Värd en resa.

Nu när båtarna och klockorna är på plats, vimpeln nertagen och utemöblerna snart inne. Då vore det väl sjutton om jag inte skulle få åka dit, där det är varmare. Som Hedblom sa, när man kan gå anständigt klädd utan att varken svettas eller frysa, då é´dé gött. Får man dessutom ett glas rött så leker livet i sunnanvinden.

Ålderstecken?

Efter en natt med åttagradig kyla lämnade jag ett vårlikt Nordtorp i går morse för att träffa några sysslingar i Trollhättan. Det är inte klokt så många trevliga människor man möter i släktforskningens kölvatten. Inte nog med att jag fick massor med muntlig information, jag fick också låna med mig, för inskanning, såväl foton som skriftlig dokumentation om släktbravader ända från sextonhundratalet. Dessutom bjöds det på njutning för både mage och öra i form av soppa och musicerande på hög nivå. Dagen avslutades med Berättarafton på Muséet i Uddevalla där Gunnar Klasson http://uddevallare.blogspot.com/med sedvanlig bravur visade intressanta bilder från förr och den kunniga publiken rätade ut de flesta frågetecken som fanns. Även här träffade jag en massa trevliga människor såväl nya som gamla bekanta. Då slog mig tanken. Är det ett ålderstecken att man blir intresserad av historia, släkt, trots man är lika barnslig som förut? Då är det inte en dag för tidigt. Livet är ju inte bara musik, resor, trav och båtar. Men transporterna tar på krôppastôllen.