Även en blind höna hittar ett korn.

Vid en partiledardebatt häromdagen i TV såg jag hur fru Lööf med en desperat blick kom fram till att här gäller det att få sagt något bra. "Ni måste hålla med om att det har startats många nya vårdcentraler, apotek och hemtjänstföretag under Alliansens tid", sade hon och såg lycklig ut. Ja, där måste hon få rätt. Men vad hon inte kom ihåg är kvaliteten på dessa nya företag. Hemtjänsten får vi ju rapporter om i massmedia varje dag så där behöver jag väl inte tillägga något. Men vårdcentralerna med sina stafettläkare och bristfälliga service är ett bekymmer för de som blir dåliga på något sätt. Här blir man effektivt bortmotad redan i telefon. "Det begriper du väl att hosta, ont i bröstet och feber på i runda slängar 38,5 grader går över av sig själv på några veckor." Ja, men sist tog det sex veckor och jag är orolig att mitt hjärtflimmer inte klarar en sådan pärs till pep jag. Ring om det blir värre! Det är värre idag, men jag skall inte besvära. Man kan ju dö en naturlig död på hemmaplan.
På apoteket har de inte längre någon buffert med följden att de mediciner du behöver inte finns i lager utan måste rekvireras.(Det här gäller speciellt de dyrare medicinerna.)
Och alla nya apotek ligger i de större tätorterna och vad hjälper det människorna i mera glest befolkade områden. Vad man fått är ett ökat antal apotek som säljer skönhetskrämer och annat samtidigt som personalen och läkemedelsortimentet minskat.
Nästa gång, Lööf, du känner behov av att yttra dig inom dessa områden så kom med förslag på hur du har tänkt lösa problemen med underbemanning inom hela vårdsektorn. Hur vill du undvika att våra skattepengar delas ut med oskäliga vinster till olika företag dit även stafettläkare och sköterskor inräknas. Och hur löser du apotekens logistik.

Logistik och informationsproblem.

Att vi patienter får professionell behandling och gott bemötande när vi väl har hamnat på en avdelning eller klinik, som behandlar den typ av sjukdom vi lider av, det tror jag de flesta håller med om. Men vägen dit är snårig och kantad av byråkratiska problem.
Några exempel: En läkare på Remisscentralen hade fått besked om att man vid en undersökning av min galla hade upptäckt en utvidgning av min Aorta. I och för sig var det känt sedan tidigare då alla 65-åringar i Västra Götaland kallas till en ultraljudsundersökning av Aortan. När jag gjorde den undersökningen för ett och ett halvt år sedan bestämdes det att den skulle följas upp med en ny undersökning sommaren 2012. Nu fick jag ju så att säga den undersökningen på köpet i och med gallproblemen så då skickade undersökande läkare 30/4 ett papper till Remisscentralen att han rekommenderade en ny undersökning 2014 och att planerad undersökning skulle ställas in. Denna skrivelse ankom till Sandareds Remisscentral 2012-10-24 men undersökningen var då redan genomförd i Augusti till en onödig kostnad och någon annan patient gick miste om en tid.
I höst har jag fått remiss till röntgen av stora delar ryggen samt ett knä. Långa köer på röntgen men det löste man på ett positivt sätt genom att skicka mig till Ulricehamns gamla sjukhus. Trevliga damer tog emot och konstaterade att med mitt personnummer skulle ryggen röntgas från många vinklar. Ja, och så knäet pep jag. Det kan vi inte göra när det inte står på remissen men jag ringer till Borås och hör om de vet något. Jodå remissen fanns men de hade glömt att skicka med den. Men damerna i Ulricehamn kunde ta beslut på egen hand och fotade knät så att Boråsarna får se benet. Fler Ulricehamnare i sjukvården blir sens moralen i denna klagoskrift. Nu återstår det bara att se om remisskrivaren får bilderna innan stafettpinnen har växlats så att han kan skriva en remiss på åtgärder. Annars blir det repris på mitt lidandes historia med en ny och en ny och en ny stafettläkare.

Jag hoppas vi kan få politiker som tar ansvar och administratörer som kan sitt jobb, innan vi som Västnytt antydde igår annekterar även Halland till denna koloss på lerfötter.