Kan det bero på åldern??

Under hela hösten har jag varit på olika undersökningar för att läkaren skall få underlag till fortsatt behandling av mitt hjärtflimmer. Av denna anledning har jag inte åkt in till akuten med det flimmer som började före jul och sedan har accelerat för var dag. Man är ju inte sjuk i egentlig mening utan det är trötthet och andningsproblem som skapar en depression som gör att jag varken kan skriva eller sköta hushållet. Jag slipper dessutom skotta snö då Mumien tar en del och grannen en del. Tack för det! Nu var jag på undersökning på hjärtavdelningen i Borås i Måndags och det hade jag sett fram emot. Min läkare, som gör ett utmärkt jobb, kom fram till att vi måste göra en elkonvertering av hjärtat och sedan börja med starkare medicinering. Du kommer in inom fjorton dagar men det är lång kö sa hon. Förr blev det konvertering direkt vid minsta flimmer så jag undrar nu om orsaken till väntetiden är att jag är 65+. Det har antytts att vissa dyrare mediciner ges mycket restriktivt till äldre och då kanske man får efträdarrätt i köer också. Jag vet inte om det är sant och det borde väl inte vara så då pensionärer betalar en högre skatteskala än övriga. Men jag är troligtvis inte ett helt hopplöst fall då det finns flera åtgärder att ta till om inte nuvarande inriktning räcker till. Men att gå omkring utan att orka något känns som det kan kvitta.
Såg ni Ludde och Raja Mirci i "Prix Tenor de Baune" i söndags? Det kändes som om Maharajah har fått en svensk att se upp med i "Prix `d`Amerique" om 10 dagar.

Utpumpad

På förekommen anledning har nu vårvinjetten inlagts. Sommartiden närmar sig med stor hast och enligt almanackan ska trädgårdsmöblerna ställas fram (i natt). Gårdagen tillbringades på SÄS för elkonvertering och dagen framför lagårn för att olja utemöblerna. Bäst att passa på mens´en´ lever.

Helg med reset.

I torsdags var vi ju och hämtade lökar i Stadsparken. Efter ett styvt arbete lyckades vi gräva ner mer än ett sjuttiotal på avloppsvallen. Lökar av okända sorter varvades med plantor i nya landet innan vi något övermodiga slängde vi oss över den gamla stencirkeln runt Mumiens Rhododendron, vilken sjunkt ner cirka 1 dm lägre än gräsmattan och således dolts under gräset. Vi klarade hälften och törnade in med värkande kroppar för att avsluta arbetet på lördag. Men lördagen infann sig med lika rådbråkade kroppar så vi beslöt oss för en inköpsrunda. Mumien köpte sådana där byxor som han i Kalles klätterträd har och säg vad som inte kläder en skönhet. Kombinerat med diverse överdelar blev hon riktigt nöjd. Själv hittade jag inte något jag ville ha så där vi sparade in några kronor som istället kunde användas till plantjord och topdressing. Efter en god måltid övergick jag till TravTVtittande medan Mumien topdressade och gjorde fint. Söndagen skulle sedan ägnas åt att färdigställa Rhododendronstenkanten men då sade kroppastollen till. Flimmer igen, men nu var det faktiskt elva månader sedan senast så det blir ju bättre. När man ringer in och undrar om det går att konvertera direkt så jag slipper äta ödletabletter blev jag ålagd att åka ambulans. Det kändes lite löjligt eftersom Mumien gärna hade kört mig. Samtidigt är det skönt att veta att det finns resurser när man behöver dem. Fantastisk omvårdnad och elbehandling gjorde att jag var hemma i egen säng 00.30 och efter en god natts sömn kunde jag fira Nationaldag med de andra ungdomarna i Sandhults Hembygdsförening uppe i hembygdsstugan på Götsereds fjällar. I dag har jag varit i Skene och röntgat det bråkande knät. Ännu ett bevis på bra sjukvård. Jag hann inte sätta mig i väntrummet innan jag blev uppropad. Jag hoppas det går lika bra för Yamboree som är hos veterinären just nu, för att komma på fyra ben så snabbt som möjligt efter förra veckans stora kattslagsmål.

Paus

Som den uppmärksamme läsaren redan har upptäckt är jag mitt inne i en bloggpaus. Orsaken är att mitt hjärtflimmer givit större trötthet för varje dag samt att även Mumien varit lite krasslig. En dag när jag var lite piggare skulle vi ner till Backabo och hämta bräder. När vi står där lutade över släpkärran fick hon en störtblödning i näsan så det blev att stuva in Mumien i bilen, lasta av de få brädor som lastats och därefter koppla bort kärran och köra hem. Då jag inte tycker det är riktigt juste att semesterstänga den avdelning som har hand om hjärtkonventeringarna har jag legat i fejd med AK-kliniken en längre tid med ökat flimmer som följd. Men trägen vinner och i veckan fick jag prata med den läkare som skrev remiss till elkonvertering. Han var, om man säger, något missnöjd med att den inte redan var utförd, tittade i sin agenda och sa: Jag har en tid på onsdag så då gör jag det själv. Onsdag av alla dagar, då skulle vi åkt till Bokenäs på ladjazz och det hade jag sett fram emot ett helt år. Men hjärtat är viktigare och får de ordning på det kan jag ju åka på ladjazz nästa år om det blir någon då. I går var vi i stället på Vänga Kvarncafé och lyssnade på Corona Jazz Band från Göteborg och det var ingen dålig ersättning. Sämre blev det på hemvägen när Mumien, tillika chauffören, återigen började blöda näsblod och en yr fick ta över tömmarna. Det är inget farligt med henne men det är ju himla otrevligt när det börjar blöda helt plötsligt. Följande association dyker upp: Jag var i Örebro för att ha ett anförande på ett möte en onsdagskväll och skulle vidare till Stockholm med tåg vid sextiden nästa dag. Vid Örebrobesöken bodde jag alltid på Stora Hotellet och var följaktligen lite bekant med portieren. Nu skall det bli skönt att sova några timmar sa jag vid hemkomsten, du kan väl väcka mig klockan fem. Jag hoppas du kan sova sa han för det bor ett spelledigt teatersällskap på din våning och de har varit lite högljudda i kväll. Ingen fara sa jag lite skämtsamt, blir jag störd går jag in och rensar upp. Efter en stund på rummet behövde jag snyta mig och fick en näsblödning som inte var av denna världen. Efter en halvtimma fick jag ringa ner till portieren och be om hjälp. Han kom upp på mitt rum, tittade på mig och säger allvarligt: Du skulle inte bråkat med dom ensam. Det slutade i alla fall med att jag fick bränna i näsan på Örebro lasarett och hann precis med tåget till Stockholm där jag naturligtvis inte gjorde någon nytta i alla fall. Ingen sömn, ont i näsan och varför åkte jag inte hem direkt? Jo, min sämsta egenskap (och även den bästa)är att jag är så envis och då blir konsekvenserna ibland oövertänkta.
Om konverteringen går bra återkommer jag snart.