Bråda dagar.

Nu har det varit uppehållsväder ganska länge. Men kallt är det fortfarande. Brrrrrr!!! Men jag har hunnit med en hel del av vårsysslorna utan att svettas, så det får jag vara nöjd med. Jag hade länge pratat om att hälsa på kusinen som ligger på Uddevalla sjukhus men inte vågat ge mig ut på egen hand i bil. I onsdags överraskade Mumien mig med att hon tagit ledigt från arbetet för att jag skulle få se havet, besöka kusin och gå på föredrag i Bohusläns Muséum och dessutom få ett avbrott i allt vårbruk som fotfarande återstår. Omtänksamt måste jag säga och trevligt hade vi även om det var lika kallt på Orust och i Uddevalla som vi är vana vid i Nordtorp. Middag avnjöt vi på Christers Restaurang i Henån. Och där hade de en remouladsås som nog var den bästa jag ätit i hela mitt liv. När allt vi planerat var klart var det några timmar kvar till föredraget så då ringde vi Larssons som klagat på att vi aldrig hinner till dem när vi är i Uddevalla och det passade utmärkt att vi kom på kaffe. Egentligen störde vi mitt i maten och snart satt vi där och delade deras middag som satt perfekt vid denna tidpunkt. Tack för det!! Därefter for vi iväg i tankarna och diskuterade både gammalt och nytt så att föredraget glömdes bort. I och för sig tråkigt men så trevligt som vi hade så gjorde det inte något. Det kommer alltid nya tillfällen att gå på Berättaraftnar och liknande men att träffa goda vänner överträffar allt.

Återhämtning.

En tvådagars turné gör susen för själen. Tisdagen tillbringades med Televeteranerna inom Borås Teleområde i Medborgarhuset i Falköping. Visst är det trevligt att träffa gamla kollegor och kompisar. Historierna avlöste varandra under lunchen men de flesta måste jag nog låta bli att berätta på bloggen. Annars hade jag haft manus till ett par månaders bloggskrivande. Och en del måste ju dessutom sparas till mina postuma memoarer. Som tur är har inte varken utgivningsdag eller manusstopp för dessa bestämts än. Men det kan ju bli när som helst och då får vi väl hoppas att de som inte tycker det är så roligt att bli omnämnda redan har gått före till landet där inga sorger finns. De som tycker det skall bli kul att få vara med har i många fall redan begivit sig till "the land of milk and honey" där de sitter och jammar, dricker Irisk Whiskey och Guinness stout.

På eftermiddagen fick vi en genomgång av hur Telias verksamhet fungerar i dag och då förstod jag varför jag är kund hos Telenor idag. Det är nog tur att Telia-aktierna är sålda och uppresta för länge sen. Men det var kul att träffa alla och även att upptäcka att jag är långt ifrån äldst.

Onsdagen ägnades åt upptäcksfärd på Tjörn och Orust och jag satt till och med i en klippskreva och studerade svanar, samtidigt som jag solade min bleknade lekamen, i den nästan 10-gradiga vårvärmen. Jag var så avstressad att jag till och med missade att köra för fort utanför ett dagis där det försigick laserkontroll. Tur var väl det för kön till körkortsåtertagarbedömaren var lång. Jag sökte Bert i hans smedja men han hade åkt iväg strax innan jag kom så vi får avvakta återseendet ett tag till. Jag inmundigade dock en alldeles utsökt kålpudding i kafé Lyktan som ligger i samma hus och som även tjänstgör som utställningslokal för färdiga alster och bilder på lite mer skrymmande grejor. Efter att i sakta mak och med många pauser fått njuta av solen och landskapet hann jag faktiskt med att umgås med makarna Jensen ett par timmar och njuta av deras utmärkta kaffe med tillbehör innan det var tid att åka till Muséet i Uddevalla för månadens berättarafton. Som vanligt roligt, trevligt, fullsatt och intressant. Dessutom var det kul att Gunnar även visade några av min fars gamla bilder även om jag får i det närmaste tunghäfta när jag skall yttra mig offentligt idag. Är det straffet för att man under större delen av sitt yrkesliv levt i offentligheten med minnet och ordsvallet som främsta tillgångar?