I alla tider har människan skapat system för att ha ordning på tideräkningen. Av praktiska skäl måste tiden delas in i hela dygn. Att det finns många sätt att göra sina kalendrar på har säkert att göra med att varken solen eller månen lyckas göra sina kretslopp på ett jämnt antal dagar. Ett solår är 365,2422 dygn och tiden mellan två fullmånar 29,53 dygn.
Månkalender som helt bygger på månmånaderna praktiseras än i dag i Muslimska länder. Då de dessutom endast har 11 månader på sitt år infaller alla högtider som t ex Ramadan och nyår vid olika tidpunkter varje år. I år väljer de flesta Muslimer att följa Saudiarabien och starta Ramadan den förste september även om nymånen inte kan ses i Sverige för än på onsdag den tredje.
I en Lunisolarkalender vilken praktiserades av bl a Babyloner och Greker och fortfarande används av Judarna kombineras månmånader och solår så att man vissa år skjuter in en extra skottmånad efter de tolv ordinarie.
I Romarriket använde man sig först av en kalender som enbart hade tio månader. Mars-December. Då var september sjunde månaden(7=septi) och den behöll sitt namn vid övergången till den Julianska kalendern år 46 e kr. 1582 införde påven GregoriusXIII den Gregorianska kalendern som minimerar tidsfelet till en dag på 3000 år. Sedan 1753 använder vi den Gregorianska kalendern i Sverige.
Att olika kalendrar startar vid olika tidpunkter är betingat av viktiga händelser i respektive religioner. Den Judiska kalendern startar med Världens skapelse år noll som enligt de skriftlärdas beräkningar och översatt till vår tideräkning inträffade 3761 f kr. Att den Gregorianska kalendern räknar Kristi födelse som år noll vet vi. Men att Munken Dionysius Exiguus räknade fel på födelsen med cirka sju år är kanske inte lika känt. Den Islamiska kalendern utgår från Muhammeds flykt till Medina 622 e kr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar