En trotjänare har avtackats.

Forden har gjort sitt. Femton år och tre månader har det gått sedan leveransen och det har varit uppenbart ganska länge att den borde få sluta sina dagar, men det har alltid funnits någon ursäkt att låta den tuffa på en vecka till. Den har ju inte rullat mer än 11 000 mil men det är nog så att åldern tar ut sin rätt minst lika mycket som milen. Med en lätt vemodskänsla körde jag de elva kilometrarna till Borås för att skrota den på ett miljövänligt sätt. Då vet man i alla fall att den inte exporteras och får slita ont ytterligare. Någon kalkyl har jag inte vågat mig på men lite huvudräkning säger att betalningen vi fick inte ens var 1% av inköpspriset plus alla reparationer under åren. Men en fantastisk bil har det varit. Låg på som ett strykjärn i kurvorna och accelerade som en gepard med sina 116 hästar.

Uppåt! Med Kronan på verket.



Jag är också en krona på verket.

Vissa dagar går allt snett. Idag är det tvärt om. Jag inledde med att hämta Forden hos Kjell. Reparationen blev trehundra SEK billigare än utlovat. Sedan åkte jag till ombesiktning med den och blev godkänd (Forden alltså). När jag därefter kom hem kastade jag mig full av optimism över uppsättningen av trädgårdspumpen. Tro mig eller ej men det gick som en dans och även om det kostade på den fete och lates rygg så är det klart för pumpning nu. Som bonus fick jag kaffe och semla när Mumien kom hem från arbetet. Håller det här i sig så vinner väl Travkompaniets Panne de Moteur på Valla i kväll och efter ytterligare några vinster kan jag gå och lägga mig nöjd och glad.



Att konvertera passar bra för dagen.

Att konvertera innebär ju att ändra. I måndags ändrade jag min hjärtrytm medelst elkonvertering vilket gjorde mig så pigg att jag förberedde trädgårdspumpens placering så länge igår att jag blev vårtrött. I dag måste det dessutom erkännas att vintern är på väg att konverteras till vår. Säkra tecken på det är att två tranor under kraftigt meningsutbyte passerade Nordtorp på sin väg mot Skara-Berts län. Strax efteråt tog Tofsviporna sitt revir, på vår åker, i besittning. Och blåsippornas antal har idag fastställts till nitton stycken i närområdet. Ett annat vårtecken fast av dystrare slag är att Forden måste fräschas upp för flera tusen för att gå igenom den obligatoriska besiktningen. Offert är även på ingång när det gäller deldemontering av de asksjuka träden.

Nu är gränsen nådd.

Kallt kan det få vara någon gång emellanåt men nu är gränsen definitivt nådd. I går hade jag tänkt att åka och panta burkar samt ta en tur till Bollebygd för att införskaffa lite smärtstillande. Tror ni Forden behagade starta? Icke, den hade varit ifred i två veckor och trodde väl den så skulle få vara intill besiktningen. Motorvärmare på i två timmar men den blev inte mer samarbetsvillig för det. Då tog jag fram mitt sista trumfkort, batteriladdaren. Det är ungefär vad jag kan om bilar, men som tur är har jag ju andra företräden! Om laddaren också var på två timmar kunde jag ta en stärkande promenad som har blivit en riktig (O)vana. Bra för kondition och rika tillfällen till social samvaro. Men igår kom jag inte längre än bort till skogen innan jag nästan hade frusit bort hela ansiktet. trots att det inte blåste i träden drog det på oskyddad hud så det var rent hemskt. Då flydde jag fältet och bäddade ner mig i sängen istället. Efter en stund tänkte jag att det är lika bra att ta in laddaren och stänga luckorna. När det var gjort försökte jag starta och tro mig eller ej då puttrade den igång och jag var tvungen att ta den tidigare bestämda turen för annars hade den väl aldrig startat igen om jag stängt av direkt. Det gick riktigt bra och jag kan rapportera till de skridskointresserade att Viaredssjön hade lagt på sig en fin skridskois. Men det blev en tidsödande resa för det var många kändisar som var ute i samma ärende så det blev mycket prat och skratt på torget i Bollebygd och vid Köpets burkinlämning. Där kom det dessutom en rolig överraskning en av tomburkarna var så tung så jag gjorde en närmare besiktning och kunde till min glädje konstatera att den var oöppnad så där tjänade jag ihop lite extra. Men när det gäller kylan är gränsen nådd.

Forden är hemma igen....

....och vi är 3000 SEK fattigare. Men vad lägger man inte ut för en gammal trotjänare som är fem år äldre än katterna (9). Den förväntas nu göra rätt för sig fram till nästa besiktning då den skall avyttras eftersom Mumien då förhoppningsvis har gått i pension och vi klarar oss med en bil. Då blir det hästmålning på heltid förutom de solresor hon lovat bjuda på när målarinkomsterna blir större än utgifterna för helpension i Nordtorp. Faktum är att solen har gjort comeback flera gånger den senaste veckan så vi går säkert mot bättre tider och på söndag är det vårdagjämning. Men det viktigaste just nu är att bli av med snö och is, då sprider sig säkert vårruset i kroppen samtidigt som blåsippan ute i backarna stå. Jag gjorde en kortare blogpaus än jag tänkt så vi har fortfarande inte fått någon ny partiledare men dock en kandidat. Även om han inte är någon större kändis för mig så hade jag faktiskt rätt när jag påstod att det måste finnas duktiga personer ute i bygderna som kan plockas fram vid behov. Nu gäller det bara att bevisa att kunskaperna i annat än retorik och försvarsfrågor finns. Lycka till!

Bloggpaus.

Jag tar ledigt några dagar och återkommer efter Fordens och solens återkomst. I bästa fall är även en partiledare utsedd då.

Det var inte kamremmen.

Ibland har man tur i oturen. Jag hade tänkt åka och byta ut tomflaskor och burkar mot välfyllda dito. Detta innebar att Forden måste tas fram ur snödrivan den stått i de senaste tio dagarna. En form av arbete som inte är så nyttigt för oss flimmergubbar. Nåväl, loss kom den när det smäller till och sedan blev det tyst. Det kokade, rök och luktade och på marken låg en rem. Jag ringde Mumiens kusin som brukar fixa det mesta när det gäller bilen. Hur ser remmen ut? Är den refflad? Ja säger jag. Då kan det vara kamremmen. Jag kommer och kollar efter jobbet. Han kom i kölden och kunde konstatera att det var drivningen till servo, värme och laddning. Så nu får vi bärga i morgon och då får min själ tomflaskorna följa med. Mumien hade också tur. Hon flög med sista planet i går kväll från Stockholm och det var nog det enda planet i går som kom fram före utsatt tid.

Mors dag och Elitlopp.

I dag har jag för trettiosjätte gången varit ute och plockat liljekonvaljer till Mumien. Det är ju som rubriken antyder Mors dag vilket är synonymt med Elitloppet då bägge evenemangen utspelar sig sista söndagen i maj. I år sätter jag en liten slant på Iceland som trots ett svårt spår måste ses med chans i det stjärnspäckade fältet. Här syns han häsa på sin tränare Stefan Melander på vars hemsida jag lånat kortet.
I fredags besiktade vi ombyggnaden och nu är det inte så mycket som återstår och vi har börjat bära ner en del grejor. Utemöblerna på Laes kommandobrygga är på plats så vid första ostanvindsvackertväder kan vi provdricka en Sort guld och se om myggen håller sig borta.
När vi kom hem på sen fredagskväll efter ett jättetrevligt kalas hos Hans-Olof var det ett meddelande på telefonsvararen. Tro mig eller ej men Forden hade färdigställts 20.03 så när festen gått ur kroppen var det bara att åka och hämta den. Nu får den hålla sig inom synhåll i fortsättningen.
Nytt mobilabonnemang är också på gång, jag återvänder till fadershuset(Telia) så nu har den beige färgen kanske gått ur för den här gången.

Forden fick hedersomnämnande.

Vår lilla tolvåring har varit på sin årliga hälsokontroll. Där har du en riktig pärla sade besiktningsmannen. T o m hastighetsmätaren fungerade dagen till ära och det framstår allt mer oförskämt att Volvo inte ville ge mer än 15 000 kr för den i inbyte när vi köpte Renaulten för två år sedan. Jag har inte lagt ut mer än någon tusenlapp på den sedan dess. På Renaulten kan man inte ens byta lampor själv.

Midvinterdepression.

I dag är en sådan dag jag helst vill slippa. När jag efter en tidig frukost går ut för att förpesta luften upptäcker jag att det förutom en oigenomtränglig dimma redan luktar illa. Sulfat luktar mat, sulfit luktar skit eller om det är tvärtom. Det är alltså en av de dagar då Värö Bruk gör sig påmint ända in i Sjuhäradsbygden.
Värmen i Forden krånglar och jag åker in till Mumiens kusin för att få hjälp. Nej det vågar jag mig inte på säger han men tipsar om en bilelektriker som är bra på dylika problem. Får en vägbeskrivning och förvånas över att jag ser så många poliser när jag närmar mig målet. Nästan framme hamnar jag i vad som verkar vara någon slags reclaim the citydemonstration. Smällare dånar, fanor vajar och där står jag och kommer varken framåt eller bakåt. Ljudeffekterna förstärks av att jag befinner mig på en parkeringsplats under stadsmotorvägen i metropolen. När tåget dragit förbi kommer jag in till den förstående reparatören som bokar in mig på torsdag för en kontroll av hela värmesystemet då det inte verkar vara ett elektriskt fel.
När jag nu ändå är i tätorten får jag för mig att kanske köpa julklappar. Det visar sig inte vara min paradgren så med paniken smygande över min panna äntrar jag den något kylslagna cockpiten och fräser hem. Här är dimman nästan lika tät som i morse men vinden har friskat i från ost och svept bort sulfitdoften. I gengäld osar det från någon skorsten som jag inte ser i diset. När jag läser Borås Tidnings nätupplaga blir jag informerad om att demonstrationen inte var någon demonstration utan supporters som var på väg till den årliga skolkampen mellan Teknis och Bäckäng vilken äger rum i eftermiddag i Boråshallen. Tävlingarna inleds med attackboll och senare under dagen ska även grenar som såpabandy, streetfotboll och plankan avgöras. Nytt för i år är en kunskapsgren i form av ett matteprov. Själv skall jag intaga ryggläge och drömma mig bort till någon söderhavsö.