Paus

Som den uppmärksamme läsaren redan har upptäckt är jag mitt inne i en bloggpaus. Orsaken är att mitt hjärtflimmer givit större trötthet för varje dag samt att även Mumien varit lite krasslig. En dag när jag var lite piggare skulle vi ner till Backabo och hämta bräder. När vi står där lutade över släpkärran fick hon en störtblödning i näsan så det blev att stuva in Mumien i bilen, lasta av de få brädor som lastats och därefter koppla bort kärran och köra hem. Då jag inte tycker det är riktigt juste att semesterstänga den avdelning som har hand om hjärtkonventeringarna har jag legat i fejd med AK-kliniken en längre tid med ökat flimmer som följd. Men trägen vinner och i veckan fick jag prata med den läkare som skrev remiss till elkonvertering. Han var, om man säger, något missnöjd med att den inte redan var utförd, tittade i sin agenda och sa: Jag har en tid på onsdag så då gör jag det själv. Onsdag av alla dagar, då skulle vi åkt till Bokenäs på ladjazz och det hade jag sett fram emot ett helt år. Men hjärtat är viktigare och får de ordning på det kan jag ju åka på ladjazz nästa år om det blir någon då. I går var vi i stället på Vänga Kvarncafé och lyssnade på Corona Jazz Band från Göteborg och det var ingen dålig ersättning. Sämre blev det på hemvägen när Mumien, tillika chauffören, återigen började blöda näsblod och en yr fick ta över tömmarna. Det är inget farligt med henne men det är ju himla otrevligt när det börjar blöda helt plötsligt. Följande association dyker upp: Jag var i Örebro för att ha ett anförande på ett möte en onsdagskväll och skulle vidare till Stockholm med tåg vid sextiden nästa dag. Vid Örebrobesöken bodde jag alltid på Stora Hotellet och var följaktligen lite bekant med portieren. Nu skall det bli skönt att sova några timmar sa jag vid hemkomsten, du kan väl väcka mig klockan fem. Jag hoppas du kan sova sa han för det bor ett spelledigt teatersällskap på din våning och de har varit lite högljudda i kväll. Ingen fara sa jag lite skämtsamt, blir jag störd går jag in och rensar upp. Efter en stund på rummet behövde jag snyta mig och fick en näsblödning som inte var av denna världen. Efter en halvtimma fick jag ringa ner till portieren och be om hjälp. Han kom upp på mitt rum, tittade på mig och säger allvarligt: Du skulle inte bråkat med dom ensam. Det slutade i alla fall med att jag fick bränna i näsan på Örebro lasarett och hann precis med tåget till Stockholm där jag naturligtvis inte gjorde någon nytta i alla fall. Ingen sömn, ont i näsan och varför åkte jag inte hem direkt? Jo, min sämsta egenskap (och även den bästa)är att jag är så envis och då blir konsekvenserna ibland oövertänkta.
Om konverteringen går bra återkommer jag snart.

Vår i Prag.

Även om det var ovisst in i det sista så segrade antibiotikan över bacillerna och vi kom i väg till slut. Inte kändes våra kroppar som de tjugoåringar vi brukar vara när vi reser. Men vi drog ner tempot och fick gjort vad vi planerat och lite till. Torsdag var ju resdag men vi kunde konstatera att våren kommit betydligt längre än hemma.

Speciellt magnoliorna var imponerande men även ginsten lyste upp. I övrigt nöjde vi oss med en middag på hotellet och tog det lugnt i övrigt. Jag vaknade mitt i nattten av ett fruktansvärt åskväder. Det var helt ljust i rummet. Det var nog vad som behövdes för att våren skulle komma igång på riktigt. På morgonen var det nämligen strålande sol och dagstemperaturen låg runt 20 grader. Det hade inte jubilaren räknat med så hon hade nog lite för varma kläder. Efter en heldagsvandrig mellan sevärdheterna, hela staden är ju som ett stort museum, avslutade vi med en jazzkonsert med gôtt sväng och en repertoar som innehöll allt mellan Miles Davis och Louis Armstrong.
Så kom då själva högtidsdagen och den inleddes med besiktande av borgen och därefter vandring hela vägen ner för berget till Karlsbron och över densamma. Vid det laget var benen ganska stumma och vi var kloka nog att vila någon timma innan kvällens stora begivenhet, vilken bestod av klassisk konsert där Bach, Dvorak, Smetana, Mozart, Vivaldi och Tchaikovsky stod på programmet. Ensamblen var helt outstanding och akustiken i St. Clementkatedralen anses vara en av de bästa i världen. Som final på födelsedagen åt vi på en fantastisk grekisk restaurant. Då fick vi nästa överraskning, även här var det underhållning men nu med spansk och grekisk musik.

Söndagen inleddes med nya promenader till historiska platser och monument. Bl. a Vaclavplatsen. Jag hade läst att man åker tunnelbanan till Museum och därefter tar utgången som det står museum på. Vi hamnade på en plats som verkade ha som uppgift att föra folk vidare till olika spårvagnshållplatser och kände oss lätt förvirrade. Hustrun som är pragmatisk sade, vi sätter oss på en bänk och vilar lite sedan går vi ner för trappan. Ser vi inget då åker vi tillbaka till centrum. Vad hittade vi nedanför trappan om inte Vaclavplatsen och så var fotograferandet i full gång igen. Därefter hann vi även med en båttur på floden, under alla broar, samtidigt som solen stekte så att man trodde vi var på en badort. Dagen avslutades sedan med en riktig Folkloreafton med musik och folkdanser. Skrivaren här fick dansa vals med stjärnan i showen. Det uppskattades mer av publiken, som tyckte det såg ut som marionetteater, än av den okunnige dansören.

På måndagen före hemresan hann vi dessutom med ett besök i Mucha muséet. http://www.mucha.cz/index.phtml?S=home&Lang=EN

Det är ju ofta så med konstnärer att vad vi känner till är de sidor de är mest kända för. Därför tycker jag att det är intressant att få se helheten i en konstnärs produktion. Enligt min uppfattning finns det drag av både Carl Larsson och Toulouse Latrec i Muchas alster.

I övrigt konstaterar jag att förorternas hyreskaserner är lika tråkiga som den äldre arkitekturen är fantastisk.

Jag kommer att lägga upp ett album om resan på Picasa så fort jag hinner redigera dem. Varför blir alltid de bästa vinklarna i motljus?

http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Prag1

http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Prag2

http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Prag3