TV-tittarkväll.

Den gångna veckan har varit himla rolig. Eva-Karin blev ju dessutom avtackad av sina arbetskamrater på fredagskvällen. Det uppskattade hon mycket. Men det kostar på de gamle att fara runt i landet som skållade råttor. Därför hade vi sett fram emot en lugn kväll framför TV:n i går. Det började bra med musikaliska återblickar från Parkinssons gamla shower med många kända artister. Men sedan var det slut på det roliga. Varken musik, spänning eller kultur. Då säger hustrun, jag tror att vi har en 18 år gammal inspelning med The Highwaymen, skall vi kolla den. Det var den bästa idén i går. Vi satt och stampade takten och trallade med till långt efter midnatt. Finns det något som kan jämföras med Willie Nelson, Kris Kristoffersson, Johnny Cash och Waylon Jennings när de är (var) i toppform? Dessutom kryddat med de bästa instrumentalisterna i genren. Nu är det förresten inte så långt kvar innan vi får uppleva Willie live i Malmö.
Redigeringen av Amerikabilderna går trögt, men jag fortsätter. Mål går ju alltid att flytta fram.

Svarta rockar-Onda män?

I min frikyrkliga uppväxtmiljö hörde man ibland antydningar om att de som tillhörde statskyrkan var onda människor. Jag brydde mig inte så mycket, men tyckte väl att frikyrkofolket spelade i ungefär samma division när det gällde att prata skit och fördöma andras leverne. När jag nu på senare år har fått något lite bättre insyn i den kyrka som leds av de s k förtroendevalda har jag fått större förståelse för de gamla påståendena. Inte så att jag instämmer reservationslöst. Nej, min åsikt är fortfarande att var och en får skäms för sitt. Men nog måste det vara jobbigt för de många såväl anställda som politiker inom kyrkan vilka ofta har en djup trosövertygelse att se hur maktgalna kyrkoherdar och inkompetenta politiker förvaltar det kristna arvet. Varken mobbing eller maktmissbruk är ovanligt. När jag nu tagit konsekvenserna av mitt ställningstagande och lämnat kyrkan vill jag understryka att min tro är lika stark som innan. Sammanfattningsvis måste jag också konstatera att svarta rockar skall bäras av män som Johnny Cash som hade förmågan att se människors svagheter och behov.

Johnny Cash - Man In Black Lyrics
Well, you wonder why I always dress in black,
Why you never see bright colors on my back,
And why does my appearance seem to have a somber tone.
Well, there's a reason for the things that I have on.
I wear the black for the poor and the beaten down,
Livin' in the hopeless, hungry side of town,
I wear it for the prisoner who has long paid for his crime,
But is there because he's a victim of the times.
I wear the black for those who never read,
Or listened to the words that Jesus said,
About the road to happiness through love and charity,
Why, you'd think He's talking straight to you and me.
Well, we're doin' mighty fine, I do suppose,
In our streak of lightnin' cars and fancy clothes,
But just so we're reminded of the ones who are held back,
Up front there ought 'a be a Man In Black.
I wear it for the sick and lonely old,
For the reckless ones whose bad trip left them cold,
I wear the black in mournin' for the lives that could have been,
Each week we lose a hundred fine young men.
And, I wear it for the thousands who have died,
Believen' that the Lord was on their side,
I wear it for another hundred thousand who have died,
Believen' that we all were on their side.
Well, there's things that never will be right I know,
And things need changin' everywhere you go,
But 'til we start to make a move to make a few things right,
You'll never see me wear a suit of white.
Ah, I'd love to wear a rainbow every day,
And tell the world that everything's OK,
But I'll try to carry off a little darkness on my back,
'Till things are brighter, I'm the Man In Black.