Att välja vårdcentral.

I många år har jag varit trött på att upprepa mitt lidandes historia varje gång jag behöver läkarhjälp. Ty så gott som vid varje besök är det en ny stafettläkare som skall försöka lära känna mig och mina problem. Om man sedan har flera problem samtidigt blir förvirringen total då de bara greppar ett problem vid varje tillfälle. Resultatet blir för min del att jag känner att de upplever mig som en gnällspik och tar det mesta med en klackspark. Uppföljning av remisser - svar och undersökningar blir minst sagt ytliga. Då kommer kamraterna med glada tillrop "du måste byta vårdcentral", vi har ju valfrihet. Det låter ju bra men hur vet jag vad jag skall välja? Jag hittade en sida på nätet där alla vårdcentraler i Borås fanns uppräknade med några urvalskriterier.  Där hade alla hade fått i princip samma värdering som min nuvarande remisscentral. Men inte ord om det finns tillsvidareanställd (fast) läkare. Om jag byter så kanske den nya också har lokalerna bemannade med giriga stafettläkare. Än en gång tvingas jag konstatera att valfriheten inte är så stor. Mitt recept är att rensa ut bland politikerna, tillsätta en utredning med kvalificerade organisatörer och bygga en sjukvårdsorganisation som ger skattebetalarna utdelning på deras insatser. Men det kanske blir för intrigitetskränkande. Nu skall jag ju elkonverteras på Skene lasarett nästa vecka. Då blir det intressant att se vem som tar hand om medicineringen, vilken enligt läkaren på Södra Älvsborgs Sjukhus skall ändras efter åtgärden.
Om ni vill läsa om turerna inom sjukvården i vår regionen vill jag starkt rekommendera Uddevallabloggen som i flera år har haft en undersökande och avslöjande journalistik i ämnet.

Ingen har det så bra som jag.

Ibland fastnar det en melodi eller en textrad i huvudet som återkommer vad jag än tänker på. Idag är det Finn Zetterholms lilla dikt. "Ingen har det så bra som jag, ingen förutom, så vitt jag vet, min bror som ligger i sprit uppå riksmusét"som tjatar om och om. Då kommer jag plötsligt underfund med vilken kvalificerad gnällspik jag har blivit. Det är för kallt, för mycket snö, ont här och ont där. Och inte har jag något att skriva om. Och det är klart att visst får jag klaga på det, men jag får ju inte glömma bort att ingen har det så bra som jag! Under de senaste dagarna som jag varit tyst har jag varit i Ödsmål, Ljungskile, Uddevalla, Göteborg och Borås. Jag har träffat flera gamla kompisar och varit på Berättarafton. På lördagseftermiddagen hade vi kalas och jag lyckades återigen med en kryddning utan recept. Söndagen bjöd på ett underbart väder så vi skippade springbandet och tog en timmes promenad i solskenet i stället. När vi kom hem dukade vi upp kaffe i lä av brygghuset och satt och njöt i solskenet till dess det var dags att avnjuta Maharajah i Prix de Amerique. En kanoninsats av såväl häst som kusk gav 2,2 miljoner till det fattiga stallet med 6000 delägare. Dessutom har jag förmånen att bo i Nordtorp så det är sant att det är inte många som har det så bra som jag. Tänk om vi hade bott i Cairo då kanske Mumien hade blivit stulen. Det var ju två mumier på Egyptiska muséet som blev stulna i samband med plundringsvågen som red på de seriösa demonstrationerna.