Miles Davis och Louis Armstrong.
Så kom då själva högtidsdagen och den inleddes med besiktande av borgen och därefter vandring hela vägen ner för berget till Karlsbron och över densamma. Vid det laget var benen ganska stumma och vi var kloka nog att vila någon timma innan kvällens stora begivenhet, vilken bestod av klassisk konsert där Bach, Dvorak, Smetana, Mozart, Vivaldi och Tchaikovsky stod på programmet. Ensamblen var helt outstanding och akustiken i St. Clementkatedralen anses vara en av de bästa i världen. Som final på födelsedagen åt vi på en fantastisk grekisk restaurant. Då fick vi nästa överraskning, även här var det underhållning men nu med spansk och grekisk musik.
Söndagen inleddes med nya promenader till historiska platser och monument. Bl. a Vaclavplatsen. Jag hade läst att man åker tunnelbanan till Museum och därefter tar utgången som det står museum på. Vi hamnade på en plats som verkade ha som uppgift att föra folk vidare till olika spårvagnshållplatser och kände oss lätt förvirrade. Hustrun som är pragmatisk sade, vi sätter oss på en bänk och vilar lite sedan går vi ner för trappan. Ser vi inget då åker vi tillbaka till centrum. Vad hittade vi nedanför trappan om inte Vaclavplatsen och så var fotograferandet i full gång igen. Därefter hann vi även med en båttur på floden, under alla broar, samtidigt som solen stekte så att man trodde vi var på en badort. Dagen avslutades sedan med en riktig Folkloreafton med musik och folkdanser. Skrivaren här fick dansa vals med stjärnan i showen. Det uppskattades mer av publiken, som tyckte det såg ut som marionetteater, än av den okunnige dansören. På måndagen före hemresan hann vi dessutom med ett besök i Mucha muséet. http://www.mucha.cz/index.phtml?S=home&Lang=EN
Det är ju ofta så med konstnärer att vad vi känner till är de sidor de är mest kända för. Därför tycker jag att det är intressant att få se helheten i en konstnärs produktion. Enligt min uppfattning finns det drag av både Carl Larsson och Toulouse Latrec i Muchas alster.
I övrigt konstaterar jag att förorternas hyreskaserner är lika tråkiga som den äldre arkitekturen är fantastisk.
Jag kommer att lägga upp ett album om resan på Picasa så fort jag hinner redigera dem. Varför blir alltid de bästa vinklarna i motljus?
2 kommentarer:
Är så glad för er skull! Ni verkar ha haft det helt fantastiskt!
Fina bilder!Kan nog bli en Pragresa en dag.
Skicka en kommentar