Behöver vi vårdcentralerna?

I många år har jag pläderat för att Regioner/Landsting skall läggas ner och deras uppgifter tas över i den största delen av staten. Det är ohållbart med den organisation som finns idag inom sjukvården och hur den drabbar patienter. Jag har i flera år följt debatten på Uddevallabloggen och lokalpressen och är helt övertygad om att det, inte minst inom sjukvården, är en lekstuga för politiker med en mycket ytlig kompetens inom området. Det pratas vitt och brett om att vi kan byta vårdcentral om vi inte är nöjda. Men vad vi byter till är mycket osäkert. Alla dras ju med problemen med stafettläkare och dessa girigbukar är ju grunden till att vi patienter blir otrygga. Remisser sänds och sedan får man mycket professionell hjälp och vård på specialistenheterna. Men vem följer upp att allt går väl efter det att kontakten bryts när man är färdigvårdad. Snarast känner man sig som man besvärar när man vill ta ett EKG eller andra prover. Då måste doktorn säga att det är OK. Vilken läkare har du frågar distriktssköterskan då. Ingen speciell men sist var jag hos en som jag inte hade varit hos förut svarar jag troskyldigt. Då får vi kolla din journal. Ja tyvärr, han är inte kvar längre men jag bokar in dig hos cvbnm så får han bedöma om det behövs. Ner och möter denne läkare som säger vi behöver ett EKG och några blodprover. Men för blodet skall du vara fastande så du får komma tillbaka i morgon. Tiden läggs alltså på att göra en bedömning jag redan gjort.  Förra veckan när jag upptäckte att mina blodförtunnarkapslar var slut så ringde jag till vårdcentalen och bad att jag skulle få nya. Nej, de var så dyra så det fick de inte skriva ut. Ring till Hjärtkliniken på SÄS var rådet. De hade öppet 08.00-11.00 och då var det upptaget hela tiden. Jag gick då in med banklegitimation på Mina sidor och hittade en blankett som skulle fyllas i. Du får din medicin inom fyra dagar stod det och en avisering på din mail. När jag gick in och kollade Mina sidor hade det gått nio dygn  och ändå låg det kvar som oläst. Nej fram med en ny huvudman för sjukvården så att vi medborgare får en värdig, jämlik och adekvat behandling i hela Sverige.

Att välja vårdcentral.

I många år har jag varit trött på att upprepa mitt lidandes historia varje gång jag behöver läkarhjälp. Ty så gott som vid varje besök är det en ny stafettläkare som skall försöka lära känna mig och mina problem. Om man sedan har flera problem samtidigt blir förvirringen total då de bara greppar ett problem vid varje tillfälle. Resultatet blir för min del att jag känner att de upplever mig som en gnällspik och tar det mesta med en klackspark. Uppföljning av remisser - svar och undersökningar blir minst sagt ytliga. Då kommer kamraterna med glada tillrop "du måste byta vårdcentral", vi har ju valfrihet. Det låter ju bra men hur vet jag vad jag skall välja? Jag hittade en sida på nätet där alla vårdcentraler i Borås fanns uppräknade med några urvalskriterier.  Där hade alla hade fått i princip samma värdering som min nuvarande remisscentral. Men inte ord om det finns tillsvidareanställd (fast) läkare. Om jag byter så kanske den nya också har lokalerna bemannade med giriga stafettläkare. Än en gång tvingas jag konstatera att valfriheten inte är så stor. Mitt recept är att rensa ut bland politikerna, tillsätta en utredning med kvalificerade organisatörer och bygga en sjukvårdsorganisation som ger skattebetalarna utdelning på deras insatser. Men det kanske blir för intrigitetskränkande. Nu skall jag ju elkonverteras på Skene lasarett nästa vecka. Då blir det intressant att se vem som tar hand om medicineringen, vilken enligt läkaren på Södra Älvsborgs Sjukhus skall ändras efter åtgärden.
Om ni vill läsa om turerna inom sjukvården i vår regionen vill jag starkt rekommendera Uddevallabloggen som i flera år har haft en undersökande och avslöjande journalistik i ämnet.

Logistik och informationsproblem.

Att vi patienter får professionell behandling och gott bemötande när vi väl har hamnat på en avdelning eller klinik, som behandlar den typ av sjukdom vi lider av, det tror jag de flesta håller med om. Men vägen dit är snårig och kantad av byråkratiska problem.
Några exempel: En läkare på Remisscentralen hade fått besked om att man vid en undersökning av min galla hade upptäckt en utvidgning av min Aorta. I och för sig var det känt sedan tidigare då alla 65-åringar i Västra Götaland kallas till en ultraljudsundersökning av Aortan. När jag gjorde den undersökningen för ett och ett halvt år sedan bestämdes det att den skulle följas upp med en ny undersökning sommaren 2012. Nu fick jag ju så att säga den undersökningen på köpet i och med gallproblemen så då skickade undersökande läkare 30/4 ett papper till Remisscentralen att han rekommenderade en ny undersökning 2014 och att planerad undersökning skulle ställas in. Denna skrivelse ankom till Sandareds Remisscentral 2012-10-24 men undersökningen var då redan genomförd i Augusti till en onödig kostnad och någon annan patient gick miste om en tid.
I höst har jag fått remiss till röntgen av stora delar ryggen samt ett knä. Långa köer på röntgen men det löste man på ett positivt sätt genom att skicka mig till Ulricehamns gamla sjukhus. Trevliga damer tog emot och konstaterade att med mitt personnummer skulle ryggen röntgas från många vinklar. Ja, och så knäet pep jag. Det kan vi inte göra när det inte står på remissen men jag ringer till Borås och hör om de vet något. Jodå remissen fanns men de hade glömt att skicka med den. Men damerna i Ulricehamn kunde ta beslut på egen hand och fotade knät så att Boråsarna får se benet. Fler Ulricehamnare i sjukvården blir sens moralen i denna klagoskrift. Nu återstår det bara att se om remisskrivaren får bilderna innan stafettpinnen har växlats så att han kan skriva en remiss på åtgärder. Annars blir det repris på mitt lidandes historia med en ny och en ny och en ny stafettläkare.

Jag hoppas vi kan få politiker som tar ansvar och administratörer som kan sitt jobb, innan vi som Västnytt antydde igår annekterar även Halland till denna koloss på lerfötter.