Ålderstecken?

Efter en natt med åttagradig kyla lämnade jag ett vårlikt Nordtorp i går morse för att träffa några sysslingar i Trollhättan. Det är inte klokt så många trevliga människor man möter i släktforskningens kölvatten. Inte nog med att jag fick massor med muntlig information, jag fick också låna med mig, för inskanning, såväl foton som skriftlig dokumentation om släktbravader ända från sextonhundratalet. Dessutom bjöds det på njutning för både mage och öra i form av soppa och musicerande på hög nivå. Dagen avslutades med Berättarafton på Muséet i Uddevalla där Gunnar Klasson http://uddevallare.blogspot.com/med sedvanlig bravur visade intressanta bilder från förr och den kunniga publiken rätade ut de flesta frågetecken som fanns. Även här träffade jag en massa trevliga människor såväl nya som gamla bekanta. Då slog mig tanken. Är det ett ålderstecken att man blir intresserad av historia, släkt, trots man är lika barnslig som förut? Då är det inte en dag för tidigt. Livet är ju inte bara musik, resor, trav och båtar. Men transporterna tar på krôppastôllen.

Trevligt besked.

Åter igen skiner solen över Nordtorp. Och i dag stannar jag hemma och njuter av den. I går när jag var i Uddevalla var det solglasögon på de första två milen därefter körde jag rätt in i diset och det varade hela dagen. Dis var det inte i släktforskarföreningen (även om det tydligen finns ett släktprogram som heter Disgen) utan jag hade en mycket givande dag då jag träffade ett antal personer som villigt delade med sig av sina kunskaper. Ett antal nya kontakter knöts, gamla friskades upp och förutom att det var så långt hem på kvällskanten var det en perfekt dag.
Persiennerna, till altandörrarna, som vi beställde i maj har kommit, snacka om snigelpost. Jag skall aldrig mer köpa tillbehör från en dörrtillverkare. Persiennerna till fönstren vi bytte samtidigt köpte vi lokalt och de har varit på plats sedan midsommar.
Justering av den nya fläkten i duschen hoppas jag också blir färdig innan nattgästerna kommer i morgon kväll.

Släktforskning.

I dag är jag på gott humör. Jag hade turen och få tag i ett par personer i går kväll som kunde hjälpa mig att räta ut en del frågetecken i släktträdet och dessutom ge mig ytterligare en kontakt med bra koll. Det tar jag i morgon för i dag bär det av till barndomsstaden för att deltaga i ett möte med andra släktforskare. Att Lützendimman från i går har lättat och vädret visar sig från sin bästa sida lättar upp bilresan. Dessutom måste jag göra ett val då man chockhöjde etanolen i går. Det blir nog bensin, eller....

Okänd fotograf.

Världen är liten.

I förra veckan var jag hembjuden till en gammal lekkamrat. Han hade bosatt sig i ett gammalt skolhus i närheten av Ellenö. Gårdsnamnen runt om är de jag ständigt stöter på när jag gör mina försök till släktforskning. Tänk om någon förfader har gått i skolan här.

Drunkningsolycka 1921.

I mitt släktforskningsarbete stötte jag på ett par som var såväl farbror och faster som morbror och moster till min far. Ingen visste mer än att de hade omkommit i en drunkningsolycka i Rjukan, Norge. Efter att förgäves ha letat på nätet efter en notis vände jag mig till en journalist på Arbeiderbladet i Rjukan och fick respons. Arbeiderbladet startade först 1923 men det hade funnits fler tidningar. Inom några dagar hade Egil Stensrud som han heter plöjt genom arkiven hos flera andra tidningar och hittat vad jag sökte samt även dödsannonsen. Tack Egil, nu vet jag att det finns goda grannar på fler ställen än i Nordtorp.

Lätt att halka snett.

Benet medgav bilkörning i dag så jag var inne på biblioteket och tittade på mikrofilmer av kyrkoböcker. Orsaken till det var att jag häromdagen ringde upp en gammal Uddevallabo i förskingringen för att vidimera några uppgifter jag fått om en förmodad släkting. Han hade helt andra namn än de jag fått från annat håll. Så när jag nu följde upp källorna visade det sig att hans var riktiga och att jag halkat helt snett med en släktgren. Jag börjar om med den men gläds åt att jag lärde känna en ny trevlig person.

Onsdagsnöjen

I går var jag på resande fot. Huvudmålet var förstås Gunnar Klassons berättarafton i Uddevalla, men det hanns även med en hel del annat under dagen. Genom Gunnar har jag kommit i kontakt med flera gamla vänner från barn- och ungdomsåren. Och faktiskt fick jag genom en av dessa vänner kontakt med en kusin som jag inte träffat sedan 1963. Nu besökte jag henne på väg till Uddevalla.
Det var mycket trevligt och dessutom fick jag några gamla ateljefoton på mina föräldrar och mig. Jag fick även låna flera fotoalbum så att jag kan skanna in bilder på gamla släktingar.
Därefter bar det av till en av de gamla kompisarna i Uddevalla för kaffe och en pratstund. Under eftermiddagen dök det upp ytterligare en kamrat och minnena flödade. Det var en bra uppladdning inför kvällens övningar som ni kan läsa mer om på Gunnars blogg. http://uddevallare.blogspot.com/