Hahnenkammrennen har utövat en lockelse på mig sedan tidigt sextiotal. Det är inte många störtlopp som jag missat genom åren. I lördags såg jag den här stiliga startplasen.
Så där såg det inte ut förr tänkte jag och började leta i Diabildskåpet. men vilket år kan det ha varit. Jo 1984 var hela familjen där och smakade på hur det kändes att stå i startfållan i världens tuffaste störtlopp. Trettio år sedan!!!!!!!!!!!
 |
Starten |
Det man ser är ungefär femtio meter ned där spåret korsar en väg. Därefter en avgrund! Flyttar man sig till bryggan som hyser TV-kameran och är uppbygd vid vägen så ser man svängen in i Mausfalle och undrar hur någon levande person kommer på idén att kasta sig utför här.
 |
Mausfalle |
Banrekordet var på den tiden 1.57,20 och innehades av Österrikaren
Harti Weirather. Han har en dotter som åker i den alpina världscupen idag
Tina Weirahter men tävlar för Liechtenstein.
 |
Rekordskylt
I år gick det inte så fort då man hade en något annorlunda bansträckning som inte gav samma farter.
|
 |
Från linbanan |
 |
Från linbanan
|
7 kommentarer:
Jättefina foton Lae!
/Tobias
Fina bilder,men lite dåligt före
Österrike på sommaren kan betyda regn i 14 dagar eller sol ännu längre. Vädret är som man säger nyckfullt. Nu snöar det i alperna men här i nordtorp har vi inte ens marktäckning av det vita.
Fifina bilder, Lae.
Jag skrev en bra löpsedelsrubrik för TV-Aktuellt någon gång på 70-talet. Kåre Nyblom läste:
Klammer klarade
svängen i Wengen.
Du kanske såg den sändningen?
Jag tror det. Jag kände i alla fall igen uttrycket. Igår var vi på berättarafton i Uddevalla. Idag ligger jag med 38,5 graders feber och luftvägsinfektion.
Utanför Borås ligger två småorter Vänga OCH tämta. Då säger folhumorn "I Vänga där får du svänga och i Tämta där har du inget att hämta."
Har sett backen nerifrån (på sommaren). Det räckte!!! Huu.
Hoppasfebern ger sig snabbt! God bättring.
rolf ohlson
Skicka en kommentar