Första maj.

"Första maj, första maj varje sliten kavaj blir en mantel i våsolens glans. Varje trött proletär glömmer mödornas här och går drucken av vårvindens rus." Så börjar Hannes Skölds gamla text till en ännu äldre tradlåt. Det märkliga är inte att den här sången är första maj för mig i högre grad än Arbetets söner och Internationalen. Nej det som är märkligt är att för mindre än trettio år sedan var det stor uppslutning under fanorna på Arbetarrörelsens stora dag. Uppställning bakom paroller och banderoller som de demonstrerande sympatiserade med och trodde sig kunna medverka till en positiv förändring av. I dag samarbetar man med opålitliga miljöpartister och aktar sig noga för att driva krav som inte går hem hos Wetterstrand. Det gör att jag inte marscherar i år och jag kommer inte att göra det igen förrän vi driver egna krav och Wanja Lundby-Wedin och Mona Sahlin har avgått. Nej här kommer att sjungas kampsånger och ropas slagord i en mindre krets i Nordtorp och resultatet blir säkert lika bra för det.

Banderia Rossa på er.