Ytterligare ett stolleprov avklarat.

Förra året var vi ett gäng gamla lekkamrater som besegrade Stora- och Lilla berget i Uddevalla. I år var det Hallaberget som stod på tur och efter en kraftansamling och god hjälp av kamraterna lyckades vi bestiga toppen. Då fick jag blodtrycksfall och var tvungen att inta sittläge med huvudet mellan benen för att skapa jämvikt innan svimningsanfallet kom. Jag lyckades och kunde för egen maskin ta mig ner igen. Det var fantastiskt att stå på en topp som jag inte varit på sedan 1956 och utsikten var på flera sätt annorlunda idag.


På toppen

Vårt hus och flera andra finns ju inte kvar idag och nya byggnader hade smugit sig in i luckorna. Huruvida det berodde på svimningsanfallet eller inte har jag svårt att bedöma men fotografierna blev inte särskilt bra. Men vadå, det är ju ingen fotoblogg.


Toppen nerifrån

Efter en rundvandring i barndomens kvarter ställdes kosan mot Anders Knapes utsikt som var lättare att bestiga.

VY

Fin utsikt över Fjordar och broar blev belöningen innan vi fortsatte till Gustafsbergs badortsrestaurant för att inmundiga en alldeles utsökt lunchbuffé till pensionärspriset 85 SEK/pers. Inte blev de sämre av att vi träffade såväl Monica och Roland samt Gunnar med vilka vi växlade några ord med innan de gamla minnena fick fritt spelrum till kaffet. Tack Georg för en minnesvärd dag! Jag hoppas på en återupprepning nästa år. Som om detta var nog för en hjärtsjuk pensionär så fortsatte min dag ute i Rotviksbro där jag skulle hämta Mumien som varit hos goda vänner under tiden. Men där blev det efterrätt och kaffe och prat till längt fram på kvällen så ni förstår att jag var trött vid hemkomsten, även om jag fått vila trekvart i Alingsås där en sportbil förolyckats vilket gav svår trafikstockning.

Klart att pumpa på igen.

En av mina större insatser under förra året var att montera pumpen på brunnen. Dagen före midsommarafton upptäckte Mumien att det inte kom något vatten trots ihärdiga pumpförsök. Det fixar vi efter helgen sa jag. Om vi plockar isär eländet och inte får ihop det innan midsommarstångsresningen med efterföljande danslekar så kommer vi säkert inte ihåg hur och var delarna satt.

Men nu är det klart! Någon idiot hade inte dragit åt stoppmuttrarna till kolven innan han monterade förra året. Så efter stor möda såväl i tanken som med kroppen lyckades vi åtgärda problemet. När det hela var demonterat inspekterades även insugsfiltret och vi kunde till vår glädje konstatera att det var helt och rent. För säkerhets skull sköljdes det ändå av en kunnig person.

Mackmyran har kommit hem.

Ja, här ser ni en del av det som jag har väntat på i fyra år. Kent hade med sig min andel av denna årgång och jag tackar för det. Hans väska märktes med HEAVY på flyget. Tack för att ni orkade både Pettersson och Malmö Aviation. Midsommardagskvällen som vi tillbringade hos Johanssons i Viareds sommarstad gick, som vanligt, inte heller av för hackor. Men jag öppnade inte någon av mina nya reliker. Mumien bar det hele till bilen vid hemgång. Det blir bäst så sa hon och hade säkert rätt i vanlig ordning. Hur skulle det sett ut om jag hade tagit ett snedsteg på den smala och branta gången.

Midsommarafton med sommarsolstånd.

Än en gång har det traditionsenliga midsommarfirandet gått av stapeln. I år rörde vi om lite grann i protokollet.

Det har ju under senare år blivit sämre väder fram på eftermiddag och kväll. Efter samling klockan tio hos Maria och Hans-Olof inledde vi med kaffe och tillbehör samt ett fyrfaldigt för Philip som gjort det till en tradition att fylla år på midsommarafton. Beklädningen av stången gick sedan som en dans och resning blev det bakom vår källare.

Det nya var att vi dansade direkt medan det ännu var varmt och uppehåll. När alla hade tagit ut sig gick var och en hem till sitt och lagade mat som sedan avnjöts i Nymans hö-intag. Här åts egenodlad potatis, Mor Brittas sill, jordgubbar och grädde tillsammans med för detta ändamål lämpliga tillbehör. Det blev t o m lite Whiskyprovning när det helt plötsligt kom fram ett flertal olika årgångar av Mackmyra. Själv skall jag vid kvällens fest äntligen få min andel av det i år buteljerade fatet som jag är stolt delägare i.

Sommarvinjett och ett livstecken.

Nu är det snart sommar och Mumien har tagit en ny vinjettbild till min bloggsida. Det har varit vackert väder och torrt länge så grannen har allt fått in en del hö i ladorna. Själv plågas jag av en värkande rygg och två dåliga knän som har hållit mig från datorn ett tag. Under tiden har vi varit fem dagar i Berlin, Petra har havererat och så även den nyss nämnda datorn. I går var vi på spelmansstämma uppe vid Hembygdsgården och det var jättekul. Massor ned musikanter och buskaspel lite varstans. Själv träffade jag två härliga durspelsvirtuoser som lärde mig flera finska polskor och valser samt några egenkomponerade låtar. Mumien var som vanligt flexibel. Förutom att som kaffekommittéledamot koka kaffe och ställa fram tilltugg hängde hon med på gitarren ganska mycket. Vi gick hem när det var som trevligast och hann knappt lasta ur instrumenten innan det kom världens åskväder. 17 mm på några timmar. Då var det skönt att sitta i stugvärmen och dra några visor för sig själv. Så kan man ladda upp för bytet av väggar och tak på gödselstan som vi kastar oss över i morgon om vädergudarna tillåter. Petrareparatören har också lovat komma och Martin har redan varit här och lagat datorn. Tyvärr var inte kameran med så ni får nöja er med en gammal bild på mig och en på två härliga durspelare som jag lånat på Bertsblogg om Mönsterås.

Ibland tillhör man en utvald skara.

När nöden är som störst....