Integritet.

Med jämna mellamrum förs det debatter i TV och andra media, huruvida vi i brottsbekämpande syfte skall tillåta övervakningskameror eller ej. Det kan gälla övervakning av tvättstugor, allmänna platser, trädgårdar etc. etc. Dessa diskussioner avslutas alltid med att någon förståsigpåare talar om hur kränkande det är för integriteten. Men vadå? Så länge jag inte gör något olagligt är det väl OK att jag blir filmad om det kan motverka inbrott, snatteri och våldsdåd. Min slutsats, den som har rent mjöl i påsen löper ingen risk.
Vad som inte pratas lika mycket om är hur människor hanteras i sjukvården. Där skall patienter med svåra smärtor ligga i korridorer och inför öppen ridå berätta sitt lidandes historia för läkare som kanske dessutom har svårt med språket. Nästan lika illa är det för de lyckligt lottade som fått ett riktigt rum. Där blandas det friskt. Döende patienter får ligga på samma rum som de med inte lika allvarliga krämpor. Sist jag var inlagd låg jag på samma rum som en gubbe som de hade möte om. Anhöriga, socialare, läkare och ytterligare någon vände upp och ned på den gamles liv. Jag fick som utomstående reda på att han inte kunde hålla avföringen, inte kunde sköta övrig hygien och att han skulle amputeras ytterligare en bit. Hans ekonomi nagelfors också och till slut kände jag mig föranlåten att fråga om någon kunde hjälpa mig ut så jag slapp höra mer. Här finns det utrymme för stora integritetssäkrande åtgärder och jag hoppas den här diskussionen kan vridas på rätt köl. Ge människor en värdig vård med full integritet såväl vid övergående sjukdomar som i livets slutskede.