V-75, Lotto och förberedelser.

Så gott som varje lördag hör vi glädjetjuten från Mallorca när Solnasnackar`n har vunnit på Lotto. För att utröna huruvida det kan bli en inkomstkälla även för oss har vi denna lördag inhandlat ett Harry Boy-Lotto. Må Fru Fortuna stå oss bi.
Men inte vågar man släppa skicklighetsspelen för det. I dag delar jag därför med mig innehållet i en V-75:a som naturligtvis även den måste ha ett visst bistånd från ovannämnda dam.

1-2-4-7-11
5
2
1-3-4-7-9
1-2-4-6-12
2-3-4-10
3

Kostnaden för dessa 500 rader är 250 SEK och kan i försäkringssyfte delas med några vänner. Sist jag delade med mig blev det tre rätt så lita inte för mycket på mig.

Resten av dagen förutom travtimmarna kommer att ägnas åt förberedelser av det föredrag om den första västerländska resan till Oman som Mumien och jag håller i Sandhults Hembygdsföreningsstuga i morgon klockan 15.00.

Välkomna!!!!!!!!

Exotiska skyltar.

Tyskar tycker det är kul med våra älgvarningsskyltar. Vi blir lite impade av en varning för dromedarer.

Khor Rori.

Endast 40 km. från Salalah i Oman ligger Khor Rori, en ruinstad som en gång var en del i Frankincenseleden. Frankincense är en väldoftande kåda som bränns som rökelse och fortfarande utvinns ur träd som nästan bara finns i Dhofarbergen runt ­Salalah. Vid den stora sötvattenslagunen anses, enligt legenden, Drottningen av Sabas slott ha legat. I dag pågår här utgrävningar och den gamla hamnstaden är nu ett världsarv.

Sova under stjärntäcke.

I går kväll såg jag på TV. Reseprogrammet "Packad och glad" hade ett reportage från sultanatet Oman. Det väckte minnen. På min 60-årsdag deltog vi i den första charterresa som avgått från ett västland med sultanatet som mål. Det var en av de häftigaste upplevelser vi haft, arkeologiska utgrävningar, marknader utan envisa försäljare, vänliga, människor, havsbad, grönska och inte minst öken. Att få uppleva en historieberättarkväll med god mat mitt i the Empty Quarter och sedan få sova under bar himmel med stjärnorna som täcke går utanpå det mesta.
Att det är grönt i ökenlandet beror på att det är det enda landet på Arabiska halvön som har monsunregn under juni, juli och augusti. Det ger grönska under de tre följande månaderna. Men sedan torkar det upp och vissnar. Så åk senast i november.

Det är tur att vi har AIK!

Jag har gjort ett av mina sällsynta studier av dumburken. Då får man helt plötsligt se en riktig ishockeymatch. AIK spelade skjortan av Rögle. Då finns det i alla fall ett av favoritlagen som håller färgen när nu FRÖLUNDA ramlade under isen. Men det är ju bara fyra år sedan vi vann SM, så nu får jag underhålla min gamla tröja ett år till. Det är säkert mina femårsdagar som inspirerar. Om de vinner nästa år lovar jag åka till Oman igen.

Första majbad.

När jag sitter här som åskådare till dagens ösregn dyker det upp ett minne från en första maj i slutet av femtiotalet. Två kamrater och jag hade av övriga kompisar (Var de pennalister?) fått löfte om en tia var om vi badade första maj. Tio spånn var ju stora pengar på den tiden så det bar av hemåt med stormsteg för att hämta leopardbadbyxorna. Tyvärr ansåg inte modern att det var rätt årstid att löga sig i böljorna och vägrade dela ut begärd artikel. Nu var goda råd dyra för alla vittnen var samlade vid Femman på Hästepallarne och man var för blyg att bada näck. Då löstes knuten av Pelle som lovade att jag fick låna hans badbyxor efter det han badat. Jag minns än i dag hur det kändes att dra de iskalla byxorna över magen i snögloppet. Men badet klarades av, tiorna inkasserades och vi hade hjärtligt roligt för pengarna.

Då var det betydligt varmare i vattnet i Salalah. Men inte räckte med en tia för ölen.

Blåshål.

I går när jag skrev om Islandsberg och beskrev det som ett blåshål kom jag att tänka på att ordet blåshål, beroende på sammanhanget, kan ha en helt annan betydelse. I Oman till exempel har tidens tand och vågornas svall genom åren mejslat ut små kanaler i klipporna. Det leder i sin tur till att små gejserliknande fontäner av luft och vatten bildas när vågorna rullar in från Indiska Oceanen. http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Oman2

Föga originellt kallas dessa fenomen "blow holes", som i sin tur med dåligt uttal (blue) och felaktig association från min sida, före besöket, översattes till ensamma grottorna.

Jag kan lova att det var en upplevelse att se såväl turister som inbyggare stå över hålen när luften kom och sedan försåka hoppa undan innan vattnet sprayades på. Gissa om några blev rejält våta.

Empty Quarter

För drygt två år sedan hade jag förmånen att delta i den första charterresan från ett västland till Oman. Det vill jag lova var en upplevelse utöver det vanliga. Vid ankomsten till flygplatsen i Salalah fanns en stor mottagningskommitté med vice inrikesministern i spetsen. Brandbilar saluterade med vattenkanoner och folkloreartister uppträdde. Det hela följdes sedan upp med en jättefest på hotellet om aftonen.

Från Salalah gavs möjlighet att ge sig ut i öknen Rub-al-Kali för att sova under stjärnhimlen. Kontrasterna är stora när vi lämnar kusten och åker upp i de grönskande bergen, för att så småningom möta öknen. I en remsa från området runt Salalah och en bit upp i bergen har man från juni till augusti monsunregn. Det är man ensamma om på Arabiska halvön och det ger dem en hel del turister från andra ökenländer som vill känna på hur det är med svalka och regn.

Efter två timmars jeepåkande anlände vi till den lilla staden Ubar som av UNESO upphöjts till världsarv. Ubar omnämnes i såväl Bibeln som Koranen och som den försvunna staden. Den var tidigare en stor handelsplats som ingick i frankincensetraden från Indiska oceanen till medelhavet. Frankincense är en väldoftande rökelse som utvinns av kåda från ett träd som i stort sett bara finns i Dhorfarbergen runt Salalah. Under historisk tid var rökelsen högre värderad än guld.
Efter att ha besiktat utgrävningarna och det lokala muséet, möttes vi av shejken Mabrook bin Ahmed Masins som tog oss vidare ut i Rub al Kalis sandhav. Beräknad tid till lägret var en timma, men efter tankning och punktering tog det nära tre timmar. Det var en hissnande färd först på stenhård dammig väg sedan ut i lössanden. Om man körde saktare än 80 km/h fastnade man i sanden,

körde man för fort sladdade det.
Det var på något sätt som att köra i snö.

Fram kom vi i alla fall och fick ett minne för livet. Redan strax efter sex var det mörkt och mot en orangefärgad himmel dök Venus upp. Därefter tändes den ena stjärnan efter den andra. Även för det lekamliga var det väl sörjt. I fotogenlampans och lägereldens sken serverades vi en väl tilltagen buffé och fick höra historier och sagor hela kvällen. Vi tilldelades var sin tältsäng, filt och kudde och sedan var det i det närmaste magiskt att ligga på rygg under den gnistrande stjärnklara himlen. Stjärnljuset reflekteras mot den ljusa sanden, nattdjurens läten hörs och enorma stjärnfall syns. Då känns det syndigt att somna.

Men, det är minst lika fantastiskt att vakna och uppleva soluppgången i öknen.

Fler bilder: http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Oman