Dragglinan.

Som yngling låg en kamrat och jag, en underbar dag på försommaren, vid Slussens brygga på Orust. Vi väntade på två andra kamrater som hade varit i Göteborg och hämtat en, om än begagnad men dock nyinköpt, segelbåt. Vädret var som sagt så fantastiskt som det endast kunde vara för många år sedan. Det innebar att solen hade färgat våra vintervita kroppar starkt rosa.
När så kamraterna dyker upp visar det sig att den ene var helt illröd.
Båten hade levererats utan dragglina så den rödfärgade gossen satte i gång med att knyta ihop två aktertampar till lina. Tilläggningen började och när skepparen beordrade att kasta i draggen, så sjönk densamma med sin ena tamp i släptåg. Kvar på däck låg den andra tampen prydligt hopknuten i sina bägge ändar. Dyk då för sjutton skrek skepparen och knuffade i sin förvånade rödbrände gast i det kalla vattnet. Ni kan nog tänka er hur det kändes att med första gradens brännskador hamna i 10-12 gradigt vatten. Dessutom kunde inte gasten simma, vilket naturligtvis komplicerade situationen något.
På något sätt fick han dock tag i den sjunkande tampen och vi andra lyckades få upp både gast och tamp och dessutom skarva ihop de två halvorna. Allt under akompanjemang till ett väldigt "gastande" på grund av elementens inverkan på den griljerade kroppen.