Empty Quarter

För drygt två år sedan hade jag förmånen att delta i den första charterresan från ett västland till Oman. Det vill jag lova var en upplevelse utöver det vanliga. Vid ankomsten till flygplatsen i Salalah fanns en stor mottagningskommitté med vice inrikesministern i spetsen. Brandbilar saluterade med vattenkanoner och folkloreartister uppträdde. Det hela följdes sedan upp med en jättefest på hotellet om aftonen.

Från Salalah gavs möjlighet att ge sig ut i öknen Rub-al-Kali för att sova under stjärnhimlen. Kontrasterna är stora när vi lämnar kusten och åker upp i de grönskande bergen, för att så småningom möta öknen. I en remsa från området runt Salalah och en bit upp i bergen har man från juni till augusti monsunregn. Det är man ensamma om på Arabiska halvön och det ger dem en hel del turister från andra ökenländer som vill känna på hur det är med svalka och regn.

Efter två timmars jeepåkande anlände vi till den lilla staden Ubar som av UNESO upphöjts till världsarv. Ubar omnämnes i såväl Bibeln som Koranen och som den försvunna staden. Den var tidigare en stor handelsplats som ingick i frankincensetraden från Indiska oceanen till medelhavet. Frankincense är en väldoftande rökelse som utvinns av kåda från ett träd som i stort sett bara finns i Dhorfarbergen runt Salalah. Under historisk tid var rökelsen högre värderad än guld.
Efter att ha besiktat utgrävningarna och det lokala muséet, möttes vi av shejken Mabrook bin Ahmed Masins som tog oss vidare ut i Rub al Kalis sandhav. Beräknad tid till lägret var en timma, men efter tankning och punktering tog det nära tre timmar. Det var en hissnande färd först på stenhård dammig väg sedan ut i lössanden. Om man körde saktare än 80 km/h fastnade man i sanden,

körde man för fort sladdade det.
Det var på något sätt som att köra i snö.

Fram kom vi i alla fall och fick ett minne för livet. Redan strax efter sex var det mörkt och mot en orangefärgad himmel dök Venus upp. Därefter tändes den ena stjärnan efter den andra. Även för det lekamliga var det väl sörjt. I fotogenlampans och lägereldens sken serverades vi en väl tilltagen buffé och fick höra historier och sagor hela kvällen. Vi tilldelades var sin tältsäng, filt och kudde och sedan var det i det närmaste magiskt att ligga på rygg under den gnistrande stjärnklara himlen. Stjärnljuset reflekteras mot den ljusa sanden, nattdjurens läten hörs och enorma stjärnfall syns. Då känns det syndigt att somna.

Men, det är minst lika fantastiskt att vakna och uppleva soluppgången i öknen.

Fler bilder: http://picasaweb.google.com/nordtorp.pp.se/Oman