Här slänger man sig mellan lianerna. Den ena helgen är det "jorden vi ärvde"sedan blir det "jordens mat". Den senare var en ekologisk marknad som avlöpte på Gunnebo slott och trädgårdar i Mölndal. Här bjöds det på provsmakning, försäljning, trädgårdsvisningar och inspirerande föreläsningar - allt med ekologiskt tänkande och smaklökarna i första rummet. Jag undrar hur närodlad middagslaxen var? Den var misstänkt 
lik en Stillahavslax. Död var den också så jag kunde inte fråga. Hur som helst en underbar park har de och vi kunde trötta ut mig ordentligt på stigar, gräsmattor och backar. Då var det skönt att sjunka ner i i en ryggvänlig fåtölj hos sonen d y i Haga. Inspektion av deras nya vitvaror i köket följde och vi blev riktigt imponerade. Kamera hade vi inte med oss men med hjälp 
av Tobias telefon kunde vi fånga både fontän och pizza. Pizzan hann vi inte avnjuta då vi skulle till Mölndal och leverera tavlor från utställningen innan den gamle skulle hem och medicineras. En trevlig dag blev det i alla fall om än tröttsam. Att vara trött kan ge ursäkt till att inte laga mat så vi intog söndagsmiddagen på Ellagården borta i Viared. En gammal bondgård som blivit kvar när industrierna gjort sitt intåg på Boråsområdets bästa jordbruksmark. För den som inte upplevt deras kulinariska höjdpunkter rekommenderar jag gärna söndagsbuffén och konstaterar att bästa jorden bytts ut mot bästa maten. Det enda felet med denna ligger i ens egen karaktär. Det är svårt att äta lagom. I dag har jag varit och tagit blodprover på lasarettslabbet. Det är bland det värsta jag vet. I bland undrar jag om man inte skulle stanna hemma och dö en naturlig död i lugn och ro hellre än att bli sönderstucken i både lemmar och psyke. Väl hemkommen får jag besked om att elföreningen kommer med sprängsten i morgon. Den skall jag använda för att utvidga vändplanen för att slippa ligga i ständig fejd med soptunnetömmarmannen. Han har nämligen svårt att vända på en femöring.
