Viva Espana?

Nu har Mumien och jag invaderat vårt 29:e land tillsammans. Det blev Spanien eftersom vi länge har velat se den gamla Moriska borgen i Alhambra. Det blev dock en hel del bussåkande för att infria denna önskan. Vi hade nämligen så här på ålderns höst unnat oss en paketresa med tre utflykter och halvpension. Så efter en vilodag med promenader och bad i Aguadulce bar det upp i Sierra Nevada med en trång buss framförd av en som körde, som man säger, som en biltjuv. Det var inte så lustigt i serpentinbackarna utan varken vägräcken eller skyddsnät. Ett par stopp blev det, först vid ett krukmakeri och sedan vid en vingård.

Lunch fick vi också och vinet gjorde oss lite kaxigare i de utförsbackar som återstod. Annars var vinet inte mycket att skriva hem om.

 

Efter en lång dag blev vi hörsel och tålamodsprövade i Hotellets restaurang. Maten var alldeles utmärkt men service hade de inte tagit hem, den skulle nog bara ha blivit liggande på hyllorna i alla fall. Personalen hade en vagn på cirka tre meters längd med en bestickskorg i ena änden och en behållare för överbliven mat i den andra ändan. Mellan ändarna staplades flaskor, tallrikar och glas. Troligtvis hade personalen en tävling om vem som kunde kasta besticken hårdast i korgen och slå tallrikarna så hårt som möjligt i skulhinken. Det gällde dessutom att inte lämna bordet samtidigt för ombackning i buffén. Det var nämligen flera gäster som återvände till ett omdukat bord och undrade var deras vin, öl etc. hade tagit vägen.
Dagen efter var det till att gå upp i ottan för att resa till Alhambra. Vi åkte så tidigt för att vi skulle få en timmas egen tid i Granada. Vad gör man på en timma? Vi fikade och Mumien köpte en väska. När vi sedan anlände till vårt mål fick vi verkligen valuta för pengarna. Intressant och kanonbra guide.

Men det var inte lätt att fotografera. Antingen kommer man för nära eller för långt ifrån. Jag bar omkring mitt tunga teleobjektiv och önskade att jag hade haft ett vidvinkelobjektiv i stället. Sammanfattningsvis blev det en hellyckad dag och vi kunde åka hem till middagens slammer med ett gott humör. Fredagen innebar vila och nya dopp i det ljumma Medelhavet. En promenad på några kilometer orkade vi också. Det var tur det var inlagt en vätskekontroll för varmt var det även i luften. En utflykt återstod och den tog oss till den närbelägna staden Almeria där vi besiktigade en försvarsanläggning och drack öl på en gatuservering. Som om inte all denna kultur hade räckt så fick vi se en staty av John Lennon.

Han hade tydligen medverkat i någon film som spelats i spagettivästerns förlovade land. Jag har alltid trott att spaghetti syftade på Italien men man lär så länge man lever.
Hemma igen vidtog resa till 08området för barnkalas, trav och eget fyllande men det får jag återkomma till.