Evert Taubes födelsedag och.....

Idag den 12 mars 2010 är det 120 år sedan Evert Taube föddes. Denne nationalskald, som enligt egen utsago, var mer uppmärksammad för sina visor i lustigt lag än för djupet i sin diktning. Nåväl, hade inte Evert funnits hade det blivit en lucka mellan Bellman och Wreesvijk och ingen hade tjänat på det.

Men inte nog med Evert, idag är det också 35 år sedan Mumien, sonen d.ä och jag flyttade in i nybyggt hus i Nordtorp. Här föddes sedemera även sonen d.y. och nu är det inte många månader kvar att leva här. Det är mark och avloppsarbeten som skjutits på i Vinterns järngrepp. Men före midsommar bör vi ha bytt adres från Nordtorp 31 till Nordtorp 29. Jag hoppas Everts musik kommer att flöda nere på gården i minst samma utsträckning som den har gjort här uppe på Tån. Det man som GGG saknar mest är besök av kompisar som vill spela och sjunga. Förr gick det inte en dag utan en låt. Nu blir det en halv låt i veckan och det låter för djävligt och då blir det ännu längre till nästa. Vilken som är Everts bästa låt får ni gärna tala om för mig. Jag misstänker att det finns många bud. Själv vill jag nämna tre. "Västanvind," "Sjuttonde Balladen," "Ernst George Johansson från Uddevalla." Det finns 150 till alla med det gemensamt att de ger en berättelse till en härlig melodi.

Kansanvalistusseura (Folkbildning)

Ett märke dök upp ur gömmorna och satte igång fantasin i Nordtorp. Jag drog slutsatsen att det var ett gammalt deltagarbevis på en kongress eller liknande. Då det också fanns vissa likheter med en gammal bolsjeviklogga jag sett vid något tillfälle och jag håller på med en research om svenskars deltagande på den röda sidan i Finska inbördeskriget låg det nära till hands att tro på en sossekongress eller liknande i Karelen. När det gällde politiken hade jag fel men ett deltagarbevis var det. Jag har fått hjälp av Mumiens släktingar Vuokko och Eero Hokkanen som kan berätta att det var en Sång och musikfestival. Festivalen anordnades i Karelen den 15-17 juni 1906 och därför är Karelens vapen i avbildat i märket .

Kansanvalistusseura (Folkupplysningssälskapet), en finländskorganisation för folkbildning grundades i Jyväskylä år 1874. Till en början var syftet att utge billig och populär litteratur på finska och svenska, men många andra projekt i folkbildningens intresse har genomförts.Sällskapet ordnade regelbundet sång- och musikfestivaler i Finland mellan åren 1884och 1935. Vid varje festival togs fram ett märke som deltagarna bar för att markera sin delaktighet och Hokkanens har varit vänliga nog att bifoga flera märken där medlemmar av familjen har deltagit.

Den nionde festivalen hölls även den i Karelen den 18-20 juni 1896, med Storfurstendömet Finlands vapen samt Karelens vapen och notrader.

Den tjugonde sång- och musikfestivalen hölls i Sortavala, Karelen, den 28 juni 1926 och här var var två medlemmar av familjen representerade med olika nyanser av samma bild. Kanske var det blå för män och rosa för kvinnor?

Visst kan man riktigt höra ljudet från kantelen som syns på de nedersta bilderna.

Kanonmiddag i Haga.

En sådan god middag med tillbehör som vi serverades i Haga i går är man inte bortskämd med. Tack för den och för trevlig samvaro. Nu får det vilas en stund.
Bloggen kommer att vara inaktiv några dagar.

Ålderstecken?

Efter en natt med åttagradig kyla lämnade jag ett vårlikt Nordtorp i går morse för att träffa några sysslingar i Trollhättan. Det är inte klokt så många trevliga människor man möter i släktforskningens kölvatten. Inte nog med att jag fick massor med muntlig information, jag fick också låna med mig, för inskanning, såväl foton som skriftlig dokumentation om släktbravader ända från sextonhundratalet. Dessutom bjöds det på njutning för både mage och öra i form av soppa och musicerande på hög nivå. Dagen avslutades med Berättarafton på Muséet i Uddevalla där Gunnar Klasson http://uddevallare.blogspot.com/med sedvanlig bravur visade intressanta bilder från förr och den kunniga publiken rätade ut de flesta frågetecken som fanns. Även här träffade jag en massa trevliga människor såväl nya som gamla bekanta. Då slog mig tanken. Är det ett ålderstecken att man blir intresserad av historia, släkt, trots man är lika barnslig som förut? Då är det inte en dag för tidigt. Livet är ju inte bara musik, resor, trav och båtar. Men transporterna tar på krôppastôllen.