Kan det bero på åldern??

Under hela hösten har jag varit på olika undersökningar för att läkaren skall få underlag till fortsatt behandling av mitt hjärtflimmer. Av denna anledning har jag inte åkt in till akuten med det flimmer som började före jul och sedan har accelerat för var dag. Man är ju inte sjuk i egentlig mening utan det är trötthet och andningsproblem som skapar en depression som gör att jag varken kan skriva eller sköta hushållet. Jag slipper dessutom skotta snö då Mumien tar en del och grannen en del. Tack för det! Nu var jag på undersökning på hjärtavdelningen i Borås i Måndags och det hade jag sett fram emot. Min läkare, som gör ett utmärkt jobb, kom fram till att vi måste göra en elkonvertering av hjärtat och sedan börja med starkare medicinering. Du kommer in inom fjorton dagar men det är lång kö sa hon. Förr blev det konvertering direkt vid minsta flimmer så jag undrar nu om orsaken till väntetiden är att jag är 65+. Det har antytts att vissa dyrare mediciner ges mycket restriktivt till äldre och då kanske man får efträdarrätt i köer också. Jag vet inte om det är sant och det borde väl inte vara så då pensionärer betalar en högre skatteskala än övriga. Men jag är troligtvis inte ett helt hopplöst fall då det finns flera åtgärder att ta till om inte nuvarande inriktning räcker till. Men att gå omkring utan att orka något känns som det kan kvitta.
Såg ni Ludde och Raja Mirci i "Prix Tenor de Baune" i söndags? Det kändes som om Maharajah har fått en svensk att se upp med i "Prix `d`Amerique" om 10 dagar.

Lysande?

I dag har jag varit och motionscyklat samtidigt som jag fick en radioaktiv kontrastvätska insprutad i armvecket. Därefter blev jag genomlyst och fotograferad av en magnetröntgenkamera i 25 minuter. Skall jag vara riktigt ärlig så var det cyklingen som var det mest jobbiga. Konditionen är inte vad den har varit trots att jag klängt på Madeiras branter och druckit dess stärkande vin. Nej, mjölksyran spred sig ordentligt och jag kände mig helt svimfärdig efter en kvart. Då skickades jag att äta innan själva fotograferingen. Det hade nämligen varit påkallat att cykling och insprutning skulle ske på fastande mage medan korten skulle tas på festande mage. Men om det är en lysande idé att spruta in radioaktiva substanser i en så oskyldig kropp som min vet jag inte om jag håller med om. Men det vill ju till att hålla sig frisk om man skall orka att vara sjuk så därför skall undersökningen göras om nästa vecka, men då utan cykel för att läkaren skall kunna se skillnad på mitt hjärta mellan viloläge och påfrestande arbete. Sedan kanske jag är så radioaktiv så att jag lyser i höstmörkret som en numera förbjuden glödlampa.

Nu har jag landat på fötterna igen.

Efter det att Mumien och jag slitit som djur med växthus, gräsmatta och annat grovarbete så blev det flimmer som vanligt. Efter många timmar på akutens bristfälliga britsar där man har EKG-sladdar på ena sidan och dropp på den andra är det inte lätt att stiga upp och sträcka på sig och det uppskattas inte av min dåliga rygg och andra eländiga kroppsdelar. Men efter att som vanligt ha fått god omvårdnad och konvertering både med elektricitet och medicin på hjärtintensiven är jag nu tillbaka och njuter den underbara våren här i Nordtorp. Varken syrener eller liljekonvaljer har spruckit ut här i växtzon fem men de kommer till Elitloppet tror jag, men däremot växer vinrankan så det knakar och har redan skjutit blad. Jag har lovat hålla mig lugn ett tag och har därför bara vattnat de ny gräsmattebitarna idag under tiden som Mumien fortsatte med att skyffla bort jord och grästorvor. Ett jobb som säkert känns i kroppen imorgon. Jag invigde den nya grillen med vitlöksmarinerad fläskfilé och när den sedan avnjöts på altanen såg vi de första Tornseglarna, ett par Svalor och flera Tofsvipor (Icke att förväxla med Tovsipporna i rabatten).

Bredband eller tangatrosa?

Hur långt är ett snöre brukar jag svara när jag får omöjliga frågor. Hur brett Telias bredband är får man kolla på bredbandskollen.se  Där ser du hur det ser ut i mätögonblicket men sekunden efteråt ballar det ut helt för att om ytterligare en stund vara helt perfekt. Det har stört mig länge så till slut tog jag mod till mig och ringde underdånigast upp det allsmäktiga bolaget. En mycket trevlig person svarade och kunde genast se att det var mitt modem som var den felaktiga länken. Jag skickar gratis ett nytt med två års bindningstid så blir det dessutom 25 pengar billigare varje månad. Det lät ju bra så jag slog till direkt. Jag skickar det direkt och så får du ett SMS när det anlänt till ditt postkontor. Du har det inom någon dag. Jag var så nöjd och allt stämde med beskrivningen förutom att gratis var 99 SEK i fraktkostnad och det krävdes en operatörsinsats för att kunna ansluta till nätet. Denna insats kunde inte göras före den 16 februari. Det var då jag slängde mig över telefonen och betydligt mindre underdånig ringde upp kundtjänsten, var god dröj. Där fick jag veta att de inte hade en aning om varför jag skulle vänta en vecka på att få inkopplat det jag redan hade kopplat in själv. Men så är det och tro inte att du kan få någon förtur. Då vill jag prata med din chef sa jag. Det har jag ingen sa han. Så bra sa jag då bestämmer du ju själv men det kan ju hända mer allvarliga saker än det här och vart ringer du då. Det gör det inte så det vet jag inte. Jag gav upp och tänkte, GUD FÖRBJUDE, det var bättre förr. Säg till din chef att hon ringer omgående resignerade jag efter att ha insett det inte var värt att riskera ett hjärtflimmer på en som var ännu dummare än vad han tyckte jag var. Två dagar senare ringde chefen som inte fanns, var vänlig och erbjöd ekonomisk kompensation men kunde fortfarande inte förklara varför det i nådens år 2012 skall ta en vecka att koppla in något som redan borde funnits i systemet. Nu fungerar det igen men enligt bredbandskollen så svajar fortfarande bandbredden betänkligt.

Det gick bra ännu en gång.

Igår hängde jag på låset när Sandareds Vårdcenral öppnade och fick direkt hjälp av ett kunnigt och trevligt team. Sticks gör de, men det får man stå ut med. Ambulans till SÄS och raka vägen in i ett EKG-rum med specialist som sade  "mot hjärtintensiven" dit jag anlände vid 10-snåret med slangar och nålar både här och där. Sedan blev det elkonvertering och vid uppvaknandet ur narkosen bjöds det på en himmelsk kålpudding. En stund var jag rädd jag hamnat på fel ställe men så kom det en dam och häsade från Mumien då förstod jag att det inte bara är i himlen "man får smör" för att travestera en gammal läsarsång. I dag är jag så in i bänken trött men jag mår bra och skall ta det lugnt ett tag så jag inte missar värmen fram i höst. Tack alla trevliga människor som hört av sig. Är det Någon som vet varför Norra Älvsborgs Lasarett Kallas NÄL och Södra Älvsborgs Lasarett SÄS  och inte SÄL? Är det märkvärdigare med sjukhus än lasarett?

Utan ambulans ingen vård.

Nu var det klippt igen. Efter middagsmålet satte förmaksflimret in igen. Då har jag lärt mig att man ringer 1177 för att få komma till akuten. Sedan kan man få en elkonvertering av hjärtat och en ny människa vaknar upp efter narkosen. "Ring 112 och beställ en ambulans" sa 1177. "Jag är inte så dålig" sa jag och och sparade in på allmänna medel genom att bli skjutsad av Mumien. Det skulle jag inte ha gjort för när vi kom till akuten var det ingen som tog mig på allvar och kontrollerade hur det stod till med EKG och annat. Nej är man så frisk så man inte vill åka ambulans då får man vackert sitta och vänta med värkande bröst bland influensasjuka och förkylda. Eller är det så att vi pensionärer inte är så lönsamma att vårda. Jag kräver ingen förtur men om jag var kvalificerad för ambulans kunde jag väl åtminstone få ligga på en obekväm brits medan jag väntade på vård. Två gånger bad jag att få ligga men icke. Då tänkte jag, nu går jag hem och dör på ett naturligt sätt. Innerst inne vet jag ju att jag har 30 timmar på mig att göra elkonverteringen innan jag blir förvisad till Varan och det ovärdiga liv det för med sig. Det blir Vårdcentralen i morgon och då får vi se hur fortsättningen blir. Kommer man bara in och får börja behandlingen så är ju personalen både duktiga och trevliga.

Det var inte kamremmen.

Ibland har man tur i oturen. Jag hade tänkt åka och byta ut tomflaskor och burkar mot välfyllda dito. Detta innebar att Forden måste tas fram ur snödrivan den stått i de senaste tio dagarna. En form av arbete som inte är så nyttigt för oss flimmergubbar. Nåväl, loss kom den när det smäller till och sedan blev det tyst. Det kokade, rök och luktade och på marken låg en rem. Jag ringde Mumiens kusin som brukar fixa det mesta när det gäller bilen. Hur ser remmen ut? Är den refflad? Ja säger jag. Då kan det vara kamremmen. Jag kommer och kollar efter jobbet. Han kom i kölden och kunde konstatera att det var drivningen till servo, värme och laddning. Så nu får vi bärga i morgon och då får min själ tomflaskorna följa med. Mumien hade också tur. Hon flög med sista planet i går kväll från Stockholm och det var nog det enda planet i går som kom fram före utsatt tid.

Ofrivilliga bloggavbrott avlöser varandra.

Senast jag skrev var 15 juli. Då badade jag i bubbelkaret och det blev nog för mycket så när Hagaborna kom dagen därpå fick jag luftrörskatarr och röstpip. Detta trots två trevliga kvällar. På lördagen hade vi tänkt att åka till Kinnekulle för att kolla in Thereses utställning men det orkade jag inte. Därefter har jag lyckats med att knäcka ett revben och få en virusinfektion följd av hjärtflimmer med akut elkonvertering som följd. Var och en förstår att våra 08-gäster mån-söndag inte hade en perfekt värd men "en gör så gott en kan". Nu är det i alla fall på väg åt rätt håll men hostattackerna är fortfarande legio. Jag lade ner min Facebooksida för några månader sedan men då jag fått en del frågor om att vara vän på andras sidor har jag öppnat igen. Men om jag har något att säga gör jag det även i fortsättningen i första hand här på bloggen. Men vi hade i alla fall tur med vädret så vi vänder oss till Pater noster och ber om fortsättning på sol och värme och avbrott i sjukdomarna. Då blir det både Kinnekulle och blogg.

Andra höskörden bärgad.

Sommaren är klar. I dag strängades det sista höet för att under eftermiddagen plastas (läggas in) i stora rullar. Undrar om hästarna känner någon skillnad på hö och inlagt hö? Det är i alla fall skönt att åkrarna hålls igång så vi slipper sly och elände som kan göra den finaste åker till en djungel på några år. Under tiden gick vi en liten svamprunda och dessutom runt hela elljusspåret. Kan ni förstå hur skönt det var att kunna gå omkring utan att bli andfådd eller få mjölksyra i musklerna? Det är bara att hoppas att flimret håller sig bort i fortsättningen.

Jag har ju tidigare berättat om hur Mumien och jag har använt våra pekare i olika sammanhang. Från början trodde vi att man enbart kunde leta vatten och currylinjer, men det har utvecklats. I går kväll fick vi besök av Bengt-Olof Palmqvist som hjälpte oss att ytterligare komma vidare med att kunna finna gamla föremål, metaller och t o m hitta ingången till gamla hus där inte ens grunden syns i dag. Gissa om det är intressant.

Man skall vara positiv men inte naiv.

De senaste veckorna har jag varit en värre gnällspik än vanligt och har av omsorg om mina flitiga läsare avstått från att blogga en stund. Sjukvården har inte lyckats dosera blodförtunningsmedlet Varan på önskvärt sätt. Det innebär att konverteringen av hjärtrytmen får vänta och i dag fick jag besked att de inte ägnar sig åt sådana oväsentligheter under semestertider. Då skall narkosläkarna hitta på andra lustigheter än att söva mig. Men jag har bestämt mig för att leva som vanligt även om det innebär många vilopauser.
Att jag tittat på valdebatter på TV har inte heller hjälpt till att höja humöret. Det låter som kackel i en hönsgård och högst kacklar programledarna. Förr hade de som uppgift att hålla deltagarna i herrans tukt och förmaning så att lyssnarna hade en chans att höra vad som säges och bilda sig en egen uppfattning. En av de positiva damerna är centerkvinnan Lena Ek som gjort till sin livsuppgift att förändra avtalen på den svenska arbetsmarknaden till östeuropeiska nivåer med motiveringen att det är viktigare med fri konkurrens än att värna gällande avtal. Hon sade dessutom att de balter och andra östeuropér som är här och arbetar bor på hotell eller i lägenheter av svensk standard. De har en bra arbetsmiljö och gällande försäkringar. Om hon ljuger eller är naiv, kanske är det ännu värre, undandrar sig min bedömning men jag har med egna ögon sett hur slavarbetarna hanteras och det är långt ifrån den positiva bild som Södra skogsägarstyrelseledamoten Ek tecknar. Själv skäms jag i dag över att vi anlitade en svensk byggmästare som i sin tur hyrde in billig arbetskraft från Litauen. Inte nog med att det var synd om arbetarna, arbetet blev dessutom undermåligt utfört. Men allt var lagligt och det visade sig att den svenske byggmästaren dessutom hade betalt in såväl moms som annan skatt. Men han har inte åtgärdat felen.
Reinfeldt sade här om dagen att vi måste utse de bästa politikerna till EU-parlamentet. Då undrar jag vilken kvalité de två största partierna har på sina riksdagsmän om de bästa är Gunnar Hökmark och Marita Ulvskog. Jag tror snarare det är mer bekvämt för partiledarna att ha dem på avstånd. Mona Sahlin har ju dessutom kunnat skaffa sig en osynlig partisekreterare som inte lägger sig i det dagliga arbetet.

Hjältarna på akuten.

Genom åren har det givits många möjligheter att på TV, i dramatiserad form, följa arbetet med akutsjukvård på diverse sjukhus för mindre bemedlade i Bronx etc. Budskapet har varit enkelt. Hjältarna i personalen har uträttat stordåd i kamp med dålig arbetsmiljö, knappa ekonomiska resurser och ett alldeles för stort antal patienter. Efter det att jag under en vecka tvingats till olika möten med akutsjukvården på hemmaplan kan jag meddela att det enda som fungerar är personalen. Personalen på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås är följaktligen lika stora hjältar som sina fiktiva kollegor i Såpornas värld.
Uddevallabloggen hade en enkät för ett tag sedan om vårt förtroende för sjukvården. Jag svarade att det var lågt, men hade jag fått svara i dag hade svaret blivit mycket lågt. Politiker av alla de färger man kan tänka sig gastar i tid och otid om satsningar i skola, vård och omsorg. Men det blir inte mycket mer än en tummetott om vi undantar konstverk, pampiga entréer etc. Att personalen överhuvudtaget fungerar i denna villervalla är närmast otroligt. Heder till dem.
Personlig integritet är ett fullständigt okänt begrepp när undersökningsrummen inte räcker till. Botbänkarna som patienterna rullas omkring på står i dubbla led i korridorerna. Efter fem-sex timmar på ett av dessa fakirsubstitut har du garanterat ont i ryggen och är i sann jesuitisk anda beredd till vilka eftergifter som helst. Det är nu de verkliga prövningarna börjar för lider du av mer än en sjukdom blir flera olika specialiteter inblandade och berörda läkare har inte så stort intresse av de konstigheter som inte faller under deras specialutbildning. Och varje gång du passerar en gräns är det en ny ansvarig. Vem är ansvarig för vidare åtgärder nu när jag sitter här och är lika dålig som när jag blev sjuk fast utan värk?
Här kommer en sammanfattning av de olika turerna. Fredag 24 april får jag behandling på Vårdcentralen för akut njursten. Behandlingen är lyckosam och jag åker hem med gott humör. Om du får feber i helgen så måste du kontakta akuten sa min utmärkte läkare som avskedsord. På lördag kväll har jag 39,8 i feber men väntar till söndag morgon innan jag åker in. Dum som jag är talade jag om att jag haft ett njurstensanfall vilket innebar att alla ansträngningar sattes in på njure och mage trots att det som gjorde ont var halsen. Efter tio timmar konstaterades att jag hade en infektion men man kunde inte identifiera bakterien varför det inte gick att sätta in antibiotika. Vi kan ju inte bara chansa. I mitt omtöcknade tillstånd tyckte jag det var ett himla bra beslut. Inte chansar man med antibiotika så att bakterier blir resistenta. Men det hade ju varit bra om febern gått ner. Plötsligt kommer där en frälsare och konstaterar att jag lider av den icke helt okända streptocockbakterien och har halsfluss. Det var ju inte konstigt att jag hade ont i halsen då. Antibiotika intravenöst och tabletter att äta i bostaden fick jag då och uppmaning att infinna mig nästa dag på infektionskliniken. Där var det ordning och reda, raka besked och alla möjliga undersökningar. Jag hade fått ett nästan likadant åkband som barnen får på Liseberg. Det var bra att ha när jag skulle åka rullstol till röntgen flera gånger. Till slut kunde man konstatera att infektionen var på väg att ebba ut men att jag fått hjärtflimmer istället. Troligtvis orsakat av att jag haft för hög feber för länge. Då får du åka tillbaka till akuten igen sa de och åkbandet kom åter till nytta. Jag upptäckte dessutom att mitt personnummer var nertecknat på åkbandet. Det var ju bekvämt att ha det att stämma av mot för de frågade ideligen efter personnumret. Tillbaka till akuten kom jag in och fick lämna nya prov och EKG. Läkaren hade lite svårt med svenskan och kunde inte hålla isär medicinerna Kåvepenin och Plendil men hade säkert andra kvaliteter. Här behövs en specialist sa sköterskan, vi flyttar dig till Medicin. En larmanordning sattes på. Den löste ut vid några tillfällen men ingen hade tid att förhöra sig om orsaken. Efter nästan fem timmar kom specialisten och nu blev jag imponerad. Han förklarade vad som hänt och hur vi skall gå vidare så att till och med undertecknad förstod. Om nu allt går efter ritningarna så skall jag så småningom få en elchock i hjärtat och det skall förhoppningsvis börja slå på rätt sätt igen.
Så kan det gå till när man söker för njurstensanfall och kommer ut med förmaksflimmer i hjärtat. En annan erfarenhet är att Akuten i Borås har vissa likheter med fattigsjukhusen i USA.