Tjörnresa med komplikationer.

I torsdags anträdde Mumien och jag vår länge förväntade Tjörnresa. Vi skulle träffa Berth på Smedja Volund, hälsa på hos en av Mumiens kunder i Rönnäng. På kvällen Transatlantics bolagsstämma med eferföljande buffé. Vi genomförde detta ambitiösa program, men jag fick dessutom en övning i att hålla masken. Ty innan vi kom till Bollebygd fick jag fruktansvärt ont i magen. Redan innan vi kom till Göteborg var Mumien tvungen att ta över ratten och jag fick exprimentera med olika ställningar för att hålla smärtan på så låg nivå som möjligt. Jag hade som av en händelse ett rör Treo comp i reserv och i brist på annat intog jag två stycken som höll smärtan stången vid pastorsexpeditionsbesöket. Trevliga människor var det men det beror väl på det Bohuslanska påbrået. Sedan till Berth och jag tog två piller till och vi hade några fantastiska timmar med denne kompis som vi inte träffat sedan mitten av 70-talet. Vi fick bese smedjan och kolla produktionen innan vi drog oss tillbaka till kontoret för att frossa i gamla minnen. Tack för kaffet förresten! Två timmar bolagsstämma på en taskig stol blev bara för mycket sedan men en informativ och smårolig VD gjorde sitt bästa för att underlätta. Maten var också OK men hemresan blev en pina. Mumien ville köra mig till lasarettet men hade jag klarat hela dagen så väntade jag med doktor till morgonen då jag kunde ringa till vår egen lilla vårdcentral i Sandared. Det visade sig att jag hade njursten och Treo var väl inte det bästa hjälpmedlet även om jag klarade dagen på dem. Jag fick en smärtstillande spruta och recept på andra värktabletter. Smärtan försvann som i ett trollslag men fram på kvällen kom det tillbaka igen. Pärsen är alltså inte över. Jag har trettiåtta graders feber och dessutom ont i magen. Men snart är jag igång igen. Nu skall jag se på TV hur det går för Clear Sign i första V 75-loppet och om Jocose kan se till att hålla travkompaniets färger på en hög nivå i Guldbjörken som är tredje loppet på samma V75.

Återhämtning.

En tvådagars turné gör susen för själen. Tisdagen tillbringades med Televeteranerna inom Borås Teleområde i Medborgarhuset i Falköping. Visst är det trevligt att träffa gamla kollegor och kompisar. Historierna avlöste varandra under lunchen men de flesta måste jag nog låta bli att berätta på bloggen. Annars hade jag haft manus till ett par månaders bloggskrivande. Och en del måste ju dessutom sparas till mina postuma memoarer. Som tur är har inte varken utgivningsdag eller manusstopp för dessa bestämts än. Men det kan ju bli när som helst och då får vi väl hoppas att de som inte tycker det är så roligt att bli omnämnda redan har gått före till landet där inga sorger finns. De som tycker det skall bli kul att få vara med har i många fall redan begivit sig till "the land of milk and honey" där de sitter och jammar, dricker Irisk Whiskey och Guinness stout.

På eftermiddagen fick vi en genomgång av hur Telias verksamhet fungerar i dag och då förstod jag varför jag är kund hos Telenor idag. Det är nog tur att Telia-aktierna är sålda och uppresta för länge sen. Men det var kul att träffa alla och även att upptäcka att jag är långt ifrån äldst.

Onsdagen ägnades åt upptäcksfärd på Tjörn och Orust och jag satt till och med i en klippskreva och studerade svanar, samtidigt som jag solade min bleknade lekamen, i den nästan 10-gradiga vårvärmen. Jag var så avstressad att jag till och med missade att köra för fort utanför ett dagis där det försigick laserkontroll. Tur var väl det för kön till körkortsåtertagarbedömaren var lång. Jag sökte Bert i hans smedja men han hade åkt iväg strax innan jag kom så vi får avvakta återseendet ett tag till. Jag inmundigade dock en alldeles utsökt kålpudding i kafé Lyktan som ligger i samma hus och som även tjänstgör som utställningslokal för färdiga alster och bilder på lite mer skrymmande grejor. Efter att i sakta mak och med många pauser fått njuta av solen och landskapet hann jag faktiskt med att umgås med makarna Jensen ett par timmar och njuta av deras utmärkta kaffe med tillbehör innan det var tid att åka till Muséet i Uddevalla för månadens berättarafton. Som vanligt roligt, trevligt, fullsatt och intressant. Dessutom var det kul att Gunnar även visade några av min fars gamla bilder även om jag får i det närmaste tunghäfta när jag skall yttra mig offentligt idag. Är det straffet för att man under större delen av sitt yrkesliv levt i offentligheten med minnet och ordsvallet som främsta tillgångar?