Eva-Karins konstutställning 2009.

Den uppmärksamme bloggläsaren har säkert redan sett att jag lagt ut ett bildspel på bloggen från Eva-Karins utställning. Det är såväl målningar, keramik, textil och teckningar. Dessutom syns en del av besökarna på bild. För att riktigt njuta av bilderna föreslår jag att du klickar på bilden för att få ett mer tittvänligt format och sedan bläddrar i din egen takt. Och vill du se mer boka in en Kinnekullevårrunda första helgen i maj. Jag återkommer med detaljer. Dessutom hoppas jag att så många som möjligt fick njuta av Maharajahs uppvisning på Parisbanan Vincennes i går.

Solig avslutning på lovet.

Idag var jag riktigt sugen på att gå ut i solen när jag såg alla skidåkare. Vis av tidigare misstag väntade jag till efter lunch innan jag tog på nödvändig utstyrsel och kastade mig ut. Det räckte med att komma utanför verandan för att inse att det blåste snålt från nordost och att de sextio graderna i solfångaren var i sydläge. Då gör jag lite nytta istället tänkte jag och hastade in i ladugårdens uppvärmda verkstad. Där var sex grader, men jag lovar att det kändes varmt. En sladd väntade på att få kopplingsdon iskruvat så då leker jag elektriker och spar 600 kr/tim. Det gick inget vidare då jag inte hade glasögon med mig och det var helt omöjligt att få in sladden i skruven. Jag gör det vid ett annat tillfälle tänkte jag och bar istället in en korg ved så sparade jag 30 kWh á 1,05. Därefter var jag Mumien behjälplig med att montera hissgardiner i SOLrummet. Jag vet inte vad en sådan montör kostar i timmen men eftersom vi var två så sparade vi nog minst 500 SEK. Det är märkligt att jag klarar så mycket när "bästföredatumet" har gått ut för länge sedan, men Mumien säger att ont krut förgås inte så lätt! Umkraut vergeht nicht so leicht säger de i England?!

Tendensen är ojämn.

Företagen gör rekordvinster. Börsen sjunker. Elpriset är högt. Räntan höjs. Temperaturen sjunker. Kan man då hoppas på att Maharajah, i Ready Cashs frånvaro, håller i Prix du Paris på söndag. Några glädjeämnen är vi väl värda?

Det är en polygonpunkt.

Dessa punkter skall ej sammanblandas med polygami utan är en geografisk mätpunkt vilken är basen för det koordinatsystem som används när man gör olika mätningar i geografiska nät. Flera polygonpunkter som användes samtidigt kallas Polygontåg. Punkt som är gemensam för flera olika polygontåg kallas Nätpunkt. Den avbildade Polygonpunkten syns faktiskt inte i bild då den är under snön. Distanspålen som visar var punkten ligger är så kort att både folk och fä riskerade att skada sig på den vassa toppen så en stängselstolpe sattes intill och då vaknade lantmätaren och kom med en ännu längre metallpinne. Så nu festar vi lugnt vidare på vår grillplats bakom källaren och konstaterar att höjden över havet är 227 meter.

Sökningen är avslutad.

Efter helgerna ställdes julgranen (som gått till historien som årets innegran) käckt på svaj bredvid vedboden där den var tänkt att hamna efter kvistning. Men tämligen omgående blåste den i väg långt ut på åkern. Som vän av ordning pulsade Mumien ut i den djupa snön, drog hem granen och kilade fast den vid ladugårdsknuten. I helgens storm försvann den och vi har nu i bästa stil men utan framgång sökt av ett område med 100 meters radie. Vi får hoppas den inte har blåst in i någons trädgård och ligger där och skräpar. Nu har det varit snöstorm igen så vi hoppas att det som gömts i snö kommer fram innan påskelden skall avnjutas och har därför lagt ärendet i arkivet under rubriken cold cases.

Vad är detta?

Som ledtråd kan nämnas att klockan är 12.10 (Vintertid) idag. Det innebär att skuggan pekar mot norr.

Även resten av dagen har varit händelserik. Genom de starka vindar vi brottats med den senaste veckan hade en plåt på ladugårdstaket lyft sig. Men plåtslagarna var här i morse och skruvade fast såväl reglar som plåt. Så det klarade sig även denna gång utan större katastrofer, tack för det Magnus. Snö och blåst under natten hade även lyft brevlådelocket så Borås Tidning och Travronden hade nästan återgått till pappersmassestadiet innan jag lyckades att bära in dem. Dagen har i övrigt varit vacker och solvärmen har värmt vatten till 59,7 grader C. Jag har för övrigt också låtit mig imponeras av landsvägsnöröjningsentreprenörerna. Först sandade de och därefter plogades det jämnt och snyggt så att isen kan lägga sig i natt. Man bilisterna behöver ju inte vara särskilt oroliga över stenskott.

Egypten, ett fantastiskt land!

När fredliga demonstranter attackeras av regimens inhyrda huliganer är det lätt att glömma hur mycket intressanta platser det finns i detta gamla land. Och där det för många år sedan fanns en kultur som var världsledande inom de flesta vetenskaper som astronomi, medicin, infrastruktur etc, etc. Dessutom hade de heliga katter. Antagligen var en katt värd mer på den tiden än ett männikoliv är för dagens makthavare. Trots att jag varit i landet tre gånger står det högt upp på min önskelista. Tänk att få vanka omkring på Egyptiska muséet tre/fyra timmar om dagen i ett par veckor. Det blir för många intryck om man går omkring för länge. Samma sak när man springer med i en turistgrupp som klarar det hela på två timmar. Första gången vi var där åkte vi nåt liknande Kielfärjan från Cypern till Port Said. Därefter följde en uppvisning hur man uppehåller säkerheten. Först en pansarbil med kanon. Därefter två polisbilar följda av sex bussar, ytterligare en pansarbil och två polisbiar och sex bussar till. Konvojen avslutades med ytterligare två polisbilar och en pansarbil. Nämnas kan att den sjätte bussen i varje avdelning var tom och alltså avsedd som reserv om någon buss skulle mankera. När vi åkte genom Port Said i rasande fart var alla vägkorsningar avspärrade och vaktade av militär och polis så ingen störde vår framfart. Väl ute på motorvägen låg alla fordon i konvojen placerade på ett sådant sätt i de två filerna att ingen skulle kunna köra om eller ta sig in i konvojen. Det enda som störde var tre militärkontroller där alla fick stanna för att militären skulle kunna var säkra på att det var samma människor i bussarna som från start. Men döm om vår förvåning när vi kom fram till Cairo och den enorma trafiken där. Då splittrades konvojen på ett ögonblick och vi såg varken polis, militär eller de andra bussarna förrän vi kom fram till pyramiderna. Det gick bra. Vi skulle inspektera en av pyramiderna från insidan och rätt vad det var så fick man gå hukande och böjd. Det kostar på den fete och late och efter en stund hör jag hur det fnissas bakom ryggen. När jag sneglar bakåt ser jag att all går i fullhöjd utom jag. Men man måste ju bjuda på sig själv. Därefter var vi på marknaden och det bestående minnet är hur en slaktare stod i trettio graders värme och nackade hönor som han lade på ett bord i solskenet i avvaktan på plockning. Vid ett senare tillfälle har vi åkt buss från Eilat i Israel medelst en tunnel under Suezkanalen till Cairo för att se ljus och ljudspel i mörkret vid pyramiderna. Det var kallt och Mumien fick stanna på hotellet med migrän som så småningom botades av roomservice med ett migränte. På natten vaknade jag och frös. Jag trodde luftkonditioneringen var på, men det var bara så kallt. Även en utflykt till Luxor och Konungarnas dal har vi gjort med samma erfarenhet. Man måste ha gott om tid så att studiebesöken ger önskat utbyte. Men ett fantastiskt land är det och vi får väl vänta till dess att tillfället yppar sig. Foton från Cairo har jag bara på Diabilder och när jag bytte till Windows 7 så lade scannern ner rörelsen p g a att den inte går att uppgradera, så några bilder bir det inte innan jag sparat ihop till en ny scanner och skrivare. Tre år gammal, jättebra men går inte att använda nu.

Ingen har det så bra som jag.

Ibland fastnar det en melodi eller en textrad i huvudet som återkommer vad jag än tänker på. Idag är det Finn Zetterholms lilla dikt. "Ingen har det så bra som jag, ingen förutom, så vitt jag vet, min bror som ligger i sprit uppå riksmusét"som tjatar om och om. Då kommer jag plötsligt underfund med vilken kvalificerad gnällspik jag har blivit. Det är för kallt, för mycket snö, ont här och ont där. Och inte har jag något att skriva om. Och det är klart att visst får jag klaga på det, men jag får ju inte glömma bort att ingen har det så bra som jag! Under de senaste dagarna som jag varit tyst har jag varit i Ödsmål, Ljungskile, Uddevalla, Göteborg och Borås. Jag har träffat flera gamla kompisar och varit på Berättarafton. På lördagseftermiddagen hade vi kalas och jag lyckades återigen med en kryddning utan recept. Söndagen bjöd på ett underbart väder så vi skippade springbandet och tog en timmes promenad i solskenet i stället. När vi kom hem dukade vi upp kaffe i lä av brygghuset och satt och njöt i solskenet till dess det var dags att avnjuta Maharajah i Prix de Amerique. En kanoninsats av såväl häst som kusk gav 2,2 miljoner till det fattiga stallet med 6000 delägare. Dessutom har jag förmånen att bo i Nordtorp så det är sant att det är inte många som har det så bra som jag. Tänk om vi hade bott i Cairo då kanske Mumien hade blivit stulen. Det var ju två mumier på Egyptiska muséet som blev stulna i samband med plundringsvågen som red på de seriösa demonstrationerna.