Även en blind höna hittar ett korn.

Vid en partiledardebatt häromdagen i TV såg jag hur fru Lööf med en desperat blick kom fram till att här gäller det att få sagt något bra. "Ni måste hålla med om att det har startats många nya vårdcentraler, apotek och hemtjänstföretag under Alliansens tid", sade hon och såg lycklig ut. Ja, där måste hon få rätt. Men vad hon inte kom ihåg är kvaliteten på dessa nya företag. Hemtjänsten får vi ju rapporter om i massmedia varje dag så där behöver jag väl inte tillägga något. Men vårdcentralerna med sina stafettläkare och bristfälliga service är ett bekymmer för de som blir dåliga på något sätt. Här blir man effektivt bortmotad redan i telefon. "Det begriper du väl att hosta, ont i bröstet och feber på i runda slängar 38,5 grader går över av sig själv på några veckor." Ja, men sist tog det sex veckor och jag är orolig att mitt hjärtflimmer inte klarar en sådan pärs till pep jag. Ring om det blir värre! Det är värre idag, men jag skall inte besvära. Man kan ju dö en naturlig död på hemmaplan.
På apoteket har de inte längre någon buffert med följden att de mediciner du behöver inte finns i lager utan måste rekvireras.(Det här gäller speciellt de dyrare medicinerna.)
Och alla nya apotek ligger i de större tätorterna och vad hjälper det människorna i mera glest befolkade områden. Vad man fått är ett ökat antal apotek som säljer skönhetskrämer och annat samtidigt som personalen och läkemedelsortimentet minskat.
Nästa gång, Lööf, du känner behov av att yttra dig inom dessa områden så kom med förslag på hur du har tänkt lösa problemen med underbemanning inom hela vårdsektorn. Hur vill du undvika att våra skattepengar delas ut med oskäliga vinster till olika företag dit även stafettläkare och sköterskor inräknas. Och hur löser du apotekens logistik.

Mycket historia i en bild.

Jag upptäckte den här bilden av en slump när jag letade efter något annat. En av mina mindre bra sidor är nämligen att glömma skriva text på korten. Här följer det historiska.

1.Hatten jag har på mig blåste i sjön vid Kråksundsgap under en segling mellan Mollösund och Käringön 2003.
2.Stubben jag stödjer benet på kommer från en ek vilken blåste ner i den stora stormen 1969. Den stod tillsammans med tre likadana vid vår grillplats vid källaren 1970-2008, alltså 39 år! Snacka om gott virke! Nu är de utbytta mot fyra askstubbar. De är nog inte riktigt lika hållbara men bör räcka min tid ut.
3. Byxorna jag har på mig lyckades jag lägga i fel påse när vi packade ihop efter en segling. De åkte med soporna i en container på Lyckans slip i Fiskebäckskil.
4. Den rödmålade plankan använde vi 2008 som underlag för att kunna ta oss över ett dike med en grusbil och göra en skogsväg. Det blev lerigt och alla underlägg försvann.
5. Det lilla snapsglaset vid foten är en doseringsmugg som vi fått på Apoteket. De har återanvänts många gånger men nu är de borta.
6. Sist men inte minst stövlarna. De inköptes i Henån på nittiotalet och skattade inte åt förgängelsen förrän påsken 2011.
7. Jackan som köptes billigt på den tiden Televerket sponsrade Svenska skidåkare har jag kvar tillsammans med mitt goda humör. Gitarren är också kvar sedan fornstora dar. Den köpte jag i Kålltorp, Göteborg 1966 för 325 kronor. Numera används den sporadiskt.

Stor valfrihet ger sämre utbud.

Valfrihet kom jag att tänka på när jag läste att Sveriges farligaste man, Mats Odell, framhärdar som partiledarkandidat för Sveriges mest onödiga parti, KD. För Odell är det principen som är det viktigaste. Nämligen att det finns en uppsjö av företag inom alla sektorer. Sedan bortser han från ekonomi och samhällsnytta samt att en del av dessa företagare många gånger har en hetare vilja än kompetens att driva företag. Vad man än tycker om honom så har han lyckats i sin uppgift i så motto att snart alla apotek och vårdföretag etc. är små företag som går i konkurs eller lägger ner på löpande band. På statliga apotekets glanstid fanns alla mediciner på ett ställe. Om något inte fanns kom det nästa dag. I dag får vi sjuklingar rusa runt på tre, fyra ställen utan att ens få ett leveransbesked.
I min värld var en småföretagare en duktig yrkesman som byggde upp en verksamhet han begrep sig på och kunde utveckla. Ofta växte de rejält i motsats till idag när det viktigaste är att bli egen företagare snabbt. Det startas företag på löpande band och konkursas i nästan samma omfattning. Som exempel kan anföras Knallerian i Borås. Hur många nystartade företag har överlevt där mer än ett år?
Vårdcentralerna lockar med stor valfrihet men bemannas till övervägande del av stafettläkare som är nya vid varje besök. Då gäller det att dra sin lidandes historia snabbt så du hinner berätta varför du kommit innan han måste gå. Det finns naturligtvis undantag både på vårdcentraler och äldreboende. Men har man inte tur så kanske den enda riktiga valfriheten är vilken rännsten jag skall dö i.

Apoteket Lejonet.

Det här välbekanta apoteksnamnet stötte jag på under en promenad i Wismar.

Mardrömsuppvaknande.

I dag väcktes jag av Alacoans hemska röst i radion. Tack och lov har hon inte synts till så ofta i nyhetsprogrammen på senare tid. Efter valet trängde hon sig fram och förstod sig på och visste bäst om allt som alla andra begrep bättre. Rösten var lika hemsk som budskapet. Men idag skulle hon tala i Almedalen och lägga ytterligare ett skattesänkningsförslag för att pigga upp småföretagarna. Självkritiska Mona, Anonyme Fredrik, OrdningochredaJanne, Rosen från Öster med flera har redan varit där och i sann populistisk anda pratat om olika områden för tänkbara skattesänkningar. Allt ackompanjerat av PonytailBorg som mumlar sitt mantra. Sänk inte momsen.
Då undrar jag när de skall sätta sig ner och fundera över vika behov som finns inom olika samhällsektorer. När det är klart är det väl enkelt att räkna ut vad det kostar och hur mycket vi behöver höja skatten. Dessutom vore det bra om sommararbetarna inom hemtjänsten fick utbildning innan de, med goda föresatser, skickas hem till gamla människor som inte vågar säga ifrån hur det skall vara.
När jag nu ändå är GGG i dag så kräver jag att apoteket slutar att byta ut mediciner. Det är inte lätt för gamla eller synsvaga att hålla reda på olika märken av samma sort. Även sjuka människor har problem med det.
GGG=Grinig Gammal Gubbe