En trotjänare har gått ur tiden.

När jag 1996 fick en hemarbetsplats erhöll jag denna fina stol som fick stanna kvar hos mig efter pensioneringen. Den har hållit uppe såväl min som Mumiens lekamen i mer än 17 år. Dessutom besökande som barn och barnbarn så snacka om kvalitet. Sträck på er Kinnarp. Nu har den gått av på mitten men skulle säkert ha kunnat användas som tandläkarstol ett tag till. I alla fall när det gäller tygkvaliteten. 365 dagar på ett år, någon har säkert suttit i den minst 250 dagar fem timmar per dag. Det betyder att den har hållit i runt 23000 timmar.

Ostmässan en succé!

Årets ostmässa i Sandhults hembygdsförenings regi var den trettiofjärde i obruten ordning och  nog en av de bästa som jag deltagit i eller besökt. Urvalet av ostar var excellent och flera av höjdarna såldes slut redan på lördagen. Drygt trettonhundra besökare kunde räknas in och det rekordet slås väl inte förrän nästa år? När brandlarmet gick på lördagen på grund av att en av de professionella utställarna kokade soppa som rann över visade det också på en bra krishantering och att utrymningsvägarna fungerade. Men att det sedan tog mer än en halvtimme innan brandkåren lyckades få tyst på larmet som tjöt i besökarnas öron är märkligt. Hade det brunnit hade ju lokalen varit jämnad med marken innan brandkåren dök upp.


Sågning av fårost.

Kö till avsmakning av morfars brännvinsost

Skribenten hade tilldelats uppdraget att sälja boken om torpen i Sandhults socken och det var inte helt enkelt då de flesta som behövde boken redan hade köpt den. Och det är ju så att utsocknes av förklarliga skäl inte är så intresserade. Men genom att referera till släktforskning och andra intressen lyckades jag sälja femtio procent fler böcker än jag hade haft som målsättning. Hurra!

Skribenten i action

Nu är det dags att besöka Hembygdsföreningens ostmässa. Den arrangeras i år för trettiofjärde året i sträck.

 

Välkomna!!!!!!!!!!!

 

Höst och ny bakgrundsbild.

Höst och kyla men även härliga färger. Jag brukar ju ändra Profilbilden allt efter årstiderna för att ni skall känna igen er när ni kommer på besök. Här är resultatet som Mumien tog härom dagen. Jag kan inte heller undanhålla hennes fantastiska rabatt som också den ändrar sig efter årstiderna.

Evighetslandet.

En som däremot inte ändrar sig med årstiderna är Hans Helighet Gandalf. Han skall vara med överallt. Till och med när blommorna skall vattnas.

 



Kommer det aldrig något vatten. Jag är ju törstig.

Som om det nu inte skulle räcka med mörker, kyla och elände så har jag dessutom drabbats av grå Starr. Tur i oturen är kanske att det inte är vår för då kanske det blivit grön starr, vilket vad jag förstår ger blindhet. Inom 14 dagar skall jag in på en ny undersökning och sedan får vi se vad det blir för åtgärder.

 





Vid grå starr grumlas linsen.

Vid grå starr grumlas linsen.



 

Hmm... jag får väl göra som min gamle chef sa. Ta en whisky, det hjälper inte men det blir roligare att vara sjuk. På lördag skall vi dessutom prova Mackmyran som lades på fat 2009. Gòtt, gòttigòttigòttgòtt.

 

Stirrar vi oss blinda på kWh-priset?

Jag får erbjudanden från höger till vänster om att byta till billigare elpris. Det är ju bra, men det vi inte kan byta är ju nätinnehavaren. Vi är låsta till den som äger vårt förträffliga nät, som vi i och för sig är nöjda med. Men valfriheten saknas och jag konstaterar att trots att vi gjort av med 150 kWh mindre under perioden juli-augusti än motsvarande period förra året. Med oförändrat kWh-pris blev ändå årets räkning 80 SEK högre! Finns det några fler områden än el där man betalar moms på skatten?

Sista helgen i september.

Matilda fyllde sex år och farfar 68. Eftersom det vid bordet satt ytterligare ett antal personer som var födda i slutet av september blev det över 250 år att fira . Före kalaset hade Petterssons och jag en förövning på Solvalla där vi så när kunde jobba in deras uppfödning Credit Fayline i Silverdivisionen. En andraplats värd över Hundratusen är dock inget att förakta. Bättre gick det i Guld där Travkompaniets Panne de Moteur på enkelt sätt sprang in trehundra lax. Oddset här rättade till minuset efter Credit. 

Här får Credit en välförtjänt dusch efter värmningen.

Kalaset var ju också inflyttningskalas för hela sonen d.ä:s familj som nu bor i Barkarby i ett fantastiskt fint hus. En stor del av det gamla flygfältet är nu en byggarbetsplats men mellan grushögarna kan man se Matildas förskola. Skönt att ha så kort väg dit.

Förskolan är den gula låga byggnaden
 

Viva Espana?

Nu har Mumien och jag invaderat vårt 29:e land tillsammans. Det blev Spanien eftersom vi länge har velat se den gamla Moriska borgen i Alhambra. Det blev dock en hel del bussåkande för att infria denna önskan. Vi hade nämligen så här på ålderns höst unnat oss en paketresa med tre utflykter och halvpension. Så efter en vilodag med promenader och bad i Aguadulce bar det upp i Sierra Nevada med en trång buss framförd av en som körde, som man säger, som en biltjuv. Det var inte så lustigt i serpentinbackarna utan varken vägräcken eller skyddsnät. Ett par stopp blev det, först vid ett krukmakeri och sedan vid en vingård.

Lunch fick vi också och vinet gjorde oss lite kaxigare i de utförsbackar som återstod. Annars var vinet inte mycket att skriva hem om.

 

Efter en lång dag blev vi hörsel och tålamodsprövade i Hotellets restaurang. Maten var alldeles utmärkt men service hade de inte tagit hem, den skulle nog bara ha blivit liggande på hyllorna i alla fall. Personalen hade en vagn på cirka tre meters längd med en bestickskorg i ena änden och en behållare för överbliven mat i den andra ändan. Mellan ändarna staplades flaskor, tallrikar och glas. Troligtvis hade personalen en tävling om vem som kunde kasta besticken hårdast i korgen och slå tallrikarna så hårt som möjligt i skulhinken. Det gällde dessutom att inte lämna bordet samtidigt för ombackning i buffén. Det var nämligen flera gäster som återvände till ett omdukat bord och undrade var deras vin, öl etc. hade tagit vägen.
Dagen efter var det till att gå upp i ottan för att resa till Alhambra. Vi åkte så tidigt för att vi skulle få en timmas egen tid i Granada. Vad gör man på en timma? Vi fikade och Mumien köpte en väska. När vi sedan anlände till vårt mål fick vi verkligen valuta för pengarna. Intressant och kanonbra guide.

Men det var inte lätt att fotografera. Antingen kommer man för nära eller för långt ifrån. Jag bar omkring mitt tunga teleobjektiv och önskade att jag hade haft ett vidvinkelobjektiv i stället. Sammanfattningsvis blev det en hellyckad dag och vi kunde åka hem till middagens slammer med ett gott humör. Fredagen innebar vila och nya dopp i det ljumma Medelhavet. En promenad på några kilometer orkade vi också. Det var tur det var inlagt en vätskekontroll för varmt var det även i luften. En utflykt återstod och den tog oss till den närbelägna staden Almeria där vi besiktigade en försvarsanläggning och drack öl på en gatuservering. Som om inte all denna kultur hade räckt så fick vi se en staty av John Lennon.

Han hade tydligen medverkat i någon film som spelats i spagettivästerns förlovade land. Jag har alltid trott att spaghetti syftade på Italien men man lär så länge man lever.
Hemma igen vidtog resa till 08området för barnkalas, trav och eget fyllande men det får jag återkomma till.