Fullständig bleke rådde så vid tiotiden hade vi knappt kommit någon vart. Vi drog lott om vem som fick sova och jag vann. På den tiden somnade jag omedelbart efter ögonstängning så jag var snart i drömmarnas värld. Någon gång strax efter midnatt väcktes jag av kamraten som ropade "Kom får du höra, det måste vara en val." Mycket riktigt, vi hörde blåsljud och såg konturen av ett stort föremål. Efter någon minut var det lugnt och tyst igen. Vi bestämde oss för att inte berätta denna historia i brådrasket då vi säkert hade betraktats som usla sanningsvittnen.
På åttiotalet var det ju många som såg ubåtar i parti och minut, men det kanke var valar de såg. Eller, var det vi som såg en ubåt? Frågan blir väl aldrig utredd, men själv lutar jag nog åt att det var en val
Den här kopian hänger i en galleria
i San Miguel, Azorerna