Behöver vi vårdcentralerna?

I många år har jag pläderat för att Regioner/Landsting skall läggas ner och deras uppgifter tas över i den största delen av staten. Det är ohållbart med den organisation som finns idag inom sjukvården och hur den drabbar patienter. Jag har i flera år följt debatten på Uddevallabloggen och lokalpressen och är helt övertygad om att det, inte minst inom sjukvården, är en lekstuga för politiker med en mycket ytlig kompetens inom området. Det pratas vitt och brett om att vi kan byta vårdcentral om vi inte är nöjda. Men vad vi byter till är mycket osäkert. Alla dras ju med problemen med stafettläkare och dessa girigbukar är ju grunden till att vi patienter blir otrygga. Remisser sänds och sedan får man mycket professionell hjälp och vård på specialistenheterna. Men vem följer upp att allt går väl efter det att kontakten bryts när man är färdigvårdad. Snarast känner man sig som man besvärar när man vill ta ett EKG eller andra prover. Då måste doktorn säga att det är OK. Vilken läkare har du frågar distriktssköterskan då. Ingen speciell men sist var jag hos en som jag inte hade varit hos förut svarar jag troskyldigt. Då får vi kolla din journal. Ja tyvärr, han är inte kvar längre men jag bokar in dig hos cvbnm så får han bedöma om det behövs. Ner och möter denne läkare som säger vi behöver ett EKG och några blodprover. Men för blodet skall du vara fastande så du får komma tillbaka i morgon. Tiden läggs alltså på att göra en bedömning jag redan gjort.  Förra veckan när jag upptäckte att mina blodförtunnarkapslar var slut så ringde jag till vårdcentalen och bad att jag skulle få nya. Nej, de var så dyra så det fick de inte skriva ut. Ring till Hjärtkliniken på SÄS var rådet. De hade öppet 08.00-11.00 och då var det upptaget hela tiden. Jag gick då in med banklegitimation på Mina sidor och hittade en blankett som skulle fyllas i. Du får din medicin inom fyra dagar stod det och en avisering på din mail. När jag gick in och kollade Mina sidor hade det gått nio dygn  och ändå låg det kvar som oläst. Nej fram med en ny huvudman för sjukvården så att vi medborgare får en värdig, jämlik och adekvat behandling i hela Sverige.

Logistik och informationsproblem.

Att vi patienter får professionell behandling och gott bemötande när vi väl har hamnat på en avdelning eller klinik, som behandlar den typ av sjukdom vi lider av, det tror jag de flesta håller med om. Men vägen dit är snårig och kantad av byråkratiska problem.
Några exempel: En läkare på Remisscentralen hade fått besked om att man vid en undersökning av min galla hade upptäckt en utvidgning av min Aorta. I och för sig var det känt sedan tidigare då alla 65-åringar i Västra Götaland kallas till en ultraljudsundersökning av Aortan. När jag gjorde den undersökningen för ett och ett halvt år sedan bestämdes det att den skulle följas upp med en ny undersökning sommaren 2012. Nu fick jag ju så att säga den undersökningen på köpet i och med gallproblemen så då skickade undersökande läkare 30/4 ett papper till Remisscentralen att han rekommenderade en ny undersökning 2014 och att planerad undersökning skulle ställas in. Denna skrivelse ankom till Sandareds Remisscentral 2012-10-24 men undersökningen var då redan genomförd i Augusti till en onödig kostnad och någon annan patient gick miste om en tid.
I höst har jag fått remiss till röntgen av stora delar ryggen samt ett knä. Långa köer på röntgen men det löste man på ett positivt sätt genom att skicka mig till Ulricehamns gamla sjukhus. Trevliga damer tog emot och konstaterade att med mitt personnummer skulle ryggen röntgas från många vinklar. Ja, och så knäet pep jag. Det kan vi inte göra när det inte står på remissen men jag ringer till Borås och hör om de vet något. Jodå remissen fanns men de hade glömt att skicka med den. Men damerna i Ulricehamn kunde ta beslut på egen hand och fotade knät så att Boråsarna får se benet. Fler Ulricehamnare i sjukvården blir sens moralen i denna klagoskrift. Nu återstår det bara att se om remisskrivaren får bilderna innan stafettpinnen har växlats så att han kan skriva en remiss på åtgärder. Annars blir det repris på mitt lidandes historia med en ny och en ny och en ny stafettläkare.

Jag hoppas vi kan få politiker som tar ansvar och administratörer som kan sitt jobb, innan vi som Västnytt antydde igår annekterar även Halland till denna koloss på lerfötter.

Bättre resurser till sjukvården.

Jag har bestämt mig för att inte göra några politiska inlägg på bloggen och speciellt inte på fredagar. Men efter veckans upplevelser kan jag inte låta bli. Först gogglade jag på begreppet sjukvård och fann på Wikipedia en artikel som inleddes med, Sjukvård är verksamheten att professionellt omhänderta sjuka och skadade. Det lyckas personalen på våra vårdenheter mycket bra med trots den katastrofala brist på ekonomiska resurser som råder. De politiker som skapat allt större upptagningsområden för sjukhusen utan att samtidigt skjuta till resurser för verksamheten måste snarast tas i örat och få förklarat för sig att man inte får leka med personalens arbetsmiljö och patienternas säkerhet. I mer än trettio år har jag haft klart för mig att Regioner/Landsting är ett onödigt byråkratiskt steg mellan stat och kommun. Men vad hjälper det att jag vet, det är ju politikerna som skall förstå och röja upp i den byråkratiska djungeln samtidigt som de skapar lika villkor för de vårdsökande i hela landet. Vi står här med en åldrande och därmed mer vårdkrävande befolkning och då duger det inte att skapa en massa chefsbefattningar med fallskärmar som vid utfall ger mer än vad en vanlig undersköterska tjänar på många år. Nu inser även jag att dessa fantasiskärmar är en "piss i Mississippi" i den stora budgeten men de sänder signaler som inte skall föraktas. Eller är det de skall? Väljarna/vårdtagarna bör sätta sig ner och titta efter vilka partier som har ansvaret för "rationaliseringarna" på resp. Landsting/region och fundera lite på hur det stämmer in på partiernas centrala uttalanden och löften. Det innebär för oss här i Väst att det inte finns många lokala partier att välja på. Förtroendet är så att säga förbrukat.
Men varför ilsknade jag till just nu undrar ni? Jo, det här var inte något nytt men jag har ännu en gång drabbats av hjärtflimmer och tvingats ligga på akutens hårda bänkar i många timmar för att sedan komma upp på Hjärtintensiven så är det så fullt att patienterna får ligga i korridorer, undersökningsrum och andra utrymmen. Det är helt oacceptabelt för både personal och patienter. Jag beundrar personalen som lyckas sprida lugn och värme kring sig och ge en fantastiskt bra vård under rådande förhållanden. Tack för det!

Torr och tråkig men ändå bäst.

Trots kylan i går kväll uppebarade sig för första gången i år världens mest kända klockfågel. Redan Evert Taube satte ju olika epitet på göken beroende på vilket väderstreck han hördes i. Nu började han i norr och då är det enligt Evert en torr och tråkig gök. Men sedan drog han sig sakta västerut och då blev det ju helt plötsligt en bästergök. Det var tur han inte hördes i söder för med en ny njurgrusattack i natt hade det inte varit så lustigt med en dödergök. Hade kanske känts som ett dåligt omen.
Jag skickade länken till mitt blogginlägg om äventyren på sjukhuset till Regionordföranden Roland Andersson. Det uppfattades som att jag sänt en skrivelse så nu är vi mitt uppe i en diskussion om kvalité och skatter. Jag sammanfattar den här på bloggen när den är slutförd.