Det börjar bli populärt med charterresor per tåg läste jag i en tidning. Då känner jag mig modern eftersom hustrun och jag redan 1968 reste med SJ-resor till Kaprun i Österrike. En resa vi aldrig glömmer. Vi steg på tåget i Köpenhamn en söndagseftermiddag i augusti och kunde snabbt konstatera att de som var näst yngst var dubbelt så gamla som vi. Övriga var med något undantag pensionärer.
Vi delade liggvagnskupé med ett par i 75-årsåldern, deras son i 50-årsåldern och damens bror. Hon var väldigt pratsam och berättade om och om igen att de gjort den här resan varje år hela 60-talet. Året innan hade de delat kupé med en dam som ramlade ner från mittsängen under natten. Den händelsen återkom hon till med jämna mellanrum hela kvällen. I högtalarna spelades ett band med Louis Armstrong. Det var låtar från musikalen Hello Dolly. Det här bandet hörde vi säkert 20 gånger, vilket gör att jag än idag har svårt med dessa låtar.
Det var mycket varmt den här dagen och damen öppnade fönstret. Mannen tyckte att det drog så han stängde. Damen öppnade och så höll det på fram till läggdags. Hon visade också upp en resväska i kollosalformat där hon förvarade smör ost, sill, knäckebröd och annan oundgänglig husmanskost som hon av erfarenhet visste var svårt att uppbringa i Österrike. Två kilo kaffe till värdshusvärden hade hon också med. Vi fick också ta del av det program hon gjort upp för sin son och bror. De stackarna hade ju aldrig varit utomlands förut, så hon hade fyllt hela deras vecka med utfärder.
Strax innan vi skulle gå till sängs lyckades de kompromissa om fönstret, det skulle vara öppet ungefär en decimeter. Sänglamporna var placerade mot vagnskorridoren, så fem sjättedelar lade oss med fötterna mot fönstret. Den äldre damen däremot envisades med att ligga med huvudet mot fönstret. Det visade sig inte vara så bra eftersom det öppna fönstret gjorde att gardinen flaxade i ansiktet på henne. Hon sträcker sig då ut från mellanbädden och skall stänga fönstret. Som ni redan räknat ut ramlar hon ner från bädden och slår huvudet i bordet. Jag tittade ner från min överbädd helt inställd på att det kunde ha gått riktigt illa. Men tro det eller ej, hon reser sig upp och säger "jag tror att jag stänger fönstret ändå".
Efter den episoden blev det i alla fall tyst. T o m i högtalarna och vi somnade gott.
4 kommentarer:
Historien visar att "det är skönt med en egen kuppe!"
Jag tyckte det var väldigt trevlig att läsa alla artiklarna. Tänk om man bara hade blivit begåvad att kunna skriva och berätta som dig.
Gott Nytt År till hela familjen och en god fortsättning på det nya året med många mer artiklar.
Vilka minnen du väcker till liv med din historia. Maken och jag bilade i europa i början på 90-talet. Tillsammans med ett annat par. Efter 14 dagar skulle de vidare till Paris och vi skulle byta färdsätt och åka tåg hem till sverige. Omöjligt att berätta allt som det innebar, men jag har aldrig åkt nattåg efter det och jag avskyr tyska konduktörer;-)
Nu på gamla dar har vi börjat prata om att se den övre delen av Sverige... med tåg. Får väl se hur det blir med det! En sak är säker, egen kuppe är i så fall ett måste.
Simone
Har det hänt nôtt annat på böggda?
Skicka en kommentar